Dumpad av mitt livs kärlek - hur överlever man?

Jag känner med dig och jag blivit illa behandlad av många killar så jag vet lite hur det känns, även om jag tack och lov aldrig varit gravid med någon av dem, det hade ju varit en riktig mardröm! Dessutom känner jag att eftersom jag nu, efter 7 år som singel och ett helt liv med idiotiska män, träffat drömprinsen kan jag ge lite hopp åt de som känner som jag kände för några år sen. 

Man brukar säga att det lättaste sättet att sia om framtiden är att titta på var som hänt förut eftersom historia brukar upprepa sig. Ifall han blockade tjejen innan dig så har han säkert blockat dig av samma anledning. Han är rädd för att du "snokar" och vill inte att du ska kunna se honom där. Riktigt larvigt är det! 

Jag tycker inte att du ska ha dåligt samvete för att du inte anförtror honom om ditt privatliv. Det har han inte med att göra. Han har själv valt att lämna dig och vara jäkligt otrevlig, då kan han inte förvänta sig att du ska vara snäll och generös mot honom. Abort är ju kvinnans eget val och egen ensak, det är inget han behöver lägga sig i! Visst kanske han oroar sig över att bli pappa, men det är hans problem. Hade han varit lite snäll, trevlig och tillmötesgående hade ni kanske kunnat vara mer öppna mot varandra, men så som han beter sig hade jag inte sagt nått till honom. Som jag sa innan är kanske risken att han säger nått elakt som får dig att må ännu sämre. Han verkar ju ha förvandlats till en riktig hemsking.

Det var ju ännu ett tecken på att det är honom det är nått fundamentalt fel i, nämligen att han alltid drar. Att han stannade längst hos dig får du ju ta till dig som något positivt! Det betyder säkert att du inte alls gjorde fel i er relation. Han har eller hade säkert känslor för dig, men han verkar inte kunna hantera sånt. Tyvärr är dessa män inte mycket att spara på, men det vet man tyvärr inte förrän allt är slut.

Angående brevet så låter han väldigt mycket som ett ex (jag har haft rätt många, haha, trodde länge att jag var en idiotmagnet) till mig som var mycket snack och honungsdrypande ord men ingen verkstad. Han kunde skicka sådana grejer till mig och jag blev så rörd och lycklig. Sen när han dumpade mig och jag insåg att han redan innan träffat en annan så såg jag också att han skrev typ samma saker till den tjejen. Hans fru (inte den han dumpade mig för utan en senare donna) finns här på FL, jag tycker rätt synd om henne även om hon verkar tycka att hon är lycklig. När jag såg att han gift sig var jag tvungen att snoka lite och då hittade jag att han samma månad som bröllopet/deras sons dop hade varit på nätet och flirtat med andra kvinnor "Du är vacker och det säger jag inte för att vara snäll utan för att vara ärlig!". Blööö... tack gode gud att jag inte är hans fru!

När jag läser din killes brev blir jag nästan lite illamående för det är så drypande av socker och sirap. Men det är ju för att jag lägger en massa värderingar i det baserat på min erfarenhet av män som liknar honom. Med facit i hand om vilken sorts person han är kan jag inte låta bli att tänka "bla, bla, bla, bla, bla, snacka går ju!". Det är mycket ord men inte överdrivet mycket substans. Det känns som att jag läst samma sak så många gånger från smooth talkers. Jag förstår att det är lätt att gråta över sådana brev och tänka "men han skrev ju det här till mig, betydde det inget!?".

Jag tror inte att dessa män går in i förhållanden med tanken att "nu jävlar ska jag fucka upp den här bruden ordentligt", jag tror att de tror att de är the good guys! De menar säkert väl, men de kan inte fullfölja sina goda intentioner, det klarar de inte av. När han skrev brevet menade han säkert varje ord. Men sen när ni bodde ihop kunde han inte låta bli att falla tillbaka i sin natur att lämna och sen (som det verkar) hata och skylla hela haveriet på tjejen! Jag tror aldrig att han kommer bli lycklig med någon.

Det känns ju rätt otroligt att han ska finna lyckan ja. Jag blev väldigt förvånad när jag såg att mitt ex gift sig och skaffat barn, men sen när jag snokat och sett vad han höll på med trots ring på fingret känner jag att det äktenskapet är lika äkta som alla "känslor" han haft för alla tjejer inklusive mig. Han hade också blivit lämnad någon enstaka gång, men det var på samma sätt som med din att förhållandet var på upphällningen då. Den idioten hade förresten för sig saker som borde ha fått mig att backa redan på första dejten, men det är ju lätt att säga efteråt som vanligt.

Det var ju inte snällt av hans ex att bete sig så, men jag kan ju förstå att man blir rätt less på någon som sitter och deppar ihop samtidigt som han är skyldig en tiotusentals kronor. Då är det nog lätt att börja titta på andra. Sen vet man ju inte heller hur snäll han var mot henne med tanke på att han verkar ha 2 sidor.

