Vad har du för syn på långtidsarbetslösa?
Jag tror att
-det är svårt att komma till intervju eftersom många söker- man kan ha ren otur eller vara dålig på att skriva ansökningar som "slår an".
-en del klarar ansökan men har en personlighet som gör det svårt för dem att bli utvalda- de "klickar inte"socialt med så många grupper helt enkelt.
-en del blir helt andra personer i en intervjusituation jämfört med om de redan hade fått jobbet. De stupar på nervositet, tunghäfta eller liknande.
-man blir deppig av att få nej och att det tyvärr syns på en del efter ett tag- desperation är inte attraktivt och detgäller att hålla de negativa vibbarna ifrån sig, vilket är väldigt mycket lättare sagt än gjort.
Med detta sagt så nog lossnar det för de allra flesta ändå förr eller senare, men det är enormt tungt att gå och vänta på det och oroa sig, och det är lätt att tappa tron på sig själv lite då och då.
Min egen bästa kur mot det där nojandet har varit att göra saker som jag vet att jag är bra på, nåt litet varje dag. Baka en kaka, odla en växt, hjälp en gammal granne att handla, skriv ett test i ett ämne som du är bra på, vad som helst som ger din hjärna en liten glädjekick, en känsla av att ha åstadkommit nåt.
