Är det okej att en person som är sjukskriven (som inte klarar av att jobba) går ut på krogen och roar sig, reser eller tar en shoppingrunda på stan?

Idag tror jag inte det är så enkelt som sagt. Men om man redan finns i systemet är det nog lättare och fortsätta. Jag har varit med en fd vän hos psykolog och hon helt enkelt ljugit honom rakt i ansiktet, utan några som helst problem.

Okej, så hon hade alltså inte värkproblem också. Du drog ihop alla på en gång, helt oki bara vi är med i svängarna

Har man aldrig lidit av social fobi och panikångest så är det nog svårt att förstå att förutsättningarna är totalt olika om man själv får bestämma om ett möte ska ske, när det ska ske och hur det ska ske. Du har så vida jag vet väl ingen aning om hur hon faktiskt mådde när hon åkte buss? Hon mådde kanske skit men tyckte det var värt det för att trots allt komma iväg och träffa någon. Och hur vet du att hon verkligen träffade de hon bestämt möte med? Att den sociala fobin inte kom i vägen och slog undan benen för henne och satte p för mötet?

Idag faller t.om riktigt sjuka individer mellan stolarna i systemet. Och det tycker jag är riktigt tragiskt.

Exakt.

Jag är skattebetalare.

Och anser fullt ut ändå att folk som är sjukskrivna och lever på våra skattepengar skall abolut få gå ut och roa sig osv.

Sen har det självklart att göra med vad för sjukskrivning det är. Om man är sjukskriven pga av att man inte kan lyfta/röra sig pga av ont i ryggen. Då kanske man inte ska kunna dansa loss på harrys heller isåfall ;D

Men har man mer psykiska problem, typ socialafobier osv. Då är det ju bara bra att dom försöker ut och roa sig, resa osv. för då kanske så småningom dom kan komma förbi dessa problem och återigen börja jobba :)

Ja sant så kan det ju ha varit. Nej jag kanske aldrig kommer och förstå;) Spelar ingen roll idag egentligen då de två personerna jag menar har för längesen försvunnit ur mitt liv, men att de är sjuksrivna fortfarande vet jag;)

Jag var själv långtidssjukskriven i 2 år för jag gick helt enkelt in i väggen. Jag klara ingenting hemma och möten med andra människor var totalt uteslutet. Min mamma fick sköta om mig. Min läkare kom hem till mig. Sista 8 månaderna började jag må bättre. Men istället för att gå och shoppa,resa och festa började jag direkt arbetsträna för att kunna komma ut i arbetslivet igen. Jag klarade först inte av och vara bland folk, men då jobbade jag hemifrån med dator och telefon tills jag var stark nog och komma ut i verkligheten igen. Därför jag nog inte förstår vissa människor som är sjuksrivna för en sak, men klarar av och göra den 99 gånger av 100.

En vän till mej har sjukpension pga av utmattningsdepression ocg ADHD - men hon är aldrig hemma. Hon åker runt till folk och fikar, tränar på gym, shoppar och allt mellan himmel och jord. Varför inte sätta henne på ett arbete 10 timmar/veckan istället och få henne att känna sej "nyttig" - hon är ju ändå aldrig hemma och vilar upp sej?  Att åka runt och fika hos folk är fan ingen rehabilitering!

Det är hemskt!

Det beror väl på.
Läkare kanske gjorde den bedömningen att hon trots sitt fikande inte kan klara av att jobba under en sammanhängande period?

Det folk lätt verkar glömma är att den som har sjukpenning har varit med och betalat detta genom vitt arbete, dvs arbetsgivargifter samt skatt. Varför ska då den personen när den är i en situation där systemet behöver tas i bruk skämmas för det och inte ha ett liv?

Har man haft ett riktigt välbetalt arbete och kanske har kompletterande försäkringar så är det nog inte orimligt att fortfarande tjäna mer än en låginkomsttagare om man blir sjuk.