 

Ja. Fast hon passar honom säkert bättre, hon verkar inte ha nått av det han störde sig så på med mig, intelligens, utbildning och bildning, så han är säkert snällare mot henne. Sen är han ju av åsikten att "man måste ju få praaaata med folk på nätet!!!" och ifall man är en tjej med dåligt självförtroende accepterar man sånt. Det gjorde jag med när jag var ihop med honom och kände mig dum som ifrågasatte, men det var ju så han träffade den han var otrogen med.

Jo det brukar ju låta så. Risken är ju om han i framtiden träffar någon annan det förr eller senare blir synd om att hon också får höra talas om hans knäppa ex men att det då är du  Det är synd att det är så svårt att tänka klart när man är kär för kärleksförhållanden är ju lite som vänskapsförhållanden på det sättet att ifall man har en kompis som gärna snackar en massa skit om sina vänner kan man räkna med att den säger samma sak om en själv med när hon/han pratar med andra. Likadant i kärleksförhållanden (även om vissa såklart har råkat ut för svin som de har all rätt att snacka skit om).

Ja det var riktigt barnsligt det med facebook, men det känns som att det är det nya sättet att såra varandra. Ifall man klagar och ifrågasätter kan de alltid säga "men det är ju bara på nätet, lever du ditt liv på nätet eller?". Jag har liten respekt för människor som ägnar sig åt känslomässig utpressning typ "gör som jag säger annars!". Varför ska du svara på en massa sura sms? Vill han ha svar får han väl vara lite trevlig, det vinner man ju på i längden. Jag fattar inte vad han anser att du gjort honom som ger honom rätt att behandla dig som skit?

Ja om man har dåligt självförtroende så är det säkert jättejobbigt. Irriterande då jag inte är typen som ser ner på människor som inte haft lika lätt för sig som jag, folk har ju andra kvaliteter och nått att tillföra ändå. Nåja, nu är jag ihop med en smart kille som också pluggat så det är mer jämställt på flera plan och ingen avundsjuka (förutom det lilla att han är musiker men är dålig på att memorera texter medan jag minns låttexter detaljerat efter att ha hört låten 2-3 gånger på radio oavsett om jag gillar den eller ej, men det kan vi leva med ).

Om han träffar någon ny hoppas jag att är när det gått så lång tid så att du inte bryr dig om vad han säger om dig till den personen. Hans version av sanningen och vad det innebär att han är ärlig verkar ju vara lite ehm... speciell.

Åh det är så irriterande med människor som går så! Som gör dumma saker som sårar på nätet och som sen säger "men det är ju bara på nääääätet" som att man inte får bli ledsen då! Det ger dem ju fritt utrymme att bete sig hur som helst och sen bara säga att man är larvig när man klagar! GRRR!!! 

Jag tror det är stor skillnad på vad du gjort och vad han anser att du gjort.  

Om man säger något tillräckligt många gånger om sig själv kan man börja tro att det är sant. Det är ju samma som när man har en inre dialog som säger dumma sker om en själv "jag är ful, jag är dum, jag kan ingenting".

Antagligen anser han bara att det är ditt fel att han "måste" ljuga för dig. Det är intressant att det där med att vara ärlig bara är roligt när man får chansen att påpeka andras brister och inte när man måste erkänna sina egna. Numer passar jag mig för människor som tillskriver sig själva en massa egenskaper utan att folk ber dem. Jag kan inte komma ihåg att min sambo någonsin påpekat att han skulle vara en hederligare människa än andra, hans liv har bara visat att han har en känsla för moral i sina relationer som jag tycker är attraktiv. Han ÄR snäll och pålitlig, men han tjatar inte om att han är det, jag tror inte att han ens tänker på det han bara är. Det är sånt som betyder något, vad man visar att man är, inte vad man säger att man är för ord är bara ord.

Oj oj, 40 000 är ju inte direkt någon struntsumma! Hoppas han går med på att skriva på. KFM och (eventuellt) tingsrätten kommer inte se 40 000 som lite pengar utan de kommer gärna vilja hjälpa dig att få dem tillbaka. Han kanske behöver veta att det inte bara är folk som jobbat på myndigheter man ska passa sig för när det gäller deras förmåga att få tillbaka sina pengar. 

Hell has no fury like a woman scorned, det kommer ju en dag (kanske ganska snart) när du kommit ur ledsen-fasen och går in i arg-fasen och han kanske borde se till att ha betalat tillbaka sina skulder innan du blir förbannad.

Usch, skriver han inte på så får du ju gå vidare med det. Trist att han är som han är.
Jag har inte heller några råd att ge. Hoppas du kommer över honom snart.
Just nu läser jag en bok som heter Män som hatar kvinnor och kvinnorna som älskar dem (nej det är inte Stieg Larssons bok, denna är från 1988 och alltså tidigare än så  ) av Susan Forward och Joan Torres. Även om den inte passar in exakt på killar jag varit ihop med tycker jag att den ger mycket angående det där med hur de kunnat vrida saker som är deras fel till min nackdel. Om du kan hitta den på ett bibliotek nära dig tycker jag att du ska låna den. Det skadar ju inte att få lite perspektiv även om det som sagt var inte stämmer exakt med ens erfarenheter. Kram