• Madif

    Hur lär man ut respekt?

    Som rubriken lyder, hur lär man ut respekt??
    Givetvis så vill jag verkligen inte höra något som gör illa eller förnedrar barnet, utan jag syftar på vanlig hederlig respekt. För människor och saker.

    Jag respekterar själv andra och mina barn, men som sagt hur lär man (i dagens totallt respektlösa samhälle) ut ett barn respekt?
    Jag vill verkligen att min dotter ska växa upp och bli en respektfull och tacksam människa som tar hand om sig själv och andra.

    Men det är svårt... för jag vet inte själv hur man ska göra?

    Vad betyder igentligen respekt? Själva ordet? Vilken innerbörd har ordet tycker du?

    //Tankar

  • Svar på tråden Hur lär man ut respekt?
  • Balahir
    h8him skrev 2011-02-07 11:33:34 följande:
    Läste du medvetet fel? Jag skrev om maträtter som barnet verkligen avskyr... inte ett barn som får för sig att trotsa över mat denne annars äter.

    Ja, väldigt många aktiviteter är efter 20.30. Hur så? Har du annan erfarenhet?
    vem serverar med flit mat som barnen verkligen avskyr? ingen normalt funtad person. men om barnet BARA äter makaroner och korv och vägrar resten, ska det vara korv och makaroner 7 dagar i veckan?

    jaså, kan du nämna ett par då? förutom disco.
    annars kommer jag inte på några faktiskt.

    träningar av olika slag brukar vara innan 20.30, rätta mig om jag har fel.
  • Lady Dahmer
    h8him skrev 2011-02-07 11:31:24 följande:
    Vid vilken ålder kan de börja sitta uppe efter att föräldrarna lagt sig? När ska de börja lära sig ta ansvar för att komma i säng i tid och att man inte kan vara uppe för sent utan att vara trött dagen efter?
    Jag kan personligen känna att barn oavsett ålder är kapabla själva att känna efter när de är trötta (om man som förälder ger dem förutsättningarna) Men små barn har svårt att se samband. Svårt med konsekvenstänkandet.

    Man får prova sig fram. Alla är individuella och har olika behov och olika förutsättningar. Jag kunde ta egna ansvar som tolvåring, men många barn behöver mer ledning då.
    Gillar du mina inlägg? Läs min blogg! Den är skitbra! - ladydahmer.se/
  • Balahir
    bonnieloveskim skrev 2011-02-07 11:38:30 följande:
    att säga ja til barnets åsikter är ju att curla.

    barnet har en åsikt.. jag vill ha pasta.
    du säger ja... alltså curlar du.
    om barnet hade KRÄVT pasta och man gjort det enbart för det då hade det varit att curla.
    du verkar rätt .. udda.
  • Balahir

    curla:
    barnet kräver pasta, ni äter pasta fastän ni hade tänkt något annat.

    respektera:
    vill du ha pasta eller potatis? man låter barnet vara med och bestämma dvs respektera.

  • Birgitta2
    Madif skrev 2011-02-06 00:49:59 följande:
    Som rubriken lyder, hur lär man ut respekt??
    Givetvis så vill jag verkligen inte höra något som gör illa eller förnedrar barnet, utan jag syftar på vanlig hederlig respekt. För människor och saker.

    Jag respekterar själv andra och mina barn, men som sagt hur lär man (i dagens totallt respektlösa samhälle) ut ett barn respekt?
    Jag vill verkligen att min dotter ska växa upp och bli en respektfull och tacksam människa som tar hand om sig själv och andra.

    Men det är svårt... för jag vet inte själv hur man ska göra?

    Vad betyder igentligen respekt? Själva ordet? Vilken innerbörd har ordet tycker du?

    //Tankar
    Respekt från ett barn lär du ut genom att respektera barnet! Det är det enda sättet. Man blir som man blir bemött. Små barn i trotsåldern skall också bli bemötta med respekt. Detta innebär inte att de skall få göra vad de vill och skrika sig till det dom vill ha. Det handlar om att lyssna, att respektera och se barnet.
  • h8him
    Millan77 skrev 2011-02-07 11:36:57 följande:
    Men om man har en 9åring som ABSOLUT inte fattar att jag respekterar henne, för HON respekterar inte mig tillbaka, hur ska jag göra.

    Jag lagar bara mat som jag vet att mina barn tycker om, men om någon av dom inte känner för att äta det ena så får dom ju naturligtvis bara äta det dom vill, dom får ingen annan mat.

