Är det okej att en person som är sjukskriven (som inte klarar av att jobba) går ut på krogen och roar sig, reser eller tar en shoppingrunda på stan?

Tog mig 20 år innan jag fick diagnos på min tarmsjukdom. Så försök du att gå och jobba med 40 graders feber och blödande tarm så ska vi se hur länge du pallar. Då låter väldigt  okunnig.

Du har nog då aldrig upplevt depression, PÅ och allt va psykiskt dåligt mående innebär? 
För när man mår RIKTIGT dåligt så klarar man inte av att göra ett BRA jobb, tankarna finns någon annanstans än just jobbet!
Och de kan Va sååååååååååå mkt mer!
Och då e sjukskrivning en bra början.
Man får även då FÖRHOPPNINGSVIS hjälp med att komma igång med Kbt, psykolog, kurator you name it. Och sen efter hand börja arbets träna för att komma igång som människa igen!
Och menar du då att jag some sjukskriven då ska sitta hemma och inte göra nånting ALLS bara för att jag e sjukskriven?
Jag har väl rätt att gå ut och ta en fika med mina vänner, gå på bio, dansa osv precis som du som kanske jobbar?
Enda som KAN sätta stopp för det är väl ekonomin isf för den e inte de bästa när man e sjukskriven!  

Dummaste kommentaren ever. Är jag inte sjuk på riktigt för att jag var hemma under en lång period? Jag är kroniskt sjuk och tvingas äta mediciner och gå i behandling för att kunna SE och för att kunna röra mig vissa dagar. 

Och depression...Visst är det "bättre att göra nåt än att sitta hemma och vara ledsen". Låt oss nu tänka till lite. När din familj dött i en trafikolycka och du blir våldtagen och får HIV på väg hem från begravningen ...då ska du fan inte sitta hemma och vara ledsen! Gå och JOBBA! Och om du inte jobbar ska du fan inte orka ta det där första steget som det innebär att till slut orka träffa bästa kompisen för en fika. Första steget tillbaka ut i verkligheten. Våga vistas ute bland folk utan att vara rädd att bryta ihop totalt. Nej för helvete! Gå och sök JOBB!! Det är det första du ska göra! Bryter du sedan ihop får du väl sluta och söka ett nytt jobb. Men du träffar INTE andra människor som ett led i sorgearbetet. Du ler INTE och du stiger inte ur sängen i annat syfte än att söka arbete! Tanken på det hjälper dig säkert att bli frisk. 

Nej..jag dricker inte, men det betyder inte att jag inte har rätt att ta en fika om jag ändå är på väg från en läkare för att få titta på folk och komma ut i någon timme. Eller att jag kanske behöver handla något. Som TS tar upp.

Jag kan berätta för dig om en liten flicka jag känner. När hon var 5 år började hennes mamma hata henne. Hon misshandlade henne kontinuerligt tills hon var 12. Då knäckte modern hennes näsben och skolan fick upp ögonen. De sände henne till en kurator och kallade dit mamman. De sade till mamman att hon inte fick slå flickan. Flickan gick hem och fick stryk. 2 dagar senare försökte flickan begå självmord första gången. På sjukhuset blev hon tillsagd att sluta sjåpa sig och vara uppmärksamhetssjuk. Flickan slutade äta och utvecklade en allvarlig ätstörning.

Flickan försökte sedan ta livet av sig 13 ggr. När hon var 18 blev hon frihetsberövad och våldtagen och misshandlad av en äldre man. Domslutet: Brist på bevis...eftersom flickan inte vågade anmäla omedelbart. hon försökte då begå självmord igen och lyckades nästan. Så hon hamnade på en låst psykiatrisk avdelning där hon låg i veckor i "kö" utan behandling. slutligen kom en doktor och skrev ut starka antidepressiva.

Flickan återvände till sin familj och misshandeln fortsatte. Hon var vid detta laget så nedbruten att hon inte orkade förmå sig att ens prata. Hon var bara den "tysta" tjejen som var konstig. 4 år senare hade hon lyckats ta studenten och få hjälp. Hon var framme i "kön" och fick äntligen en diagnos och behandling.  Men hon hade svårt att öppna sig och känna tillit efter att ha blivit avvisad sedan hon var barn.

Under kommande år byttes hennes terapeut FEM ggr. Varje gång hon lyckats börja känna sig trygg gjordes nedskärningar. Idag är den flickan 25 år. Hon har gått ut gymnasiet. Hon går i terapi. Hon arbetar halvtid. Hon drömmer om att bli sjuksköterska och kunna börja studera snart. Hon måste ständigt lyssna på folk som menar att hon är en "parasit" som snyltar på systemet. När det i själva verket är systemet som rövknullat henne sedan hon var barn. Men det är klart. Det är väl bara för henne att borsta av sig och gå och jobba? 

Ja och det var ändå inte hälften av vad hon gått igenom. Men hon borde ju ha tagit sitt ansvar som femåring och sett till att få hjälp! Om inte, bör hon inte må dåligt idag. Och går hon ut med mig och fikar en kväll ska hon bannemej skämmas och söka jobb istället. Att det sedan krävs övertalning, kramar, tröst och stöd från min sida för att hon ens ska våga vistas bland människor spelar ingen roll. hon borde vara på arbetsförmedlingen. 

Var det ett svar till mig? Jag bara undrar, eftersom du är så bestämd med att klarar man krogen och resor så klarar man ett jobb, vad baserar du den kopplingen på? 

Rätta mig om jag har fel, men jag tror du snarare är irriterad på de som du tror inte är riktigt sjuka.