ADD symptom hos vuxna

Idag var jag hos psykiatrikern. Det tog 1 timme och han är övertygad om att jag har ADD och cyklisk mood depressions tillsammans med lite annat som har mer med överlevnadsbetende att göra.  Han erbjöd mig att börja med ritalin, låg dos och att vi ska träffas igen om 4 veckor.

Det känns okej, just nu iallafall, men jag har knappt orkat tänka på det. Det är så mycket annat som stjäl energi och uppmärksamhet och då stänger jag liksom av. Jag tänker börja med medicinen imorgon och hoppas att den är kartan jag behöver till min hjärna.

Jag och också förbannad.
Jag har fått min diagnog nu nästan 30år gamal. Hela skolgången förstörd, Alla som spekulerade om vad det va för "fel" på mig sa bara konsentations svåringeter och och läs och skrivsvårigheter. Men földe aldrig upp aldrig att de gav mig den hjälpen jag behöve.Jag sket i allt och nu sitter jag har med diagnosen och inget kan göra. NOLL motivation till ALLT! 

Jag försöker att tänka posetivt. Jag är bara lat och omotiverad till mycket just nu. Ska börja med medecin för ADHD om två veckor. Hoppas på oerhört mycket förändring då. 

Absolut ska jag göra det.

Hur känner du dig utan medicin? hur funkar din vardag? Har du också ADHD?  

En annan grej jag undrar är vad som orsakar ADD? Och föds man med det eller kan det uppkomma i senare ålder? Massa fårgor, försökt leta på intermet men inte hittat så mycket svar.

Får ett aha-moment av att läsa TS! Har sökt så länge efter något jag kan känna igen mig i och här har jag det! ALLT stämmer! Jag vill inte ha en diagnos för diagnosens skull utan jag vill ha den för att veta vad jag ska ha för medicin.
Har ätit zoloft i 10 år för att överleva men mår långt ifrån bra. Är 25 nu.
Hur mår ni som fått ADD-diagnos samt medicinering? Är det som ett uppvaknanade? Jag känner mig som i en total dimma och har alltid gjort i princip.
Kan man äta mediciner som gravid eller ammande?

Tack! Just nu undrar jag om jag inbillar mig eller eller inte liksom. Har de flesta med add en fungerande vardag eller hur.. vad ska man säga. Det jag funderar över är om jag har problemen, men inte i så stor omfattning som man har med add.

 Å andra sidan sitter jag och är rädd för framtiden just pga av min totala oförmåga att avsluta saker, vilket väldigt påtagligt påverkar mitt liv. Argh! Det blev helt jobbigt, för det känns som att om jag har add har jag en förklaring liksom. Att ok, du är så här, men det beror på en kemisk obalans i hjärnan. Om jag inte har add är jag bara käpp värdelös =(

Det är som det här med svårigheter att lyssna på andra. Är det inte jätteintressant svävar jag iväg i egna tankar och hr inte vad de säger och får säga "va". Låtsas ofta lyssna och nickar och ler. Men antränger jag mig hör jag ju, även om jag dör av tristess. Är det så det menas, eller är det att man verkligen inte alls kan koncentrera sig på vad andra säger någonsin`?

Förlåt om jag kommer med idiotiska frågor..

Jag kan tex läsa hur mycket som helst om det är intressanta böcker. Jag älskar att läsa och kan sluka en bok under en kväll. Men är det en tråkig bok eller artikel läser jag samma stycke 400 gånger och ser ändå inte vad det står. Det är som bokstäver och ord men innebörden går mig helt förbi.