Vad har du för syn på långtidsarbetslösa?

jo men inte nattis. om man är oubildad finns de flesta jobb på obekväma tider... kassajobb, gatukök, timvik vården och liknande som är lättast att få de är inte på kontorstider. jag vet för jag har vart i den sitsen men har jobb nu.

Men det är ingen snabblösning direkt. Sen kan jag nästan uppleva att det är svårare att få jobb som högutbildad. Iallafall om man valt en branch där det är hög konkurrans om jobben. Då är det svårare att få de okvalificerade jobben, för arbetsgivaren förstår direkt att man kommer sticka så fort man hittar något annat. Man blir lite låst till sin branch, beroende på vad man utbildat sig till såklart.

Jag har inte motivationen eller konsentrationsförmågan för att läsa. För några år sen gav jag mig på att läsa svenska och matte. Matten klara jag men svenskan fick jag IG i. Dock tror jag inte min avsaknad av gumnasiebetyg är det som gör det svårt för mig att få jobb. Inte ofta betygen är rellevanta för ett lagerarbete.
Vad jag förstått ger jag ett väldigt bra intryck vid intervjuer och det jag faller på är att jobben kräver att man kan vara mer flexibel, vilket inte jag är, och jag saknar erfarenheten. En praktikplats hade suttit fint nu

Men i mitt fall är inte en avslutad gymnasiutbildning ett alternativ just nu. Jag har studerat några år och har inte klarat av det. Jag har lite olika faktorer som gör detta mycket svårt för mig. Alla är vi olika och det måste man acceptera.

I mina ansökningar tar jag inte alls upp att jag är förälder, kanske jag skulle ändra på? Men samtidigt har jag fått höra att man inte ska ta upp det för att då kan man bli bortvald.

Jag kan bara skriva synen ur mina egna erfarenheter.
Jag har gått i skolan, blev gravid, blev klar med utbilningen som undersköterska, fick dottern en månad efter, mammaledig, sommarjobb förra året, gick arbetslös från augusti förra året till nu, då jag har kommit in i ett bemanningsföretag som har hand om alla vikarier inom vård och omsorg. Fick ett schema som bara räcker i två veckor, har ingen aning vad som händer efter dom två veckorna, det är skit jobbigt.
Alla säger att man tar vilket vikariat som helst, ja, det är sant, det gör jag också, men det jobbigt med vikariat är att man vet inte hur det ska bli månaden efter, eller bara några veckor efter.

Sambon - dyslexi, fick ingen hjälp i skolan, tröttnade i nian, hoppade av gymnasiet, flyttade hemifrån och började ta emot försöjrningsstöd vid 20-års ålder, har varit arbetslös hela sitt liv tills nu då han är 29, har haft försörjningsstöd hela den tiden. Började skolan förra veckan med att läsa matte, svenska, historia och biologi på gymnasienivå.
Om man talar om min sambo - ja, han är lat, orkar inte söka jobb, är för bekväm av sig, skjuter upp allt, avslutar praktikplatser efter en vecka för att han tycker det är tråkigt o.s.v. Han är som alternativ nummer ett: "Dom är lata j*vlar som borde få ändan ur vagnen, skaffa sig ett jobb och försörja sig själva!"

Så dom finns, men dom flesta är långt ifrån det. Jag är inte sånn, jag skaffade ett vikariat efter 4 månader av arbetslöshet och en jävla massa ansökningar. Men som sagt, jag har ångest redan nu för jag vet inte hur det kommer bli i Mars. Sen vet jag inte om sambon kommer skita i skolan heller för att han är sånn...

Lägg av, jag vet att det inte stämmer i verkligheten, vet du varför? Jo för att en som är högre utbildad kommer att söka sig någon annanstans så fort tillfället dyker upp. Det är för dyrt att ta in en som är överkvalificerad. 
Det händer kanske om det är ett jobb man får genom en kontakt, men genom en ansökan så ryker den ner i papperskorgen.

Jag har redan jobb och jag har ganska lätt att få jobb då jag har många bra kontakter, men jag vet hur svårt det är att få jobb. När vi har någon tjänst ute så får vi hur många ansökningar som helst och självklart är det ju bara en som kan få tjänsten. Man kan ju inte erbjuda flera hundra ett jobb. För det är så många som söker.