Vi som har barn som är sena med talet- samlas här!

Hej!

Hoppar in här jag med. Har en kille på 4.5 som har en pragmatisk språkstörning (enl logoped). Vi har träffat en logoped sedan han var ca 2 år gammel och det går framåt, sakta men säkert. Vissa dagar tycker jag sonen pratar helt utan problem, andra dagar fattar man knappt hälften av det han säger... han har inga problem med uttalet utan med abstrakt tänkande samt att hålla en röd tråd. Kan börja berätta om en sak och plötsligt börja prata om något annat om han störs. Han är tvåspråkig han med, dansk/svensk. 

Har haft fruktansvärda skuldkänslor - borde vi ha läst mer för honom? Pratat mer med honom? Han är vårt första barn och vi har ju såklart försökt så gott vi kunde. Lillebror på 2.5 har tvärtemot en ovanlig bra språkutveckling - han pratar bättre/använder språket bättre än vad storebror gör.

Ska till logoped med sonen idag. Sonen tycker det är roligt att gå dit, jag tycker det är jobbigt. Logopeden är ganska sträng och jag tycker inte att hon riktigt ger sonen en chans när han testas... upprepar aldrig en fråga, låter honom inte få tänka särskilt lång tid innan han ska svara osv. Dessutom tycker jag att det känns onaturligt att jag inte alls får stötta/ställa stödfrågor när vi är hos logopeden. Jag hör att han ibland svarar rätt på en fråga - men på danska! - och då markerar logopeden det som fel. Fast jag vet ju också att logopedens uppgift är att ta reda på sonens svagheter och de synns ju inte så tydligt om jag hjälper till för mycket.

Sonen är oerhört motorisk begåvad, både grov och finmotorisk. Han är bra på att koncentrera sig och är empatisk och en bra kompis. Han är så go och snäll och ändå stör det mig så mycket att hans språkutveckling går så långsamt. Vi umgås med många jämngamla flickor (vet inte om könet spelar någon roll men iaf) som är väldigt bra på att prata och argumentera och det känns som en kniv i hjärtat varje gång eftersom sonens problem blir så tydliga då.

Kan tillägga att vi även får stöd hos Lekoteket på Danderyds Sjukhus varje 5. vecka. 
 

Det låter ju inget roligt med logopeden... de ska väl stötta och uppmuntra. Säger hon att han säger fel? Jag har ingen erfarenhet av språkstörningar, men min spontana tanke är väl att man inte ska säga att barnet har "fel". 

Nej det känns inte så kul, hon säger kanske inte direkt att han säger fel men hon uppmuntrar aldrig och jag och kanske sonen också) känner med en gång när det blir "fel", när han inte svarar som "förväntat". Det är andra logopeden vi går hos och förra var exakt likadan. Kanske är det jag som är överkänslig....  

Asra
Logopedbesöket gick bra! Han fick träna med några kort - berätta vad han såg på korten bla och försöka förutse vad som skulle hända på nästa kort. Det klarade han mycket bra, han är visuel stark så så fort det handlar om kort, bilder etc klarar han testen utmärkt. Språkligt är det en del kvar att önska, det blir ganska rörigt det han säger men han kan göra sig förstådd och det måste vara det viktigaste just nu. Han fick göra tre andra test med bilder och även dessa gick bra - sätta tre bilder (händelser) i rätt ordning, titta på "knasiga bilder" där han fick berätta vad som var knasigt m.m. Vi har en ny träff igen nästa vecka.

Enligt logopeden har sonen en pragmatisk språkstörning. Förenklat kan man säga att sonen inte riktigt förstår samtals trafikregler, han säger "konstiga saker", svårt att byta perspektiv, har svårt att hålla sig till ämnet och delta i en dialog. Usch det känns inte kul att se det på print men å andra sidan är det skönt att veta lite mer exakt vad som är svårt för honom så man inte tränar någonting han redan kan. 

Får era barn extra stöd på förskolan? På min sons förskola är de ganka lugna, de upplever inte att sonens svårigheter ställer till problem i det dagliga men såklart - han behöver en hel del mer träning än många andra. Det finns två i personalen som själva har tvåspråkiga barn och de tycker absolut inte att vi ska oroa oss, deras barn var också sena/blandade språken men pratar nu som vanligt.

Jag väntar mitt 3. barn just nu och i vår kommun får man bara ha syskon 15 tim/veckan när man är mammaledig. Jag har blivit rekommenderad av logoped och talpedagogen på Lekoteket att ansöka om dispens eftersom just interaktion med andra barn är så viktig för sonens språkutveckling.  Har fått intyg från både logopeden och talpedagogen som styrkar detta - hoppas kommunen går med på det bara! 

