Anonym (ny med adhd) skrev 2011-01-02 19:36:49 följande:
Hej allihop!
Har precis fått diagnosen adhd. Här kommer lite info om mig:
(Mina problem syns inte utåt , är ingen klassisk adhd-personlighet som fysiskt är på språng hela tiden)
Återkommande depressioner (äter sertralin mot det)
ångest (generell ångest)
haft social fobi (under och tätt efter graviditet)
tvångshandlingar
dålig självkänsla (sedan tidig tonår)
ältar onödiga saker i oändlighet
tar lätt åt mig, känslig för kritik (ältar då också)
dåligt tålamod
impulsiv
sömnproblem (äter insomningstabletter)
alltid kännt mig yngre än vad jag är
väldigt ljudkänslig (jobbigt när det blir stökigt och högljutt omkring mig)
ljuskänslig (hatar när våren och långa ljusa dagar kommer!)
känslig för beröing (hatar att ta i varma saker)
väldigt glömsk (tappar bort saker hela tiden,kommer inte ihåg om saker hände igår eller förrgår osv)
kreaktiv (när något intresserar mig) skrev/ritade mycket när jag var barn och tonåring och hade tid.
hyperfokuserar (blir väldigt inne i olika intressen och då vill jag bara hålla på med det)-både bra och dåliga saker.
hyperpratare (far iväg i tankarna och måste säga allt jag tänker)
väldigt empatisk och bryr mig om andra (för mycket för mitt eget bästa ibland)
alltid varit dålig med maten (äter godis och mackor mycket hellre) äter oftast inte lunch och middag som jag lagar till övriga familjen.
sockerberoende
nikotinist (snusar)
nagelbitare
kaffeberoende (varit cocacola-beroende men dricker mest kaffe nu)
kaotiskt i huvudet (tankar snurrar, svårt att hantera alla ljud, buller och syn-intryck omkring mig), detta blir extremt jobbigt när jag är trött, framåt eftermiddagen och ända till natten blir det bara värre och värre.
Jag är social och pratar mycket, och säger alldeles för mycket om mig själv, lämnar ut mig själv i vänskapsrelationer vilket slutar med att jag känner mig i underläge. Men jag KAN inte sluta.
Många vänskapsrelationer avslutar jag pga av det. Orkar inte känna pressen med min självförvållade "anmälningsplikt". Trött på att lyssna på vad mina vänner tycker och tänker om mig och hur jag agerar och gör i olika situationer. Fast att det är mitt fel att jag ber om deras åsikt,lyssnar och tar åt mig.
Jag är relativt högfungerande trots allt, får ihop vardagen med barn, städning, matlagning osv,
-men har aldrig haft ett fast jobb.
Jag äter som sagt sertralin och utan den medicinen hade inte mitt liv fungerat alls. Jag får inga utbrott längre och tål mer än vad jag gör annars.
Jag har alltid sökt hjälp för mina problem, kuratorer, psykologer (bvc och ktb), terapi för min förlossningsrädlsa mm. Men jag har inte fått rätt hjälp förrän nu.
Jag har haft svårt att ta till mig diagnosen eftersom jag trott att alla mina svårigheter varit självförvållande, att de beror på mig själv och inget annat.
Men nu börjar det sjunka in till slut.
Jag ska testa en ny medicin snart (concerta) och se om den hjälper mig att bli kvitt mitt inre kaos.
Hej och välkommen! Känner igen mig i det mesta du skriver om.
Det här med att lämna ut sig och berätta för mycket känner jag också igen.
Det är olyckligt när man lämnar ut sig till fel personer och när det man berättat används emot en. Jag har erfarenhet av det trots det gör jag samma misstag om och om igen.
Vet inte hur många utlämnande bloggar jag startat men som jag sedan ångrat och avslutat. Lite samma fenomen.
Hursomhelst, välkommen! När börjar du äta nya medicinen?