• Anonym (Yrja)

    ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

    Hej!

    Jag tänkte att vi kan ha en mötesplats för att diskutera livet med ADD/ADHD som vuxen. Både styrkor och svagheter. Bekymmer man stöter på hemma eller på jobbet. Tips på att få vardagen att fungera, mediciner, boktips osv. Hur utvecklar man de positiva sidorna?

    Alla är välkomna! Med eller utan diagnos. Anonym eller inte Glad

    För att diskutera symptom på ADD hänvisar jag till den här tråden: www.familjeliv.se/Forum-4-50/m55084114.html

  • Svar på tråden ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen
  • Anonym (Drutten-ADD)

    Hej Yrja
    Kolla denna tråden, där står det mesta:
    www.familjeliv.se/Forum-4-50/m51778977-1.html

    Annars kort sammanfattning. Vissa studier pekar på mycket bra resultat, men de är fortfarande ifrågasatta av andra forskare. D v s ingen konsensus ännu. Men i grova drag ur mitt minne. Omega tre är ett samlingsnamn för vissa fettsyror, d v s det finns flera olika sorter. Från växtriket, t ex linfö, och från djurriket, t ex fisk, säl, och krill. Bara den från djurriket har de specifika fettsyror som kan hjälpa vid AD(H)D. Lite närmare exakt heter de DHA och EPA. Beroende på vilken sort man köper finns olika höga halt av dessa.

    Praktiskt innebär det att om vi köper en burk med 200st omega3 kapslar a 500mg st, som har en halt av säg 15%EPA och 20%DHA för 100kr, så är den burken dyrare än om vi köper en burk med samma antal och storlek på kapslarna som innehåller 30%EPA och 40% DHA men som kostar 180kr. Det finns 100% mer av de ämnen vi behöver, men den kostar bara 80% mer.

    EyeQ tror jag en finare variant heter, men som är lite väl dyr ofta. Bara att kolla runt lite vilken som har höga halter av de viktiga syrorna, och vilken som är prisvärd. Generellt tror jag inte det finns någon direkt dålig. De flesta har hög renhetsgrad (dvs består bara av olja). Det är viktigt för fisk och skaldjursallergiker som mig. Fast jag är ändå lite osäker på om det verkligen stämmer, så jag fegar en del med min Omega3. Andra märken är Eskimå, Friggs, till och med Netto har någon variant ganska billigt på hyllorna ofta. Det enda viktiga är att kolla halten av just DHA och EPA.

    Sedan rekommenderar de som hävdar att det hjälper, att man tar hög dos de första veckorna (kommer inte ihåg hur länge) men typ ca dubbel dos tror jag det var. Sedan går man ner till normal dos. Äter man redan mycket fisk, och helst fet fisk, i sin vanliga kost, då kanske det knappt behövs alls. Men speciellt barn numer äter ju inte så mycket sån't.

    Själv tycker jag när jag har provat (i lite för låg dos för jag har fegat) att man lätt rapar lite äcklig smak ut i munnen. Men det är nog väldigt olika. Dock en anledning som jag hört gjort att flera har lagt av. Å andra sidan finns de som inte har "rapproblen" och som tycker det hjälper. Varför inte testa? Men som sagt, man behöver nog väldigt hög dos i ca en månad eller kanske mer, för att det ska ha en ärlig chans, och de flesta tror jag lägger av innan, och tar för lite för kort tid, för att det ens ska ha en chans att funka (som jag också gjorde). Inte konstigt då att man inte märker något.

    Själv har jag provat, men

  • Anonym (Drutten-ADD)

    http://www.omega-3.se/nyheter/2008/lakemedelsverket-om-omega-3-och-adhd/
    Läkemedelsverkets åsikt mycket kort och kärnfullt. Typ 10 meningar http://www.omega-3.se/barn.html
    Lite allmänt, men kanske inte helt objektivt.

    http://www.bbc.co.uk/science/humanbody/mind/articles/intelligenceandmemory/omega_three.shtml
    en mycket bra populärvetenskaplig artikel från BBC på ämnet som ger exempel, förklarar enkelt men exakt, och tar upp forskningen kort. Bara ca en sida, men bra.

