ADD symptom hos vuxna

Det är oerhört lustigt att jag har ALLA dessa symptom KLOCKRENT men efter TVÅ utredningar tappat min diagnos (ADHD).

Jag får nog hitta på ett eget syndrom jag :-P

Det är gratis oavsett ålder.

Började med att ha femtioelva diagnoser, utreddes fick ADHD som huvuddiagnos. Flyttade och bytte till bättre psykiatrisk enhet och de ville vara säkra på om det var ADHD eller bipolärt syndrom. Kvar blev bipolärt syndrom, trots att jag haft mina svårigheter sedan bebisåldern. Bipolär är huvuddiagnos och sedan att jag har alla adhd-drag som går att finna (typ) är mer sekundärt för min behandling.

Själv tycker jag att jag är klockrent båda.
+ att jag har massor med andra problem, vilket kanske inte är så konstigt när man hinner gå till vuxen ålder innan man fattar att det går att söka hjälp när man inte är som "alla andra".

Liten fråga till er medicinerade, i början av medicinering, drabbades ni av  trötthet? :) Känner mig som en zombie, äter concerta och är bara på 18mg/dag än så länge. Inte zombie som i trög-i-huvudet utan bara trött... Tröttheten kommer ca 2-3 timmar efter intag och sitter i resten av dagen.

18 mg Concertan ser ut som en stenhård liten brun "harlort", ser inte ut som en kapsel i alla fall? Tycker det är lite konstigt att tröttheten kommer så pass fort då den ska utsöndras under ca 12 timmar. Ska snart göra uppföljning och höja dosen. Nyfiken på psykiatrikerns teori =)  Förväntade mig helt andra bieffekter än trötthet. Tack för att du svarade =)

Nyfiken fråga: hur många av er misstänkte själva ADD/ADHD och sökte för utredning, samt hur många av er var helt ovetande och vården påtalade att de ville utreda? 

Tycker det är positivt att dessa diagnoser får mer och mer uppmärksamhet eftersom fler npf:are upptäcks! 

Men oj så tokigt det kan vara, att man på vissa ställen ska måsta hitta diagnos själv 

Men det är ju helt suveränt att en tråd i ett forum kan göra att människor "hittar hem"!!! 

Hej!

Att läsa den listan med symptom som finns i början av tråden har gjort att så mycket blivit klart för mig, men inte kring mig själv utan angående en anhörig till mig. Förutom att denna person som tillfälligt bor hos mig mig uppvisar i mina ögon samtliga punkter (förutom motoriksvårigheter, det finns inte) så är han otroligt deprimerad och känner sig missförstådd i livet. Han är i början av en vårdkontakt utifrån sin depression, så add har inte kommit upp ännu som trolig diagnos, men JAG ser. Jag undrar så om jag ska berätta för honom vad jag ser och tror... Kan han bli upprörd?...eller om jag ska vänta in att någon läkare ser  och pratar med min anhörig om att göra eventuell utredning... Just nu känns det som att allt tar SÅ lång tid. 
Min anhörig är väldigt beroende av min hjälp i sin dagliga tillvaro med att strukturera upp sin dag för att få något gjort och avslutat, samtidigt som han fattar en hel del knasiga egna beslut som gör att han omöjliggör både bostadssökande och arbetssökande. Pengarna tar sakta slut pga olika inköp som i mina ögon är helt onödiga, speciellt om man inte har någon inkomst.  Just nu känns det som att jag driver boende hemma och för mig är det jätteutmattande,  och jag vet inte hur länge jag själv orkar, även om jag är yrkesvan att jobba med personer med psykisk funktionsnedsättning. Jag vill ju inte bara lämna honom åt sitt öde... 

Just nu vore det bästa om han fick någon stans att bo där det finns personal som kan stödja honom både i depression och att planera sin dag, men går det att få till tro?

Är det någon som har några kloka råd?

Tack på förhand