Ger vi upp våra förhållanden för lätt?

Vad tror ni om att omgivningen gärna säger "det finns så mycket bättre partners därute" för en person i konflikt med sin partner, trots att detta inte nödvändigtvis är sant.

I vissa fall kanske det är bra att separera om det är ett destruktivt förhållande, men om det rör något så litet som att plocka upp sockarna efter sig undrar jag om det verkligen är sant. Och om det skulle göra personen i fråga's liv bättre.

Jag tror inte vi ger upp för lätt utan snarare väljer för snabbt! Vi har lite för bråttom med att flytta ihop, skaffa barn för att sen inse att det kanske inte var så bra ändå när pirret lagt sig.

Jag kan tycka att folk ger upp för lätt.

Men att FL på något sätt skulle vara en sann bit från verkligheten... njae...

Det är lätt för folk att slänga ur sig "stick om det inte passar då" och gärna skönmåla "andra sidan" och att gräset är grönare där. Klart det kan vara det men det blir höst även där tillslut.

Alla är kloka när man tittar i backspegeln, då vet man om det var värt det eller inte, vad man än valt.

Men hursomhelst, ja jag kan nog tycka att folk ger upp för lätt, men å andra sidan kan det också grunda sig i att folk ger sig in i relationer för fort så det blir inte något direkt gediget de går ifrån heller. 

Tycker synd om ungar som blir till i ett "oj, vi tänkte inte efter"-förhållande där föräldrarna börjar kasta barnen fram och tillbaka efter separation "för barnens skull" dock. 

Med tanke på hur många separationer som har skett/sker bara i min närhet med omkrets så tror jag inte att det kan finnas så många par som faktiskt försöker.
Visst finns det de som väljer fel eller tillåter varann att växa ifrån varann men så många...
Nej, jag tror det handlar om att folk inte orkar ta tag i det då det är för jobbigt, de koncentrerar sig på barn, jobb och annat istället för att ta tag i relationen med sin partner.
Det går ju alltid att separera när det inte håller längre, det kan ta flera år men tillslut står de där, många ser nog det som en energibesparande lösning.
En separation behöver inte isolerat vara begreppet "ge upp för lätt", jag vet många som redan gett upp fast de lever familjeliv ändå och kommer så göra tills det en dag spricker även utåt sett.

Du är väldigt noga med att understryka att ingen visste något och det kan mycket väl vara så.

Hade du varit min vän hade jag troligen vetat, jag ser inte bara bitar av människor som jag har i min närmre krets utan jag är det jag kallar en riktig vän samt att folk, inte bara nära vänner tycks ty sig till mig när det gäller lite känsligare saker.

Men nu är det ingen tävling, det finns uppenbarligen de som "chockerar" folk med en separation, själv har jag kunnat räkna ut de allra flesta redan innan, de jag inte räknat ut går istället under "ytterligare några som tydligen inte orkade"

De som verkligen kämpar och vill lyckas oftast, de få som det till trots separerar ger jag en eloge för bra försök.

Men som sagt, det händer inte så ofta. 

Jag förstår att du inte anser att folk har rätt till en åsikt ens baserade på erfarenhet eftersom det inte finns någon mall att gå efter.

Kanske du borde fokusera och lägga lite energi att visa stolthet att du släpper IN folk på livet istället för håller dem utanför, det är en rätt härlig känsla

Men det är bara min åsikt.