Idag tycker jag det har varit lite tungt allting... kände mig så uppåt eftersom det gick så bra hos logopeden i tisdags. Imorse när jag lämnade på dagis blev det bara så tydligt att han har problem... han pratade i öst och väst och det var svårt att förstå vad han menade... jag såg att barnen runt honom inte förstod (han blandade in danska ord också och bara det gör det ju svårt!) och inte heller de två dagisfröknar förstod. Jag fick "översätta" så gott jag kunde. Gjorde ont i hjärtat... undrar om sonen fattar att han är svår att förstå? Hur är det när inte jag/pappa är där som trots allt förstår honom bättre än de flesta andra? Han verkar ju alltid trivas på förskolan och jag har frågat personalen och de tycker ju inte att det är ett stort problem... men ändå!? 

Åkte hem och satt och googlade på pragmatisk språkstörning och det var ingen rolig läsning. Man ser det ofta i samband med autism/asbergers syndrom... har lusläst symptomen på autism och asbergers nu också och dit passar sonen inte in men man börjar ju ändå undra. Jag blir liksom inte klok på om det går att förbättra eller kommer han alltid att ha svårt med kommunikationen och därmed samspelet? Argh jag blir så ledsen, han vill så gärna prata och berätta och det blir så ofta tokigt och "fel":  

Maria222: Sonen är 4.5. Läste i en bok om specialpedagogik att man egentligen inte kan sätta diagnosen pragmatisk språkstörning förrän barnet är i 7-8 års åldern. Min son har ingen diagnos men däremot råder det frågetecken om hans pragmatiska språkförståelse. Det är kanske jag som gör problemen större än vad dom egentligen är. Idag har vi lyckats ha flera bra samtal, jag har upptäckt att hans förmåga att samtala påverkats mycket av om han är trött eller pigg, glad eller arg.

Längtar: Jag jämför hela tiden - även om jag vet att man inte ska. Och av någon anledning jämför jag bara med det som min son är sämre på dvs pratandet. Jag borde kanske istället jämföra hans motoriska förmåga med jämngamla barn - där är han nämligen överlägsen . Verkar er logoped inte orolig tror jag inte att du bör vara det heller - en logoped är ju "expert" på språkproblem och väl medveten om att barn utvecklats i olika takt. 

Hej mamma810

Har egentligen inte tid att skriva men vill bara säga välkommen till tråden, den är tyvärr inte så aktiv (just nu). Min kille blir 5 om en månad och det har hänt enormt mycket med hans språkutveckling bara senaste halvåret. Ibland blir det tokigt men det blir mer och mer sällan. Känner så väl igen de känslor du beskriver med att mammahjärtat blöder och att man inte känner igen sitt barn i alla diagnoser etc. 

Ska försöka skriva mer en annan gång.  

Hej Swenglish och välkommen hit du också.

Ja det låter som samma problematik som min kille. Blandar språken (har dock blivit mycket bättre på senaste tiden men han är ju också ett år äldre än din kille, född juni 06).  Nu pratar han i princip bara svenska vilket också kan bero på att jag pratar svenska oftare med honom samt läser svenska böcker för honom. Givetvis vill jag att han ska behärska båda språken men just nu känns det viktigare att han kan svenska så pass bra att han fungerar tillsammans med andra barn/vuxna och kan göra sig förstådd. 

Om det kan lugna dig kan jag berätta att det är ENORM skillnad på min sons språk NU jämfört med när han var 4... verkligen jättestor. Då tänkte man på det så fort han öppnade munnen, nu är det bara då och då det blir besvärligt för honom. Handlar mycket om mognad också tror jag.

Min kille har blivit mognare men fortfarande tror jag (som du beskriver) att många jämngamla upplever honom som yngre. Ett exempel är att grannen (snart 5 år) ofta hellre leker med vår mellan-son som är nyss fyllda 3 år. Han har för länge sedan gått om vår stora kille i språkutvecklingen, han var tidig med att prata och man kan ha diskussioner/prata om saker med honom på ett sätt som inte går med vår stora kille. Det smärtar lite i hjärtat, undrar om stora killen är medveten om det? Konstigt att det kan vara så stor skillnad på syskon. 

"Kul" att det finns fler med samma problematik.... det känns på något sätt alltid bra att veta att man inte är ensam