Ni som lider av psykisk ohälsa, vad arbetar ni med?

Jag har svår social fobi. Har haft det i 30år och provat de mesta i behandlingsväg..... Jag arbetar sedan 8år tillbaka som sjuksköterska och det går jättebra. Visst kan det ibland kännas överdjävligt men det funkar för det mesta bra. Jag har dock haft min sjukdom sedan 4års ålder och är liksom inte van vid nåt annat än att gå omrking med konstant ångest. Jag har arbetat med kollegor som är bipolära och de verkar ha klarat det bra, frånsett en syrra som slutade ta sin medicin, blev hypermanisk och började hota sina kollegor. Det slutade med tvångsintagning på psyk men hon kom sen tillbaka. Dock fick hon lite restriktioner i sitt arbete.

Det är faktiskt mycket lättare med sociala kontakter eftersom jag på jobbet inte är jag utan just sjuksköterska. Man iklär sig en roll (inkl en uniform) och mitt jobb är ju att ta kontakter för någon annans räkning. Jag kan tex själv inte ringa ett samtal som handlar om mig själv utan att i flera dagar ha extrem ångest över det, bli kallsvettig och knapp göra mig förstådd, men i mitt yrke så ringer jag dagligen ca 10 samtal utan att tveka (för det mesta)Däremot är jag osocial på jobbet. Jag hatar fika/matraster för då är jag ju mer privat. Alla berättar om sig själva och det vill inte jag.... Går heller aldrig på gemensamma fester och liknande. Men i stressiga situationer så är det givetvis svårt. Men då finns det nödhjälp att ta till i form av små vita piller som jag alltid har lättåtkomliga.

Nej det brukar jag också få höra de få gånger jag faktiskt berättat. De anar inte vilken enorm påfrestning det är. Fast det är ju just det som är ett av problemen när man har social fobi, att man alltid måste passa in och inte "göra bort sig". JAg är en mästare att läsa av personer och situationer, jag kan samarbeta med i princip alla, men den enorma psykiska press som jag utstår kan ju ingen någonsin förstå.