Ni som har en älskare/älskarinna - blir ni kära i den personen?

Take it easy. Alla i den här tråden är inte nödvändigtvis otrogna. Man kan väl ha en älskare eller älskarinna utan att vara i ett förhållande? Jag kan tänka mig att ha en KK om jag inte vill vara uppbunden med någon man.

Jag ska inte vara moraltant men helt ärligt, är det inte bättre att ni gör slut med era respektive om ni nu inte är nöjda i förhållandet. Lever man i ett förhållande så kan man inte få precis allt man vill ha, livet är fullt av kompromisser. Om ni nu vill gå er egna väg är det väl bättre att ni är singlar eller träffar någon som är mogen för ett mer öppet förhållande. Blir inte det bättre? Det är ju också för er egen skull så slipper ni allt det här smygandet som ni pratar om.

Det är inte konstigt, kvinnors kroppar och biologi är anpassad för att knyta an till den vi har sex med eftersom vi kan bli gravida osv. Preventivmedel är ett nytt påfund. 

Sen finns det absolut kvinnor som kan skilja på det också och det är ju bra för dem. Men många kvinnor funkar så att de lättare får känslor och det är liksom så det "ska" funka, inte konstigt. Män borde ha sex med män betydligt oftare än de har eftersom det blir mer likvärdigt.

Jag har varit otrogen ett flertal gånger i förhållanden, men bara först när jag börjat känna att mitt förhållande är på väg att ta slut dvs jag ser inte en framtid med min partner längre. Oftast har jag inte haft några särskilda känslor för den andre och det har varit ons, någon gång har otroheten blivit inledning till en ny relation.

Jag har haft en riktig älskare dvs en relation vid sidan av den relation jag levde i. Min verkliga relation var sexlös sedan många år och jag var olycklig, men tog lång tid att lämna pga vi hade barn ihop. Jag blev häftigt förälskad i min älskare men inser i efterhand att det nog mest handlade om desperation och att jag var så hungrig efter närhet att jag förälskade mig för att han rörde vid mig och fick mig att känna mig åtråvärd.

Nu är jag gift med mitt livs kärlek och jag skulle aldrig vara otrogen mot honom. Man säger ju att en otrogen aldrig kan ändra sig men jag skulle säga det är tvärtom. Jag har gjort det och vet hur man känner sig efteråt och jag har haft mina skäl (tycker jag själv). Men nu skulle jag aldrig vara det igen. Inte mot denna eller någon eventuell senare relation. 

Jag menar att jag har bestämt mig för att inte gå den vägen längre. Jag är ju inte viljelös och bara råkat ramla i säng med någon utan det har varit ett aktivt val som jag inte vill eller kommer att göra längre. För att jag vill bli en bättre människa.

För mig har otroheten varit ett sätt att bränna broarna bakåt, som att avsluta förhållandet för mig själv. Ett egoistiskt och skitdåligt sätt, förutom att vara otrogen mot min partner har jag utnyttjat de jag varit otrogen med. De har ofta velat träffas mer men även om jag då har gjort slut med mitt ex har jag inte velat träffa otrohetskillen, han har ju gjort sitt för mig.. om du förstår hur jag menar. Det har hänt en eller två gånger att jag har fortsatt träffa honom några gånger men jag var ju inte otrogen pga att jag hade känslor för honom så varför ska vi fortsätta ses?

Nej men nu har du inte riktigt läst vad jag har skrivit.
Jag var visst otrogen medvetet tidigare, som en symbolisk handling för mig själv att seal the deal - nu var det bestämt och jag kände ett lugn och ofta åkte jag direkt till min kille och dumpade honom efteråt. Jag är egentligen väldigt monogam nämligen och tittar inte ens åt andra killar när jag är i ett förhållande, det är väl därför otroheten blev en så stark symbolhandling för mig. Nu har jag förstört det heligaste typ, nu är det definitivt. Då har jag randomly plockat någon som jag råkar träffa. Det har inte varit "en situation som uppstod" utan jag kan ha gått ut med inställningen att jag ska följa med någon hem eller bestämt för mig själv att om jag träffar någon jag finner attraktiv ikväll så låter jag det hända. Det är ju inte så att jag drabbades av passion och inte kunde hålla tassarna borta utan otroheten har enbart handlat om mig själv och snarare varit en slags självskadebeteende.

Jag har jobbat mycket med mig själv senaste åren och jag var inte otrogen i min förra relation heller, jag valde att inte göra som vanligt utan avslutade snyggt. Min nuvarande relation var stormig första åren och vi gjorde "nästan" slut flera gånger, och det var några tillfällen då jag normalt skulle ha gått och legat med någon annan i vanlig ordning, just för att bränna broarna: nu kan jag inte gå tillbaka. Men jag gjorde inte det utan istället tog jag tag i problemet som en mogen vuxen person. Vi löste vårt problem och fortsatte vara tillsammans. Sedan lugnade vi ner oss efter några år, nu bråkar vi inte längre och har ett stabilt bra förhållande.

Jag har blivit förälskad i min älskarinna. Från att ?bara? ha längtat efter sex o smek så kan jag nu längta ihjäl mig efter att få ta hennes vackra ansikte i mina händer, titta in i hennes vackra ögon o kyssa henne. Längta efter att ligga naken tätt tätt bakom henne, kupa mina händer runt hennes underbara bröst o somna så. Längta efter att äta god mat tillsammans. 

Jag tror att den dagen man gör mer än att ha sex ( pratar i telefon, fikar, tar en promenad) då ökar risken att någon ska utveckla känslor. 

Så nu är frågan för mig om jag ska hitta en ny älskarinna eller om jag ska hoppas på att hon vill lämna sin man??..

Kan han läsa sin frus tankar?

hade ju inget med frågan att göra

Det har du förresten ingen aning om, tror du att den personen skulle vilja ha lust dela med sig av sanningen? Eller han kanske är ett stolpskott som inte fattar något. Nä jag skulle inte lita på information från en helt främmande människa med en förmodligen egen agenda dessutom.

Nej jag tror inte att den personen kommer vara ärlig? Det jag skrev var att jag inte tycker det är en bra källa så ditt förslag var dåligt, sen att det även finns andra dåliga källor förändrar inte det.

Jag tolkar detta som att han är nöjd med det han vet. Skulle han vara lika nöjd om han visste mer?

Att du på eget bevåg buslutar om sådant känns synnerligen tveksamt.