• Victoria70

    Downs syndrom - Vi gjorde abort

    Idag är det 11 dagar sedan aborten. Tårarna rinner fortfarande på mig varje dag och jag känner en sån stor sorg och förlust. Visst har det blivit bättre, man jag vill så gärna ha ett till barn, men tiden rinner iväg. Har tidigare haft ett missfall och det har tagit tid att bli gravid igen och så slutar det i en abort.

     Hur lång tid tar det innan mensen är tilbaka igen och vågar jag försöka igen?

    Gjorde aborten efter 17 veckor och det var inte roligt. Orkar jag gå igenom samma sak igen, jag jag tror det, men då vill jag göra moderkaksprov istället för fostervattenprov då man kan göra det betydligt tidigare. Är det någon som har varit i samma situation som jag?

    Sorgsen

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-02-09 11:43
    I början av februari för 1 år sedan var det tänkt att vårt barn skulle ha kommit. Känner att jag vill uppdatera tråden med hur jag mår nu när det har gått en tid för er alla som behöver stöd i ert beslut. Livet går vidare och jag mår bättre.

    Klart att jag tänker på det barn som jag inte fick, men för mig var det ett val som var rätt för mig. Vi som är här och har varit i den här tråden har funnit ett stort stöd genom att känna att man inte är ensam. Här kan man älta, vara ledsen, glad, frusterad, arg eller bara läsa.

    Det finns många som gärna vill påpeka att det val vi gjort inte är rätt. Du som besöker den här tråden och tycker att vi fel som gjort abort pga. DS har rätt att tycka så och jag är medveten om att man kan tycka så, men skriv det inte här.

    Låt tråden vara ett stöd för alla som tagit detta svåra beslut att avstå från ett barn.

    Kramar till er alla superkvinnor!

  • Svar på tråden Downs syndrom - Vi gjorde abort
  • Yenealems mamma

    Vi har nu valt text till minnesplattan. Och nästa vecka någon dag är det asknedläggning, jag väntar på besked vilken dag det blir. Vi vill nog gå på det, känns som att det behövs ett slut och jag tror min man behöver ett tillfälle att ta avsked då han inte var med på sjukhuset.

  • Pilla1979

    Yenealems mamma: Beklagar verkligen! Stor Kram till dig!

    Millan75: tror det kommer gå jättebra för dig, men förstår absolut din oro! KOmmer att hålla tummarna för dig/er!

    Kram till er alla!      

  • Limpan 83

    Yenealems mamma: beklagar verkligen det ni fått gå genom. Skönt att du hittat denna tråden, du är som sagt var inte ensam. Millan: jag hade exakt samma tankar som dig. Först var jag livrädd för att den skulle vara död. Sen var jag livrädd att mkp skulle orsaka ett missfall. Hur förlåter man sig själv då? Men när jag sedan tänkte på att alternativet var att gå en hel graviditet i ovishet så visste jag att jag var tvungen att göra det. Det kommer vara några tuffa dagar av oro, både för missfall och inför svaret. Men det kommer gå bra Millan!!! Det finns inget annat! Stor kram till dig och till er alla!!

  • Kattflickan

    Hej,

    Var på moderkaksprov idag och det gick tyvärr inte så bra.

    Läkaren såg att även den här gången var nackspalten förtjockad, fast inte lika som förra gången men den uppmätte 3-3,5 mm. Så, det är alltså ökad risk för att det ska vara kromosomfel även den här gången.

    Både jag och sambon känner oss helt knäckta. Jag känner mig helt urlakad. Känns som om allt händer igen. Vet inte hur jag ska klara av ett dåligt svar igen.

    Vi borde få svar på provet på måndag.

    Millan 

  • Lise W

    Åh Millan, jag beklagar verkligen, det finns inga ord för detta. Vi håller alla tummar o tår för att det ska vara bra ändå.
    Storstor kram om till er.

  • Yenealems mamma

    Ge inte upp ännu. Vi hade 2,8 senast och inga kromosomfel.

    Många, många kramar till er! 

  • Limpan 83

    Millan: förstår er oro. Men försök att inte ta ut något i förskott innan ni fått svar på provet. Mina tankar är hos er. En bamsekram från mig!! Låt oss veta så fort ni fått svar.

  • Kattflickan

    Tack allihopa för ert stöd! 

    Jag tror ni alla vet vilken ångest jag känner just nu. Hur jobbigt det är att gå och vänta på det här svaret. Om det är DS kommer vi göra abort igen, men jag vet faktiskt inte hur jag ska klara det. Känns som om jag dör inifrån när jag tänker på det. Är det så kommer jag att kräva en utredning, jag är 36 år gammal och det är inte tillräckligt gammalt för att risken för DS ska vara särskilt förhöjd.

    Jag trodde först att vi gjort moderkaksprovet tidigare den här gången än förra gången, men tyvärr så insåg jag när jag räknade efter att jag är i samma vecka, nästan samma dag (12+4) som när jag gjorde KUB-testet förra gången. Det innebär ju också att om det är DS så kommer jag få göra en sån där vidrig abort när jag får föda fram barnet igen. 

    Jag har för första gången den här graviditeten tappat matlusten, får tvinga i mig mat för barnets skull. Jag tror faktiskt att vi kommer att behöva hjälp av kurator eller psykolog oavsett hur det går med testet. Om det visar sig att det inte är kromosomfel så måste vi ändå gå vidare och titta på hjärta och organ för att se om det är fel där.  Hur som helst blir det jobbigt framöver, men jag hoppas verkligen att mitt barn är friskt och inte har vare sig kromosomfel eller något annat allvarligt fel.

    Millan 

  • Pilla1979

    Fy va jobbigt Millan, lider med dig. Men håller alla tummar och tår för att det visar sig inte vara några fel!

    Kan kanske vara värt att ha kontakt med en kurator eller nåt för er även om allt visar sig va ok. Chocken och oron finns ju där....

    Många styrkekramar till er! 

Svar på tråden Downs syndrom - Vi gjorde abort