ADD symptom hos vuxna

Jag fick det där förklarat för mig för de flesta gör medicinen från 5-25% resten är ren terapi eller lära sig tänka om, se sina brister, få rutinen att sitta, post it lappar eller vad man nu märker fungerar positivt för just individen. Det är en daglig strid en krigföring mot sig själv, alltid och kommer alltid vara så.

Men när man inte vet vad "felet" är så är det svårt att vinna eller ens har realistiska mål, även om de flesta lär sig saker med åren och hittar sin grej liksom.

KBT är till stor hjälp där för många har jag förstått.

Det är nog väldigt olika. Min kompis känner sig lugnare inombords och kan sitta utan att pilla eller greja med fot och händer, men han har fått lite andra typ tics för sig istället. Vet inte vilka för jag har inte frågat honom.

Jag var kanon duktigt på matte ända tills jag fyllde 12 år och bytte skola och inte fick börja med sjuans böcker i sexan så som det bar bestämt på förra skolan, jag fick sitta och göra om samma sak i ett år och där lade jag ner matte. Matte blev trist och tråkigt och blä!!! Sen krockade det även med att jag hade fått lära mig liggandes stolen att räkan delat med och dit vi flyttade använde det någon annan, så idag kan jag inte räkan ut delat med på ett papper, jag vet helt enkelt inte hur man gör.

Jag lärde mig aldrig gånger tabellen utantill, när mamma satt och tränade mig som 12 åring så svarade min syrra på 9 rätt långt innan jag ens hann börja räkna ut det i mitt huvud.

Klockan kunde jag när jag var 6 år, fick en digital klocka av min pappa OCH mamma sa att om jag skall använda den så får jag lära mig den vanliga klockan först och sen den digitala, det tog några dagar så kunde jag den och fick ha min fina guldklocka från pappa runt halsen Lycklig var jag då!

Hmm önskar jag kunde säga att japp här betalas minsann alla räkningar i tid osv, men så är det inte, jag försöker, men glömmer, förr hade jag ett bra system, men jag får bara inte ihop det idag. Kan hämta posten, min dotter undrar något och vips har jag glömt vart ja la dom och flera gånger har jag slängt dom, för det där på bänken är ju bara en hög med skräp jag rensat och där har de hänt att de där breven jag lägger ifrån mig hamnar och slängs då   Sen är jag impulsiv, shoppar massor av onödig skit. Är dock aldrig utan pengar, det är som att jag ändå har en buffert i huvudet på hur mkt jag kan slösa och vi ändå överlever varje månad Men utan de t impulsiva och onödiga handlandet så hade vi säkert kunnat göra med kul för pengarna här.

Tror dock min dotter har en onödigt stor garderob, jag skulle vilja veta vad en treåring egentligen behöver i klädväg, hur många byxor är normalt, t-shirts osv, jag tror hon har sjukligt för mkt med kläder, för jag shoppar.

aha det betyder alltså att man rycker ögonbrynen för mkt?  Det är ett sånt där ord som jag tänkt att ja skall kolla upp men glömmer

Jag har haft så makalöst smala ögonbryn, nästan så de sett målade ut, som streck. NU nästan vägrar jag noppra, för jag blir säkert likadan då, ändå mår jag skit när jag ser dom

Lycka till med städandet, tänkte också gjort ett röj idag men hmm tappade tiden, borde lägga mig nu tror jag

Du förlorar inga barn för att du kanske har adhd, snälla du

Däremot om din man drar för nått sånt trots att han redan delar ditt liv, ja då förtjänar han inte någon så fin som du!

Överväg också ärftlighets risken/ möjligheten, något av barnen kan ha det, skall de också hindras i sitt framtida liv i så fall?

Jag ser också lösningar i bilder, behöver inte alltid vara ett tal, har också ganska fotografiskt minne och detaljer är det jag lägger märke till. Är ofta så insnöad i detaljer att jag missa helheten OCH är aldrig nöjd om någon detalj med det jag gjort känns fel!

Hahah rycka med naglarna gör jag med, på benen och pillar och inbillar mig att det finns inflammerade helt vita hårsäckar som jag måste klämma, resultatet små sår på benen som inte alls hade behövt vara där!

Nu måste jag lägga mig, annars blir det helt galet imorgon, det blir det säkert ändå, Jag måste komma på ett sätt så jag kan få sova, blir ju liksom mer lsut i huvudet av allt detta vakna, det säger ju sig självt.

Kul att se att denna tråd finns kvar och rör sig.

Nå jag har numer en diagnos och inte bara en misstanke, en känsla och andras tankar.

Såg att någon ovan nämnde att flera av kriterierna i listan lutar mer mot autism och det är säkert sant ofta går de hand i hand.

Har alltid tänkt bara ren adhd gällande mig själv men det visade sig istället att jag har adhd och högfungerande autism ( Fd Asperger ) Något som fick mig lite ställt mitt under utredningen när jag vips fick fylla i helt andra papper, svara på helt andra frågor osv. Oavsett diagnos så är ju jag jag, samma som jag alltid varit men med lite mer förståelse för mig själv och kanske kan jag någon gång lära mig att inte döma mig själv så hårt. Det är dock långt dit om jag någonsin når dig vill säga.

Så hur hjälper en diagnos. Mig personligen inte ett jävla skit just nu mer än att jag nu vet att jag inte är galen eller störd som alltid känt mig en bit utanför andra människor, att jag aldrig riktigt helt hör till och att jag är lite udda och speciell och det är jag och det är helt okej. Det måste inte vara en förbannelse eller någon form av dödsdom.

Nu ska jag bara hitta "min" grej, sätta mina mål med förhoppningsvis mer realistiska krav och förväntningar på mig själv. Vilket ju såklart ökar oddsen för att nå målet.

För mig är det ingen dom, inget som får mig att ge upp eller lägga ner. Innerst inne känner jag mer att det givit mig mer driv inom mig, mer go och egentligen bara är en förklaring till varför saker ibland blivit som de blev och varför jag är som jag är. Ingen ursäkt för ett skit men en förklaring lik förbaskat.

Det har tagit år att komma hit och jag är inte klar men snart så är jag det. Snart så kan jag börja leva och inte stå fast i denna bubbla av vård, sjukskrivning och rotande i min hjärna och själ och vet ni vad. Det känns sjukt jävla bra att se det där lilla ljuset i tunneln och känna att snart, snart är mitt moment 22 kanske äntligen slut.

Jag vill skrika, dansa regndansen, jubla och hoppa runt samtidigt, helst i förrgår. Men realistiska mål vara det, beta av saker sakta men säkert är ett av mina realistiska mål. Så fast det kryper i mig, fast jag vill rusa och bara kasta mig rakt ut utan att säkert veta att vingarna bär, så tänker jag inte göra det. Saker kommer gå fel. Jag kommer glömma av att stressa långsamt. Men oddsen för mindre fel med bättre kunskap om mig själv har iaf ökat och ingen jävel på planeten kan vara gladare än jag för det.

Hoppas alla sover gott och får en helt fantastisk morgondag. God natt.

Inte för att vara sån, men du kommer få kämpa även om du får en diagnos och medicin. Det är ingen mirakelkur som trollar bort problematiken även om man med rätt medicin och andra hjälpmedel kan få ihop det hela bättre.