Sjuksköterskor: Hur mycket får ni i lön??

En läkare kan inte arbeta utan sjuksköterskor och vi kan inte heller arbeta untan läkarna.

I mina ögon degraderar sig sjuksköterskor i samma ögonblick som de blir "medicinska sjuksköterskor" eftersom det innebär att de blir läkarens assistenter. 

Det är bättre att de låter läkaren sköta sitt själv och istället engagerar sig i sitt egent ansvarsområde, omvårdnaden.  

Sjuksköterskor arbetar med fokus på att förbättra hälsa, förebygga sjukdom/skada och mycket annat. Detta gör de utifrån patientens behov. Sjuksköterskan ser patienten som en helhet.

Läkare arbetar med fokus på att bota sjukdom eller skada och ser mer människan som en  biologisk produkt som ska fixas. 

Ett exempel:

Patienten äter inte. Läkaren ordinerar därför TPN (total parenteral nutrition) utifrån sitt medicinska perspektiv, besluet tas utifrån de blodprov som tagits på patieneten.
Sjuksköterskan säger att det inte är en bra idé och vill istället undersöka varför patienten inte äter. Hon samtar med patienten som säger att han inte har matlust, och att det är svårt att äta då. Sjuksköterskan fortsätter att utreda varför patienten inte har matlust  och planerar åtgärden utifrån omvårdnadsansvaret. Lösningen blir till slut att patienten rullas ut från rummet till dagrummet där man dukat upp en aptitligare måltid. Man har vädrat ut lokalen så det är frisk luft och ser till att ha lite avkopplande musik i bakgrunden. Patienten äter en del och känner att matlusten kommer tillbaka.

Hade sjuksköterskan haft samma medicinska perspektiv som läkaren hade patienten iställer legat kvar i sängen med TPN... Därför ska sjuksköterskor inte "leka läkare".  

Som sjuksköterska ska man ju arbeta utifrån patientens diagnos såväl som patientens upplevelse av situationen. Att ha kunskap om, och förståelse för diagnoser är viktigt för att kunna göra rätt omvårdnadsdiagnos. Dock är det ju inte brukligt att sjuksköterskor gör medicinska diagnoser.  Men för att se vilka behov patieneten kan tänkas ha måste man ju givetvis ha kunskap om fysiologi, anatomi och medicin m.m. Men det är inte vårt primära arbetsområde. 

Menade inte att degradera dig där, men du förstod säkert vad jag menade :) 

Klart en läkare skulle kunna jobb utan en ssk och en ssk jobba helt utan en läkare. Men då skulle inte läkarna hinna med sina uppgifter (ställa diagnos, ordinera lm, genomföra undersökningar/operationer etc) och vi ssk skulle inte klara av våra uppgifter (ge lm, ta plodprover, sätta pvk, dokumentera, vpl etc)

Vi sjusksköterskor behöver båda underksöterskorna och läkarna på samma sätt som läkarna behöver oss sjuksköterskor.

Problemet blir att det medicinska perspektivet har tagit överhanden i vården. Detta leder till mer lidande, längre vårdtider och högre kostnader. Genom att sätta omvårdnaden i fokus sparar man såväl lidande som pengar. 

Det är tråkigt att höra att den personalgrupp som har ansvar för omvårdnaden istället vill arbeta som läkarassistenter i det mediciska området.

Det medicinska området ska INTE vara större, men har tyvärr blivit det ändå, eftersom många ser mer status i detta. Tyvärr drabbar det patienten. Vi har alldeles för stora tankar om medicinen och många gånger ger man en tablett istället för att åtgärda det egentliga felet. (vilket kan undvikas med rätt omvårdnad).

Jag kan tänka mig att med rätt omvårdnad skulle man kunna halvera medicinförbrukningen i Sverige.

Omvårdnad handlar inte om att "puffa kuddar". Omvårdnad handlar om att stödja, motivera, undervisa, behandla, utreda patienter. Det är en mycket komplex uppgift och jag skulle inte vilja säga att det är dravel. Det finns flera studier som visar på att patienter mår bättre, tillfrisknar snabbare och når bättre resultat om man fokuserar på omvårdnaden iställer för medicinen - det kallar jag inte dravel.  

Men du... Att ge någon morfin är en omvårdnadsåtgärd. Det är du som nedvärderar omvårdnad till att "hålla handen" vilket iofs kan ha mycket god effekt det med. 

