Vad har du för syn på långtidsarbetslösa?

Det som jag finner intressant är att det går att få tillfälliga anställningar och att många inte verkar intresserade av dessa arbeten.

Tar man tex truckkort kan man få jobb typ imorgon. Så varför gör inte folk det?

(pratar om fullt friska människor nu som bor i eller strax utanför storstad)

även om man är frisk själv kan man ju ha en familjesituation som gör att man har svårt att få jobb. Alla friska har inte lika lätt utan det kan finnas andra hinder i vägen.

Vissa kan vara mer eller mindre lata, men det kan också handla om otur, och om man inte riktigt vet vad man vill kan det också bli svårare.

nej, det finns massor av arbetslösa som är ensamstående och behöver jobb där barnomsorgen kan finnas till. Det är inget undantag utan det finns massor.

Jag håller med om det gått ett par månader, men inte från dag ett. Man kan få försöka med drombranchen först och om det inte funkar får man bredda sökandet.

jo men inte nattis. om man är oubildad finns de flesta jobb på obekväma tider... kassajobb, gatukök, timvik vården och liknande som är lättast att få de är inte på kontorstider. jag vet för jag har vart i den sitsen men har jobb nu.

Ja men det är ju fortfarande pga människan själv isf. Man kan utbilda sig!  Det är ju ingen annans fel att man inte har jobb för att man är outbildad.

Jag söker genom rekryteringsföretag. Och allt annat som ligger ute på nätet. Dock är det väldigt få jobb som ligger ute (inom lager/truck). Jag har inte så stor bredd på det jag söker. Om det är fel?! Nja jag tror faktiskt inte det. Lager är det jag kan och har ett stort intresse för. Saknar gymnasiekompetens och erfarenhet från andra yrken. Att jag skulle söka ett arbete där jag saknar erfarenhet ifrån vore väldigt dumt då vi vet att antalet sökande för var tjänst som ligger ute på nätet har ungefär 300-500 sökande. Där skulle min ansökan direkt slängas i sopporna när dom kollat genom min CV.

Jag har genom min coach just fått de förslaget du nämner, att skicka spontanansökningar och jag sitter och försöker finna företag att skicka sådana ansökningat till.
Frågan är om man först ska ringa företagen och göra dom beredda på att man ska skicka en ansökan, eller ska man bara skicka ut?
Jag söker endast lager/truck, det är jag medveten om att det är att begränsa sig, men jag vill t.ex inte jobba i en kassa på ica eller något arbete där det krävs kontakt med nytt folk var dag. Varför vill jag inte ta upp då det är högst personligt.

Men i mitt fall är inte en avslutad gymnasiutbildning ett alternativ just nu. Jag har studerat några år och har inte klarat av det. Jag har lite olika faktorer som gör detta mycket svårt för mig. Alla är vi olika och det måste man acceptera.

I mina ansökningar tar jag inte alls upp att jag är förälder, kanske jag skulle ändra på? Men samtidigt har jag fått höra att man inte ska ta upp det för att då kan man bli bortvald.

Felet som många arbetslösa gör är att dom förlitar sej helt på arbetsförmedlingen och låser fast sej vid just deras jobbannonser. Dom allra flesta företagen behöver aldrig annonsera ut sina lediga tjänster via arbetsförmedlingen eftersom folk helt enkelt knatar in och söker jobb själva.

Har bekanta som är arbetslösa och klagar över att allt som eftersöks är tandläkare, ekonomer, logopeder osv.  Man måste helt enkelt ge sej ut för att söka jobb själv, så är det . Det kan finnas lediga jobb inom hemtjänst, personlig assistans, handel, städ ch en hel del andra ställen men det gäller att gå dit och söka persnligen.

Inte många får jobb genom arbetsförmedlingen och det är lika bra att inse detta så går det lättare.

I min kommun finns det bara 10 jobb enligt AMS men företaget jag jobbar för anställer hela tiden.

Har hjälpt två av mina syskon att få heltidsjobb eftersom dom också fastnat i tron att arbetsförmedlingen ska hjälpa med detta, och kan inte dom fixa jobb så finns det helt enkelt inga .

Jag har bytt jobb flera gånger och har aldrig varit arbetslös längre än ett par veckor men så har jag också alltid fixat mina jobb själv helt utan inblandning av arbetsförmedlingen .

Majoriteten av de långtidsarbetslösa är över 50 år, alla dessa har inte tidigare erfarenhet av arbete inom vård,omsorg eller handel.
Många av dessa är industriarbetare som började på "linan" direkt efter att de gått ut grundskolan.

Det är stor skillnad att som 20-30-åring kontakta arbetsgivare direkt och fråga efter timmar,än att vara 50+ utan tidigare erfarenhet inom dessa yrkesområden.

Tyvärr åldersdiskrimineras det väldigt mycket. Vi lever i en tid då ungdom (dvs ungdomligt utseende och tänkande) värderas högre än erfarenhet (helt ska man så klart ha båda)

Tittade lite på vilka kvalifikationer det angavs i annonser till PA, i de allra flesta fallen krävdes någon form av vårdutbildning eller lång erfarenhet av "vårdjobb".

Likaså krävdes en viss ålder hos PA i de allra flesta fallen för att kunna matcha intressen, aktiviteter mm hos brukaren 

Det är min erfarenhet. Äldre anses för långsamma. Arbetsmoral och noggranhet verkar inte värderas lika högt.

Alla som i hela befolkningen eller alla som i alla friska med partner och s.k vanlig levnadsituation?

Fast man kan inte kräva, anser jag, av vinstdrivande företag att de anställer människor som kommer att kosta mer än de drar in. Och det är där samhället har en skyldighet, återigen enligt mig, att gå in med stödåtgärder.

Jag kan bara skriva synen ur mina egna erfarenheter.
Jag har gått i skolan, blev gravid, blev klar med utbilningen som undersköterska, fick dottern en månad efter, mammaledig, sommarjobb förra året, gick arbetslös från augusti förra året till nu, då jag har kommit in i ett bemanningsföretag som har hand om alla vikarier inom vård och omsorg. Fick ett schema som bara räcker i två veckor, har ingen aning vad som händer efter dom två veckorna, det är skit jobbigt.
Alla säger att man tar vilket vikariat som helst, ja, det är sant, det gör jag också, men det jobbigt med vikariat är att man vet inte hur det ska bli månaden efter, eller bara några veckor efter.

Sambon - dyslexi, fick ingen hjälp i skolan, tröttnade i nian, hoppade av gymnasiet, flyttade hemifrån och började ta emot försöjrningsstöd vid 20-års ålder, har varit arbetslös hela sitt liv tills nu då han är 29, har haft försörjningsstöd hela den tiden. Började skolan förra veckan med att läsa matte, svenska, historia och biologi på gymnasienivå.
Om man talar om min sambo - ja, han är lat, orkar inte söka jobb, är för bekväm av sig, skjuter upp allt, avslutar praktikplatser efter en vecka för att han tycker det är tråkigt o.s.v. Han är som alternativ nummer ett: "Dom är lata j*vlar som borde få ändan ur vagnen, skaffa sig ett jobb och försörja sig själva!"

Så dom finns, men dom flesta är långt ifrån det. Jag är inte sånn, jag skaffade ett vikariat efter 4 månader av arbetslöshet och en jävla massa ansökningar. Men som sagt, jag har ångest redan nu för jag vet inte hur det kommer bli i Mars. Sen vet jag inte om sambon kommer skita i skolan heller för att han är sånn...