Vad har du för syn på långtidsarbetslösa?

Jag är lite delad. Om någon har gått mer än ett år och inte fått minsta lilla vikariat blir jag lite fundersam. Söker de verkligen? Å andra sidan vet jag hur lätt det är att halka efter, och då är det toksvårt. Har man gått hemma för länge blir det ett hinder i sig. Ingen vill ha en för att ingen annan ville ha en. Då blir det kämpigt. Jag trodde att jag själv skulle bli en av dem, men det löste sig till sist.

Ja, det är något sådant jag tänker på med. Det behövs ju även folk inom försvaret, man kan sitta som god man till några osv. Det är inte heltid, men man gör ju någonting och det kan leda till mer.

Jag håller med om det gått ett par månader, men inte från dag ett. Man kan få försöka med drombranchen först och om det inte funkar får man bredda sökandet.

Jag sa upp mig från ett jobb just för att vara fri att söka annat. Jag märkte ju att det var totalt kört att komma in i branchen om man hade en massa skyldigheter mot en arbetsgivare. De jobben som är lätta att få är de som de vill ha tillsatt med kort varsel (hastig sjukdom och sånt) och då ville jag vara fri att hoppa på dem utan uppsägningstider och skit. Dessutom tänkte jag att det kan vara bra att praktisera lite med aktivitetsstöd för att få erfarenheter från rätt arbetsuppgifter. Mer än ungefär tre månader tycker jag väl inte är okej, däremot.