    Kort: teorin är att fettsyror sitter i cellväggarna. När signalsubstanser som t ex dopamin ska ut genom en cell för att kunna binda till mottagarna på nästa nercell i nervtråden, t ex i hjärnan, måste den alltså ut genom cellväggen från sin egen cell först. Har man för lite DHA, använder cellerna istället DPA(n-6) som material i cellväggen. Denna fettsyra är väldigt lik i det mesta, men betydligt sämre på att släppa igenom signalsubstanser. DHA är lite som ett rent fönster, medan DPA är som ett rejält skitigt. Båda släpper igenom ljus, men det ena är bara mycket bättre.

    Viktigt är också att kroppen själv inte kan tillverka dessa fettsyror, utan vi måste få i oss det med kosten. Vet vi med oss att vi äter väldigt lite fisk, bord alla käka lite omega 3. Inte bara de med AD(H)D.


     

  • Anonym (Drutten-ADD)

    Samarkand: Det låter inte alls konstigt, utan snarare väldigt troligt och logiskt. 1) Jag har också trott att mina partners varit mer eller mindre NT. Jag har ju först det senaste året fattat. Nu i efterhand har jag fått en helt ny förståelse för mitt liv, och de jag delat det med samt kompisar. Många chockande insikter kan jag lova
    2) Väldigt troligt att tuffa händelser påverkar oss starkt och kan provocera fram mer av vårt "äkta" beteende. Själv klappade jag ihop första gången i samband med att min far gick bort. Kanske inte so mycket pga honom, men mer effekterna det hade på min mor, som tog det väldigt hårt.
    3) Vi är trots våra gemensamma "problem" trots allt individer med olika personligheter och karraktärsdrag. Att vi inte tycker exakt lika, gillar en del olika saker, och beter oss lite olika/har olika behov är självklart. Vore konstigt annars. Har faktiskt förvånats lite över hur mycket vi här på forumet faktiskt har gemensamt. Trodde vi skulle vara ännu mer olika. För mig är det en väldigt intressant utmaning nu framöver, att avgöra vad som är min ADD, och vad som är kasst inlärt beteende (coping-strategier), som faktiskt inte är ADD och som jag kan "fixa".


    Hmmm..... nu blev jag filosofisk som vanligt Men det är bara min personlighet. Kan resonera, teoritisera och grubbla i evigheter

  • Anonym (Yrja)

    Tack Drutten, du är kung! Precis vad jag ville veta! Glad

  • Anonym (Yrja)
    Anonym (messed up) skrev 2011-01-05 19:16:42 följande:
    Oooo jaaa!
    förlåt att ja bara dök upp såhär hihi, men ja känner igen mig i typ allt ni skriver.

    Jag är 36. vuxet barn,och ska nu på utredning på NPU, har stått i kö ca 4år nu :/
    Jag e 100 på att jag har ADD/ADHD å kanske något därtill.

    Men som du skrev så är det precis så med mig, så fort det händer nån livskris mm, stor eller liten , så blir jag totalt knäckt, reagerar som att mitt liv e slut .
    mina få närmaste har påpekat det många gånger.
    Och säger att dem har inte sett på maken, att jag går under totalt.....och hela mitt liv har det gång på gång varit en massa drama å skit, olycka otur, undrar ofta om jag dras till bekymren.
    känner mig som ett elände.

    mina vänner, 2st som jag har kvar, verkar dra sig undan mig mer å mer,
    fast det är väl jag som drar mig undan dem så de blir så.

    men när dem flesta inte förstår å tolkar de på andra sätt så har ja full förståelse, men fan va ledsen man blir. Samtidigt så tycker ja väl oxå att är det riktiga vänner så ska dem förstå å tro på mig, dem tar det personligt ju för fasen!!! fan!
    Hej och välkommen till tråden! Låter tråkigt med dina vänner. Är de insatta i din problematik?
  • strulmaja
    Anonym (Yrja) skrev 2011-01-06 06:02:29 följande:
    Åhh Drutten och Strulmaja, jag gillar verkligen era sista inlägg om relationer! Nu har jag fått mycket att fundera på!  Glad

    Drutten: Intressant liknelse, det här med missbrukare som lever ihop. Det låter ju inte så bra men jag förstår precis vad du menar med att man smittar av sig och förstärker varandra dåliga vanor. Den insikten kan nog hjälpa mig mycket.