    Men om vi säger så här: Min dotter har fått börja rida, (vilket jag gör oxå) Men när jag säger nej till att hennes kompisar får följa med till hästen o förklarar att det e hennes tid att ha roligt, att jag vill att HON ska rida o inte hennes kompisar, så blir hon väldigt arg.

    Vi har kommit överräns om att hon måste ALLTID göra läxan innan hon får leka med kompisarna. Och varje dag blir hon arg o gapar o skriker om att jag e dum o fattar ingenting.

    Hon skulle få en katt OM hon började städa på sitt rum....det gjorde hon fram till det att hon fick katten....

    Hon har väl kommit in någon form av förpubertet.... men hur ska jag göra för bryta den ONDA cirkeln.
    Hon säger att hon inte har kompisar hos sin pappa därför vill hon inte vara där.  hon vill bara att jag ska lova henne att hon ska få bo här på heltid o att hon ALDRIG ska behöva åka till sin pappa.
    Han har precis flyttat en bit bort.
    Vi testade att hon skulle bo här en vecka extra, om hon nu inte ville bo hos sin pappa. Men hon var bara sur o grinig o ville inte hjälpa till med något här hemma som vi hade  bestämt. Typ städning av sitt rum o undanplockning av sin tallrik vit maten....
    Det låter ju helt otroligt o jag blir ARG på mig själv att jag inte orkar stå på mig. För jag blir bara arg när hon säger emot mig HELA tiden.

    VAD SKA JAG GÖRA?????? 
    GE MIG RÅD????
    Det hör åldern till.

    Sen undrar jag om det här med ridningen. Varför kan inte kompisar få följa med och titta på ibland? Det är ju superkul att få visa kompisarna hur duktig man är.

    Eftersom det inte funkar med läxan eller städningen bör ni omförhandla. Kan hon kanske ha läxfria dagar då hon kan leka direkt med kompisar och sen göra mer läxa andra dagar? Hur viktig är städningen av hennes rum? Handlar det om att plocka bort från golvet så att det kan dammsugas eller ska det ständigt vara tipptopp?

    Blir du arg förlorar du bara. Ta en timeout och slappna av när du känner dig provocerad.
  • Lady Dahmer
    bonnieloveskim skrev 2011-02-07 11:38:30 följande:
    att säga ja til barnets åsikter är ju att curla.

    barnet har en åsikt.. jag vill ha pasta.
    du säger ja... alltså curlar du.
    nej det är inte att curla. Att curla är att vara eftergiven. Inte att låta barnet vara med och ta beslut.

    -  ninja, tycker du att vi ska äta pasta eller potatis idag?
    -  pasta!
    -  Ok, då lagar vi det till middag! = delaktig

    -  Jag vill inte ha den här maten den är äcklig!
    -  Ja men då lagar jag nåt annat då! = curling
    .
    Gillar du mina inlägg? Läs min blogg! Den är skitbra! - ladydahmer.se/
  • Lady Namárië
    bonnieloveskim skrev 2011-02-06 01:42:07 följande:

    exempel 1

    fredag kväll kl 22..

    - NÄ nu e det dags att sova du skulle ha sovit för en timme sen redan upp i säng med dig NU mars pannkaka.

    Det är en fin köra över taktik.

    ex 2

    fredagkväll kl 21..
     lilla älskling klocka är mycet det är snart dags att sova för dig det är en dag i morgon med.
    -men mamma snälla får jag vara vaken en stund till det är ju fredag och jag kan sova ut i morgon.
    -ja ok du får vara vaken till kl 23 då.

    kl 23
    - nu e det dags att sova..  nu har du fått vara uppe till 23 som du ville och nu får du gå och lägga dig som vi kom överens om..

    respektera barnet och kräva respekt tillbaka.

    ex 3
    idag äter vi blodpudding till middag
    jag gillar inte det
    men det äter vi idag jag lagar bara en maträtt.

    också en köra över taktik

    ex 4
    idag är det blodpudding till middag
    jag gillar inte det
    jag vet det raringen och jag kom ihåg att du har smakat det många gånger så jag har lagat nåt annat till dig, eftersom du har provat det och inte gillar det så respekterar jag det och du får pannkaka istället.

    respektera barnet, barnet har prövat och uppfyllt kraven på respekt att pröva maten. och måste få respekten att det inte föll henne i smaken.


