Vad har du för syn på långtidsarbetslösa?

även om man är frisk själv kan man ju ha en familjesituation som gör att man har svårt att få jobb. Alla friska har inte lika lätt utan det kan finnas andra hinder i vägen.

det beror på hur du kan jobba. Tex har du inte barn att ta hänsyn till så är du mer flexibel. tex en ensamstående mamma kan inte ta vilka jobb som helst och det finns inte nattis till alla ensamstående arbetslösas barn. Så är verkligheten. Sen kan du anstränga dig till tusen men ju mer hinder du har, desto svårare är det att ta jobb.

nej, det finns massor av arbetslösa som är ensamstående och behöver jobb där barnomsorgen kan finnas till. Det är inget undantag utan det finns massor.

jo men inte nattis. om man är oubildad finns de flesta jobb på obekväma tider... kassajobb, gatukök, timvik vården och liknande som är lättast att få de är inte på kontorstider. jag vet för jag har vart i den sitsen men har jobb nu.

livet är inte alltid så enkelt även om man är frisk... alla har inte samma föutsättningar. Men räknas man bara till de normala om man är sambo som kan ta barnen eller barnlös och kan ta vilka jobb som helst?? i så fall är den delen arbetslösa inte jättestor. Då går säkert hälften under "speciella förutsättningar"...

och hur många sökande tror du det är på varje plats då?? det är ganska lätt att få ett telemarketingjobb men de flesta sånna har provisionslön och svårt att sälja grejerna.

hur många i er familj är ni för att normen ska vara på 10.600? I dagens Sverige ligger inte en ensam människas norm på det. Man tjänar inte på bidrag, det gjorde man kanske på 80talet men inte på 2000talet. Liiiite skillnad...

man tjänar inte pengar på att vara hemma. Att ha socialbidrag innebär förpliktelser. Du ska vara anmäld på af och vara aktivt arbetssökande, De kan kosta att ta sig till deras åtgärder som praktikplatser och sånt med med resor och lunch. Du måste faktsikt ha relativt god klädsel om du ska ha chans att få jobb och det är svårt att köpa kläder när du knappt ens har 3000 kr i månaden att köpa mat/kläder/hygien för per person. Du får aldrig extra pengar. Jobbar du får du tillbaka på skatten och det är dina pengar. Om man har soc har man sällan alla pengar från soc utan en del kommer ofta från aktivitetesstöd för att du är anmäld på af och den betalar man skatt på. Skatteåterbäringen räknas in i din inkomst. Du har precis till det nödvändigaste, inget mer. Men många lever kvar på 70 och 80talet när det var fel på systemet och har man inte sett dagens verklighet är det nog lätt att tro att det fortfarande är så.

många?? det finns en riksnorm och man får försörjningsstöd efter den. tror inte du vet vad du pratar om riktigt.

http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2010december/mindreokningari2011arsriksnormforforsorjningsstod

här har du verkligheten....

dessutom så har utomstående koll på din ekonomi. Du får inte äga något. Har du en bil måste du bevisa att du behöver den för att tex kunna ta dig/behålla ditt jobb eller ha handikapp som gör det. Har du barn som sommarjobbar måste tas upp i inkomstredovisningen och det dras bort från försörjningsstödet. Du får inte ta emot pengar från andra tex födelsedagspengar och julklappspengar. Även om inte soc kan kolla detoch du inte säger det till dom så finns den regeln. Om du behöver gå till tandläkaren betalar de endast akuta saker. Om man lever på soc har man oftast inte råd att regelbundet kolla sina tänder, laga små hål som inte är akut, ta bort tandsten osv.

härligt... men då gäller det att man har en sambo som kan försörja båda eller att man hart kapital sen innan för vid den åldern får man inget csn.

alla arbeten är inte högavlönade....

fast alla har inte heller det som krävs för att läsa på högskolan. vissa är teoretiskt lagda och andra praktiskt. De flesta kan fixa sig en utbildning med medelmåtta betyg men alla har faktiskt inte förutsättningar för högre studier. Vi alla är olika, har olika iq, olika bakgrund och olika intressen, talanger och förutsättningar. Alla kan inte vara civilingengörer och alla kan inte vara lokalvårdare. Så är det....

ja men det betyder inte att man kan spara... tycker fl ligger lite väl lågt under ribban nu. Först har det hetat här att man ska ta vilket jobb som helst bara man kan försörja sig. Nu kommer nästa grej: man ska ha ett högavlönat jobb så man kan spara för framtiden. Det är inte ansvarfullt nog att ha så man klarar sig denna och ev nästa månad utan ansvarfullhet är att ha ett jobb där man kan spara ett kaptial. Någon måste vara lokalvårdare, någon måste jobba som hemtjänst, någon måste vara brevbärare. Om alla skulle enbart ta de högavlönade jobben skulle gatan utanför dig gro igen och du skulle inte få din post.

