Annika i Gbg skrev 2010-11-20 18:19:53 följande:
Ja, inte nog med att jag inte kan få honom till skolan "retroaktivt", dessutom går det inte att prata med honom om det så långt efter. "Varför var du inte i skolan i måndag? Va, var jag inte det? Jag vet inte" Om han alls svarar på frågan, ibland får man bara en tom blick tillbaks när man ställer frågor som inte han har svar på.
Ja, jag har fått uppfattningen att några av lärarna tyckte det var ganska skönt när han gick. Att ha honom i klassrummet kräver ju en del. Som vuxen måste du se när han är färdig med en uppgift och ge honom nästa, eller se när han inte fattar eller när han tappar tråden, INNAN han börjar gå omkring i klassrummet eller börjar kasta suddgummin på de andra, exempelvis. Mitt tips att alltid skriva upp på tavlan vad ungarna skulle göra hela lektionen togs aldrig emot. En gång sa han själv det så gulligt (?): "Mamma, Jonas (=vår favoritlärare
) svarar alltid när jag frågar honom nåt, de andra bara säger Sitt ner och håll käften". Den varianten funkar liksom inte på ett AS-barn, då tog han jackan och gick. Det var aldrig någon som försökte stoppa honom...
Det är ju så synd när vi nu i efterhand ser att om G hade fått rätt stöd i grundskolan så hade han kanske haft jättefina betyg och kunskaper. Men som jag sagt förut, det här är något som jag tror att alla barn skulle behöva även om det är mer avgörande för ett NPF-barn.
Tråkigt att det ska behöva vara så
Det är förjäkligt på ren svenska att barn inte får det stöd de behöver i skolan. Det är grunden för allt eller i vartfall rätt mycket.
Vilket stöd ser du som förälder att du skulle ha behövt?
Är det något speciellt som lärare och pedagoger behöver tänka på i mötet med barn med NPF?
Jag passar på att puffa för Lotta och Stefan.
De kommer att svara på bl.a. frågor som rör just skolgång, pedagogik och utbildningsfrågor som rör barn med NPF.
Hör efter där om de har några tips till dig
www.familjeliv.se/Forum-5-397/m55722364.html