    Jag håller inte med om din definition av respekt. Om ett barn alltid bemöts på det här viset under uppväxten  tror jag snarare att hen får svårt att hantera vuxenlivet och därmed kommer att uppfattas som respektlös av omgivningen.

    Att tvinga ett barn (eller en vuxen) att till exempel äta upp mat är givetvis respektlöst. Det betyder dock inte att man skall vara undfallande. Hur skall man kunna förmedla begreppet respekt till ett barn om man inte själv visar att gemensamma regler och andra människor måste respekteras?

    Att visa respekt innebär inte bara att säga "ja". Jag kan säga "nej" till mina barn och ändå visa resepkt för deras känslor. Ditt första exempel, med läggningstider, skulle jag hellre ha hanterat så här:

    - Vi har ju bestämt tillsammans att du skall ligga i sängen klockan X. Tycker du att det är för tidigt? I så fall förstår jag att du känner dig frustrerad nu. Vi gör så här, att imorgon när vi är pigga sätter vi oss och diskuterar om vi skall ändra på dina läggningstider. Men ikväll följer vi det vi har kommit överens om tidigare.

    Då har jag bekräftat barnets känslor, jag har visat respekt för hennes/hans åsikter och jag har också förmedlat att det är viktigt att man står för det man har kommit överens om (vilket också är en del av den ömsesidiga respekten).
    So say we all
  • h8him
    Balahir skrev 2011-02-07 11:38:49 följande:
    vem serverar med flit mat som barnen verkligen avskyr? ingen normalt funtad person. men om barnet BARA äter makaroner och korv och vägrar resten, ska det vara korv och makaroner 7 dagar i veckan?

    jaså, kan du nämna ett par då? förutom disco.
    annars kommer jag inte på några faktiskt.

    träningar av olika slag brukar vara innan 20.30, rätta mig om jag har fel.
    Teater, ishockey, innebandy, pärlbroderi... många aktiviteter som sagt.
  • Lady Dahmer
    Millan77 skrev 2011-02-07 11:36:57 följande:
    Men om man har en 9åring som ABSOLUT inte fattar att jag respekterar henne, för HON respekterar inte mig tillbaka, hur ska jag göra.

    Jag lagar bara mat som jag vet att mina barn tycker om, men om någon av dom inte känner för att äta det ena så får dom ju naturligtvis bara äta det dom vill, dom får ingen annan mat.

    Men om vi säger så här: Min dotter har fått börja rida, (vilket jag gör oxå) Men när jag säger nej till att hennes kompisar får följa med till hästen o förklarar att det e hennes tid att ha roligt, att jag vill att HON ska rida o inte hennes kompisar, så blir hon väldigt arg.

    Vi har kommit överräns om att hon måste ALLTID göra läxan innan hon får leka med kompisarna. Och varje dag blir hon arg o gapar o skriker om att jag e dum o fattar ingenting.

    Hon skulle få en katt OM hon började städa på sitt rum....det gjorde hon fram till det att hon fick katten....

    Hon har väl kommit in någon form av förpubertet.... men hur ska jag göra för bryta den ONDA cirkeln.
    Hon säger att hon inte har kompisar hos sin pappa därför vill hon inte vara där.  hon vill bara att jag ska lova henne att hon ska få bo här på heltid o att hon ALDRIG ska behöva åka till sin pappa.
    Han har precis flyttat en bit bort.
    Vi testade att hon skulle bo här en vecka extra, om hon nu inte ville bo hos sin pappa. Men hon var bara sur o grinig o ville inte hjälpa till med något här hemma som vi hade  bestämt. Typ städning av sitt rum o undanplockning av sin tallrik vit maten....
    Det låter ju helt otroligt o jag blir ARG på mig själv att jag inte orkar stå på mig. För jag blir bara arg när hon säger emot mig HELA tiden.

    VAD SKA JAG GÖRA?????? 
    GE MIG RÅD????
    Det är svårt att ge råd så här, men spontant så låter det som att ni har problem med gränssättning samt kräver mer ansvar av barnet än hon kan leverera. (t.ex situationen med katten,)

    Hon behöver veta att du bestämmer. Du måste vara tydligare. (t.ex när det gäller ridningen) Hon behöver den tryggheten.
    Gillar du mina inlägg? Läs min blogg! Den är skitbra! - ladydahmer.se/
Svar på tråden Hur lär man ut respekt?