Lars Vilks är en enskild man i sextioårsåldern.
Islam är en världsreligion med 1,5 miljarder anhängare, med stater, statschefer och arméer bakom sig.
Vilks gör en teckning.
För detta mordhotas han, samt utsätts för verkligt våld och mordförsök.
Vem är den svagare parten?
Islam har ju också den där Gud på sin sida, en snarstucken djävul tydligen, men enligt egen utsaga mäktig som fan. Nog ska väl han tåla en kränkning.
En handfull nordiska tecknare gör några teckningar som retar millioner muslimer så att vissa av dem till och med tillgriper våld och de som behöver skydd är .... millionerna!? Skärpning!
Yttrandefriheten är inte en täckmantel, det är en rättighet och ett skydd.
Yttrandefriheten ger var och en rätt att ge sig på andras idéer, åsikter, politik och religiösa föreställningar.
Det kan ske genom saklig argumentation, humor, ironi, förlöjligande med mera, men inte genom lögner, hot och våld.
Det finns ingen rätt att inte bli kränkt genom att andra förlöjligar det man själv tror på.
En idé, religion eller ett vetenskaplig påstående som inte tål ett påhopp utan måste försvara sig med hot och tårar ("jag blir så kränkt") är förmodligen ganska dålig.
Det vore fruktansvärt om de religiösa genom att hänvisa till "kränkthet" hade kunnat stoppa all granskning av religion. Då hade vi harvat kvar på en medeltida nivå.
Ibland kan det vara berättigat att provocera. Det för saker till sin spets och kan få folk att öppna ögonen för vad vissa religioner, politiska idéer eller åsikter egentligen står för. Och ingen myndighet och absolut inga religiösa samfund ska avgöra när det är rätt att provocera eller inte!
Poängen med yttrandefrihet är att man får säga sådant som inte andra gillar.
En yttrandefrihet som bara tillåter det som alla gillar är inte värd namnet.
Man kan inte jämföra ett angrepp på en profet som påstår att han har pratat med en ängel, kräver att människor ska lyda hans lära till minsta kommatecken, har 1,5 miljarder anhängare, stater, arméer och till och med den där guden på sin sida med mobbing av ett litet barn!
Ledare, vare sig de är politiska, kungliga eller religiösa, får och ska förlöjligas.
Det är ett sätt att sticka hål på deras uppblåsthet.
då finns det all anledning att ifrågasätta och kritisera religionen. Gud får ALDRIG komma före eller likställas med människor av kött och blod. För då är vi ute på riktigt, riktigt grumligt vatten.