    Strulmaja: Jag får någon kuslig känsla av igenkänande när jag läser ditt inlägg men jag är inte säker på om jag tolkar dig rätt. På vilket sätt försöker du "få igång" din sambo? Fungerar det?
    Jag kan vara (eller är nog mest hela tiden) ganska provocerande i mitt sätt att vara mot honom.
    Retsam, trotsig, obstinat. Kort och gott skulle man nog kunna säga att jag testar hans gränser, hur långt jag kan gå innan han slår näven i bordet. Till en viss del är det medvetet men en stor del är omedveten. Jag är barnslig och omogen till naturen, gör och säger saker som faller mig in för stunden och när sambon sedan ifrågasätter det sätter jag mig på tvären likt en 3-åring.
    Han tycker t.ex att jag gör av med alldeles för mycket pengar och har bett mig sluta shoppa så mycket. Jag kan inte riktigt se allvaret i det, alltså jag kan förstå rent förnuftsmässigt vad det skulle kunna leda till om jag gjorde av med alla våra pengar, men jag kan ändå inte se konsekvensen av det för den är ju inte där. När han kommer med sina invändningar om detta har jag alltid svar på tal, kan garva bort det, säga att ok, jag ska skärpa mig men sen fortsätter jag på samma sätt ändå. Jag försöker ständigt få reaktioner, motstånd och jag "tycker om" när det blir dragkamp mellan oss. Men min sambo är alldeles för lugn, alldeles för logisk och realistisk OCH tolerant och tålmodig att reaktionerna jag söker uteblir nästan alltid.

    Det var svårt att förklara detta märker jag, hoppas du förstod något.
  • strulmaja
    Anonym (Yrja) skrev 2011-01-06 07:53:00 följande:

    Jag har läst att omega-3 ska vara bra för folk med adhd. Någon här som testat? Hjälper det? Jag har köpt hem en burk omega-3 men jag har inte fått in rutinen att ta tabletterna ännu så jag vet inte om det fungerar. På vilket sätt skulle det hjälpa egentligen?


    Gick också och köpte omega 3 efter att ha läst att det ska funka här på FL. Om det funkar vet jag inte för liksom du lyckades jag inte upprätthålla någon rutin på det. Tog i 3-4 dagar sen struntade jag i det och nu står dom där, orörda.
  • strulmaja

    Drutten: Du är en stor tillgång här i tråden.
    En sak jag lagt märke till är du låter så glad. Dina inlägg är så uppmuntrande att läsa! 

    Men jag undrar, har du också "downperioder"? Jag kommer inte ihåg om du berättat det så sorry om du får upprepa dig.  

  • Samarkand

    Downperioder?? Här är en som är expert på det, men sambo tyckte det var jättejättejobbigt.

    Precis som ni kanske märker är jag lite intensiv och kan skriva massor här ( suger musten ur de flesta...) Ok,
    1. Det här är ngt nytt för mig och nya grejer funkar suveränt för mig i form av input men efter ett tag blir jag mer normal...
    2. Det är så skönt att äntligen hitta andra som faktiskt är som jag själv, jag behöver inte känna mig som en främmande fågel.. :)

    Nu ska jag försöka lista en del av mina drag efter att ha läst nästan alla inlägg här..

    Pratar mycket och ofta högt (hör det inte själv)

    Alltid högt driv inombords, verkar speedad

    Tappar lätt koncentrationen

    Känslig för höga ljud (jag vet, inkonsekvent )

    Om jag är på stan med ngn annan så flaxar jag omkring och kollar än på det ena än det andra, drar i och pekar för mitt sällskap på saker de ska kolla på. Plötsliga ljud eller ljusimpulser kan lätt skicka mig ur ett samtal. Är jag själv på stan kör jag MP3-spelare i öronen och tunnelseende så går det mkt bättre ..

