Är det okej att en person som är sjukskriven (som inte klarar av att jobba) går ut på krogen och roar sig, reser eller tar en shoppingrunda på stan?

Det måste ju bero på vad det är.
Ligga hemma och stirr i taket hela tiden känns inte riktigt realistiskt. Men om de skulle ha råd att göra saker (alltför ofta) som jag själv inte kan unna mig fastän jag arbetar och sliter skulle kännas underligt. Om man dessutom är sjukskriven så förutsätter jag att det finns saker som man inte klarar av att göra pga sin sjukskrivning. Men ibland verkar det vara så att så länge det är fritid, så länge det är något roligt och så länge någon annan betalar så kan man göra i stort sett vad som helst. Och det tycker jag inte är ok.

Det beror väl på.
Läkare kanske gjorde den bedömningen att hon trots sitt fikande inte kan klara av att jobba under en sammanhängande period?

Så för att någon kan hushålla bättre med sina pengar så blir du avundsjuk? För nåt annat kan jag inte se det som.

Man ska alltså med nöd och näppe överleva och helst vara extremt tacksam för att man får leva på andras hårt skattade pengar?

Sen brukar man inte få åka på resor när man är sjukskriven. Möjligtvis rehabresor till värmen

63% tycker att det är okej?

Fan vad det här forumet är knökfullt med Vänsterpack och äckliga Whitetrash-morsor som mjölkar bidrag. 

Är man sjukskriven för att man t.ex. mår dåligt psykiskt så lär man ju aldrig bli frisk om man alltid ska sitta hemma och aldrig få någon stimulans utifrån. Även om det är fysiska sjukdomar finns det naturligtvis skäl till att man inte kan jobba men KAN göra andra saker. De andra sakerna gör man troligen inte 40 timmar i veckan... 

Här har det varit nästan omöjligt att få till en arbetsträning.
Fick till slut i en butik, har jobbat i butik förr, och fick sen sommarjobb där.
Men det tog ett år innan jag fick den platsen

Svårt att tro?
Största arbetsplatsen här tar en enda till praktik eller arbetsträning. Trots att jag kunde det jobbet och hade klarat mej på egen hand så var det helt stopp.
Många arbetsplatser här består av enmansföretag, de kan inte alltid ta emot någon som de ska stötta dessutom.
Sen så ska man försöka hitta något som inte förvärrar den sjukdom man har.
Nu fickjag ju till slut en plats, trots fruktansvärd värk så var jag där varje dag, fick sommarjobb där, och var där varenda dag då med. Jag hade så ont så jag var helt slut, denna sommaren blev det inget med krogen eller uteliv eller ens träffa andra människor på fritiden

Låter jättetråkigt.
Nu har jag aldrig haft depression så det är svårt för mej att sätta mej in i hur det känns. Har dock levt med människor med depression och känner ju igen detta med att inte orka ,inte kunna företa sej osv.
När mina ungar bodde hemma så gick ju det mesta till dem, pga av dem så höll jag mej också vaken och fick maten lagad, tvätten tvättad osv.
Nu bor jag själv och mkt tid går åt till att sova då jag både blir trött av min sjukdom ( reumatism ) och av mina mediciner. Känner väl igen det du säger om att inte orka
Jag har varit sjuk sedan jag var 14, är nu 46 så jag minns inget annat. men jag har blivit tröttare, det är ett stort hinder. jag söker jobb, måste ha ett då min sjukersättning gick ut i juni och någon inkomst måste jag ha.
Tre utredningar säger att jag ska jobba max 50%, men eftersom jag inte kan få sjukersättning på andra halvan så måste jag jobba heltid.
Nu är det ett bra tag sen jag var ute, men jag får bra energi av det, psykiskt sett. Kroppen skriker i upp emot en vecka efteråt

Du har säkert hört dett förr, men man kan få energi av att komma ut också.
Jag hör väl till dem som bara blir tröttare och tröttare, men jag har ju möjligheten att sova när jag kommer hem.
Jag har jobbat heltid som lärare med samma värk och var ensam med tre ungar i tonåren och i början av tonåren.
Sov en stund när jag kom hem och sen klarade jag kvällen bra.
Antagligen mycket för att jag var tvungen också.

Jag har en idé om att sova mycket gör en tröttare? Ändå har jag svårt att bryta trenden för mej själv.
ut och gå gör gott, då får man också energi. Det kan vara fan så motigt innan man kommer ut, men sen så.
På den varma delen av året har jag trädgården, där gör jag det jag orkar bara. Är jag riktigt trött så går jag dit ut och gör något iaf och så kommer jag över det värsta.

Hm har du mediciner mot din depression?
Finns ju sorter som kan ge dej lite mer energi, kanske.
Nej att sova för mycket hjälper inte. men jag vet ju hur det är.
Jag går mycket, har inte bil så ska jag någonstans, jobb eller ärenden så går jag. Har en halv mil fram och tillbaka till samhället.
Även om jag inte ska dit så försöker jag gå en stund varje dag. Ofta med kameran i fickan. Då glömmer jag tiden och
Det kan gå flera timmar. När jag kommer hem är kroppen sugen på att gå mer.
Denna hösten har det varit sämre med att komma ut på prommenader men jag ska igång igen. Det räcker attjag går de 500 meter jag har till soptunnan för att jag ska känna hur skönt det eg är

Nej, jag förstår att man kan tycka illa om sån medicin.
men, jag hat tex en väninna som var utbränd, hon mådde pest, både fysiskt och psykiskt. Förökte gå tillbak och jobba, men det brakade igen. hon sa konsekvent nej till medicin. Men till slut så började hon med dem och nu har hon omskolat sej och arbetar heltid. Hon mådde mkt bättre av medicinen.
Själv blev jag erbjuden " lyckopiller" för min värk för många år sen. Sa direkt nej. Så småningom försökte jag iaf, på en låg dos, 20mg/ dag.
Jag kom tillbaka till mitt vanliga jag igen. En väldig skillnad. Jag var ju inte deprimerad men efter så många år, då var det väl runt 20-25 år med värk, så var jag låg och hade inget tålamod tex. men det ändrades när jag fick medicinen.
Min ena dotter har äntligen, efter 7 års sjukdom, med hjälp av medicin fått lust för att göra saker igen.
Inte varje dag och inte hela tiden,men det är stor skillnad. Hon hade iofs provat flera sorter, men hittade rätt nu i år