Kan jag adoptera min systerdotter i krigsdrabbade Kongo??

Det borde inte vara omöjligt, men det krävs att du genomgår en utredning här för att se om du passar som adoptivförälder. Det ställs en hel del krav, bland annat ska man ha fyllt 25, men samtidigt går det att göra undantag om det finns särskilda skäl. Ett sådant skäl kan vara att det är ett "känt barn", dvs ett barn du redan har kontakt med och som inte har någon annan chans till adoption än just dig. alltså precis så som det ser ut i ditt och din systerdotters fall. Sedan måste även myndigheterna i Kongo godkänna internationella adoptioner, men det har du kanske redan kollat? Trots din perfekt svenska antar jag att du själv är från Kongo om du har din syster där. När det gäller många länder är det betydligt lättare att få en adoption godkänd om man kommer ifrån det landet än om man är helt och hållet utlänning.

En "vanlig svensk" hade inte fått adoptera från Kongo eftersom ingen svensk adoptionsorganisation har något samarbeter med kongolesiska myndigheter eller barnhem (såvitt jag vet i alla fall). Om du ursprungligen kommer därifrån har du dock tillräckligt stark anknytning till landet för att få genomföra en sk enskild adoption, dvs utan inblandning av en auktoriserad adoptionsorganisation. Det är där MIA kommer in. Det är de som kontrollerar om du har tillräckligt goda skäl att få adoptera på det sättet och om din adoption kan antas vara rättssäker för barnet och dess ursprungsfamilj.

Jag sitter i socialnämnden i en svensk kommun och har varit med och klubbat medgivande för adoptioner liknande den du planerar att genomföra. Det händer inte jätteofta, men det förekommer.

Lycka till!

Förresten, det kan hända att socialnämnden i din kommun kommer att vara tveksamma därför att du blir en mycket ung mamma i förhållande till din systerdotters/blivande dotters ålder. Men ge dig inte! Vi har gett adoptionsmedgivande till åtminstone en släktingadoption där den blivande mamman bara var 14 år äldre än barnet. I det fallet rörde det sig om en tonåring och det fanns även en några år äldre blivande pappa med i bilden, men i alla fall. Det skulle inte vara första gången en släktingadoption avvek från "normen" när det gäller ålder på föräldrar och barn.

Det stämmer inte riktigt. I normalfallet ska man ha fyllt 25 för att få medgivande, men om det finns särskilda skäl kan man göra ett undantag. Ett sådant skäl kan vara just att man ska adoptera ett känt barn och att det är till barnets bästa att adoptionen inte skjuts upp pga den blivande förälderns ålder. Släktingadoptioner brukar ibland få avvika lite från reglerna för "vanliga" adoptioner. En 24-åring som bara har en stor barnlängtan kan ju vänta några månader. Han/hon lider inte nämnvärt av det och inget barn påverkas på något sätt. När det gäller en sådan adoption som TS avser så är det ju en helt annan sak. Om TS är utredd och klar när hon är 24 år och åtta månader så finns ju ingen som helst anledning att låta flickan vänta i Kongo ytterligare fyra månader bara för att "rätt ska vara rätt". Bättre då att hon får komma hit och börja sitt nya - förhoppningsvis mycket bättre - liv så fort som möjligt.

Du inte bara får gå utbildningen först. Du måste! Du kan inte få ett medgivande förrän du har genomgått utbildningen. Däremot kan det hända att du får påbörja utredningen redan innan. Det är lite olika i olika kommuner. På en del ställen är man strikt med att utbildningen ska vara klar först. På andra går man med på att göra delar av utredningen innan utbildning. En del av det utredaren tittar på går bra att gå igenom utan att vara särdeles kunnig om adoptioner. Bland annat kommer du att bli tillfrågad om din hälsa (och även lämna läkarintyg) och din livsåskådning. Du kommer också att få berätta om din egen barndom, ditt förhållande till föräldrar, syskon och övrig släkt. Ni kommer att gå igenom din ekonomi, hur du bor mm för att se att du rent praktiskt har möjlighet att ta hand om ett barn. Allt det går ju egentligen lika bra att göra innan adoptionsutbildningen är klar. När du sedan har gått utbildningen så pratar ni om sådant som dina motiv till att adoptera, din syn på adopterade barn och hur väl du uppfattar att de kan ha en del särskilda behov.

Din utredare kommer också att vilja ha referenser, minst två stycken. Det kan vara bra att redan nu fundera över vem du vill använda som referens. Det bör vara någon som känner dig väl, gärna någon som själv har barn eller i alla fall haft tillfälle att se dig tillsammans med barn.

Så länge du ser dig själv som (blivande) mamma till flickan och är på det klara med att en adoption innebär att få ett eget barn, inte att ta hand om ett syskonbarn, så är det bara positivt att flickan kan fortsätta ha kontakt med sin biologiska familj. En del - inte alla - adopterade kan känna sig rotlösa och önska att de visste mer om sitt ursprung. Det behöver din flicka aldrig drabbas av. Vilken förmån!

Slutligen: Det är socialtjänsten i din hemkommun som ska ha din ifyllda ansökningsblankett. Däremot kan du skriva ut blanketten på socialstyrelsens hemsida. Samtidigt som du lämnar din ansökan så anmäler du att du vill gå adoptionsutbildningen. Se också till att kontakta MIA på en gång.