    Tappar intresset lätt för ointressanta saker, men med sånt jag älskar som släktforskning, dataspel, puzzel kan jag sitta hur länge som helt

    Glömmer lätt äta (är därav brutalt smal)

    Vissa svårigheter att "läsa mellan raderna"

    Igångsättningssvårigheter

    Vickar ofta på någon fot eller rör mig i takt till musik, biter på naglarna

    Svårighet att handla utan lista, kommer hem utan det mesta som jag skulle ha köpt, får ofta springa o kompletteringshandla :(

    Hoppar vidare när jag tröttnar, ex jobb, aktivitet, träning. Dvs lär jag har lärt mig tillräckligt mkt   Detta leder också till att jag har svårt att tänka mig bo i samma stad hela livet.

    Kommer ALDRIG för sent till möten, snarare FÖR tidigt

    Är väldigt ärlig med info om mig själv :(

    Måste ha en kalender på väggen för att se vad som händer i min närmsta värld, annars får jag ångest när jag ställs in för något som kommer ske imorgon, om en vecka etc. (Inkonsekvent, för det bygger också upp en ångest hos mig när jag ex vet att killen ska iväg på kurs om 2 v.)

    Går upp i varv av för mkt stimuli, ex på flygplatser ( blir som en studsboll)

    det ni, nu måste jag vila för det här sög musten ur mig...

    Och förresten jag är nyss fyllda 36 :)

  • strulmaja
    Samarkand skrev 2011-01-06 15:44:04 följande:
    Downperioder?? Här är en som är expert på det, men sambo tyckte det var jättejättejobbigt.

    Precis som ni kanske märker är jag lite intensiv och kan skriva massor här ( suger musten ur de flesta...) Ok,
    1. Det här är ngt nytt för mig och nya grejer funkar suveränt för mig i form av input men efter ett tag blir jag mer normal...
    2. Det är så skönt att äntligen hitta andra som faktiskt är som jag själv, jag behöver inte känna mig som en främmande fågel.. :)

    Nu ska jag försöka lista en del av mina drag efter att ha läst nästan alla inlägg här..

    Pratar mycket och ofta högt (hör det inte själv)

    Alltid högt driv inombords, verkar speedad

    Tappar lätt koncentrationen

    Känslig för höga ljud (jag vet, inkonsekvent )

    Om jag är på stan med ngn annan så flaxar jag omkring och kollar än på det ena än det andra, drar i och pekar för mitt sällskap på saker de ska kolla på. Plötsliga ljud eller ljusimpulser kan lätt skicka mig ur ett samtal. Är jag själv på stan kör jag MP3-spelare i öronen och tunnelseende så går det mkt bättre ..

    Tappar intresset lätt för ointressanta saker, men med sånt jag älskar som släktforskning, dataspel, puzzel kan jag sitta hur länge som helt

    Glömmer lätt äta (är därav brutalt smal)

    Vissa svårigheter att "läsa mellan raderna"

    Igångsättningssvårigheter

    Vickar ofta på någon fot eller rör mig i takt till musik, biter på naglarna

    Svårighet att handla utan lista, kommer hem utan det mesta som jag skulle ha köpt, får ofta springa o kompletteringshandla :(

    Hoppar vidare när jag tröttnar, ex jobb, aktivitet, träning. Dvs lär jag har lärt mig tillräckligt mkt   Detta leder också till att jag har svårt att tänka mig bo i samma stad hela livet.

    Kommer ALDRIG för sent till möten, snarare FÖR tidigt

    Är väldigt ärlig med info om mig själv :(

    Måste ha en kalender på väggen för att se vad som händer i min närmsta värld, annars får jag ångest när jag ställs in för något som kommer ske imorgon, om en vecka etc. (Inkonsekvent, för det bygger också upp en ångest hos mig när jag ex vet att killen ska iväg på kurs om 2 v.)

    Går upp i varv av för mkt stimuli, ex på flygplatser ( blir som en studsboll)

    det ni, nu måste jag vila för det här sög musten ur mig...

    Och förresten jag är nyss fyllda 36 :)
    Hej och VÄLKOMMEN (för jag tror inte jag sagt det)

    Du är inte ensam om att vara intensiv. Min sambo påstår att jag bränner ut honom, han säger ofta att han känner sig urlakad. Känns ju sådär Obestämd 
Svar på tråden ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen