Min syster
Idag ringde min lillasyster, störtgråtandes. Hon och hennes kille hade varit på ett tidigt ultraljud eftersom hon var osäker på senaste mens. I lilla magen låg två små små fostrar - vilken lycka! Men lyckan förvandlas till sorg i loppet av få sekunder då det konstaterades att bebisarna inte hade någon hjärtaktivitet. Så oväntat. Så orättvist.
Min syster var i vecka 10. Bebisarna hade rätt storlek för vecka 10 så hjärtat måste ha stannat precis.
Jag är i vecka 28. Väntar mitt 3. barn. Vi var så lyckliga att vi var gravida samtidig. Och gud va mysigt vi skulle ha det i julen med våra magar, min stor och hennes liten. Nu skäms jag nästan för min mage, min mage som tar så mycket plats, som stickar fram som en provokation.
Hur kan jag stötta min syster på bästa sätt? Vi bor tyvärr inte i samma land men vi ska fira jul tillsammans, hela familjen. Vi kommer ju definitivt prata mycket. Men hur ska jag bete mig, allt jag säger känns ju som ett hån med tanke på att min mage växer och hon inte fick uppleva den glädjen, åtminstone just nu.
Känns som allting är mycket svårare bara för att det är jul .