Det här är min historia:

Jag hade jobb, egen lägenhet och sambo när jag fick min första son. Men tyvärr kan man inte beställa ett friskt barn hur som helt. Jag fick ett funktionshindrat, ett barn med autism. Jag och min dåvarande gick i sär och jag blev ensamstående. Mitt barn kan inte vara som alla andra på dagis vilka tider som helst på dygnet. Han kräver resurs med anpassade tider. Det går heller inte att rycka upp honom från förskolan/skolan och flytta. Autistiska barn är känsliga för förändringar och det är svårt att få plats på specialavdelningar. Dessutom har man långvariga läkarkontakter, korttidsboenden, habiliteringsinsatser mm beviljat och det är inte det lättaste att få det att klaffa på tillfälliga orter där det råkar finnas jobb. Blev av med mitt jobb för det gick inte att kombinera det med min son. Utredningar och läkarbesök på läkarbesök mellan 1-2 ggr i veckan periodvis gör att det är svårt att få ett nytt jobb även på den punkten. Vem vill anställa någon som jämt är borta? Vårdbidraget jag får är drygt 4000 kr i månaden innan skatt och det täcker inte upp lönens bortfall... nåja, flyttade ihop med ny sambo som jag har bott med sen 6 år tillbaka. Men sonen var ju fortfarande mitt ansvar eftersom jag är bio (nej, han har inte kontakt med biopappa som är sjuk). Men efter år av arbetslöshet för min del blev även sambon arbetslös. Då sa jag att jag söker jobb på heltid jag med och den som först får jobbet tar det. Och det blev jag... efter flera år har jag jobb. Inte ett högavlönat men det är ett jobb. Kruxet är att nu har ju sambon svårt att få jobb. Allt är så enkelt om man kan vara flexibel men jobb med särskilda tider växer inte på träd....

Passar jag in i din fördom? är jag den typen som är långtidsarbetslös?? Eller handlar det om otur?? väljer vi alla vägar i livet? Kan vi förhindra precis allt?? Inte vet jag hur det ser ut för andra men vad jag vet var att det var ett helvete att sitta arbetslös, vara en nolla och en jävla looser som inte ens är vatten värd i andras ögon och hur man än vrider och vänder på 5kronan kommer man inte ur det. Det är helt fatastiskt att kunna säga att man jobbar när någon frågar. Visst, det finns lata jävlar som inte vill jobba men rötägg finns det i alla kategorier av grupper.

då är det ditt eget fel om du har lite pengar. Du har rätt att få komplettering om du ligger under normen. Alltså lön och det som fattas upp till normen har du rätt att få från soc. Så är det... de har existensminimumgräns och jobbar man och ligger under den så har man rätt till försörningsstöd. Sen att man inte vill söka det är en annan sak men rätten har man. Men man kan både jobba och ha försörjningsstöd om lönen är för låg om man tex är ensamstående eller bara en av de vuxna har inkomst. Att man skulle tjäna på att gå hemma istället med bidrag är ganska lögn. Om du jobbar extra en månad får du inte behålla de pengarna om du har soc. Då måste du spara normöverskottet till nästa månad. Du får aldrig ha en krona ut över normen. Tjäna du på det denna månaden förlorar du på det nästa månad.

en ganska bra bild tycker jag... när man går hemma länge tror man faktiskt tillslut att man inte kan något alls. Man sitter och kollar bland platsannonser och tycker att man inte har vad som krävs för något jobb alls och det blir värre ju längre man vart hemma. Känns skönt att jag kommit bort från det nu men jag känner igen det du skriver. Både från egen känsla och efter vad man möter för människor på alla de där af:s åtgärdsprogram. De flesta som vart hemma länge har tappat det viktigaste och det är hoppet om framtiden och tron på sig själv. Det ÄR knäckande att gå hemma.