 Kanske är det så att du och jag inte har samma uppfattning om vad som är omvårdnad? Det är perspektivet som är det viktiga. När man ser på patieneten, ser man då en biologisk produkt som ska fixas eller ser man en människa som lider?  

Nu generaliserade jag för att förtydliga, men det är det som är skillnaden på medicin och omvårdnad. Givetvis går det in i varandra, så det överlappar, men omvårdnad och medicin är olika fokus och olika perspektiv. Omvårdnad är mer än att hålla handen och puffa kudden.

Ambulanssjukvård kallas ofta för komplex omvårdnad, där om någonstans handlar det ju om "rakt på sak/nu eller aldrig".  Omvårdnad är alltså mycket mer än du tror.  

Bor i Stockholm

Färdigutbildad sedan 6 år

Jobbar privat

Lönen ligger på 25 300 + OB

Arbetar 100%

Jag känner inte riktigt igen det några beskriver att läkaren jobbar med medicin (och enbart ser till det medicinska) och sjuksköterskan enbart med omvårdnad. På mitt jobb är de flesta kirurger liksom sjuksköterskor jäkligt bra på att se till hela människan. Vi jobbar i team mot samma mål.

Ja, alltså i praktiken flyter dessa ihop. Men de bör särskiljas så att de kan stå emot varandra. Jag tänker mig som ovan exempel med TPN. Om inte sjuksköterskan i den situationen skulle ha ett omvårdnadsfokus skulle patienten fått TPN. 

Det är viktigt att omvårdnad och medicin tillåts vara med varandra och mot varandra. Problemet uppstår som sagt när sjuksköterskor gör läkarens jobb utan att reflektera över sitt, när det medicinska fått så mycket fokus att man endast ser omvårdnad som "puffa kudden" eller "hjälpa på toaletten" eller liknande. Omvårdnad är så mycket mer än så, det är ett område som är minst lika stort som medicin, men som ofta får mycket mindre uppmärksamhet. 

Komplexa omvårdnadssituationer är det på t.ex. akuten, i ambulansen, i vissa fall i hemtjänsten etc. Det handlar då om situationer där omvårdnaden ställer höga krav på såväl medicinskt kunnande och omvårdnadskunskap. När jag läste på universitet var det under kursen "komplex omvårdnad" som man fick tillfälle att göra sin praktik på t.ex. ambulans eller på akuten etc. 

Man har uppmärksammat att man i svensk sjukvård inte arbetar med omvårdnad på rätt sätt, det medicinska perspektivet har blivit normen även för omvårdnadspersonal. Man har sett att detta är till men för patienten som drabbas av längre vårdtider, fler infektioner/skador och sämre hälsa. Detta beror till stor del på att sjuksköterskona som ju ansvarar för just omvårdnaden inte tar sitt ansvar på rätt sätt. Man hart också sett att sjuksköterskor har svårt eller tycker att det är jobbigt att argumentera emot läkaren när det blir en konflikt mellan medicin och omvårdnad, trots att de egentligen har rätt. Det medicinska perspektivet har alltså fått för stor del av kakan om man säger så. 

När det handlar om medicin (läkarens ansvar) så är det ofta en diagnos som ska rättas till eller behandlas - det är läkarens uppgift att utforma detta. Det är de tecken som finns, läkaren ställer sin diagnos efter. Läkaren lyssnar på symtom och tittar på tecken och bestämmer sig sedan för en medicinsk behandlig. Denna utförs oftast av sjuksköterskan, genom omvårdnadshandlingar. 

När det handlar om omvårdnad (sjuksköterskans ansvar) är det oftast patientens upplevelse (symtomen) som lägger grunden för omvårdnadsplanen. Smärta, illamående, rädsla etc ska behandlas. Här bryr man sig inte så mycket om diagnosen utan fokus ligger på att behandla symtom och förebygga sjukdom/skada. 

Det är därför man inte behöver läkare i ambulansen som exempel. Oftast räcker det med  att behandla symtomen inledningsvis, man ställer sällan en medicinsk diagnos ute på plats utan blodprov/röntgen ändå. När det gäller att behandla symtom kan man generalisera och säga att det är sjuksköterskans ansvar och det är en av de viktigaste uppgifterna i omvårdnaden. 

(Som erfaren SSK kan man ju "ställa diagnos" ute på plats också, men det är inget man normalt sett gör officiellt, utan det blir ändå läkarens jobb på akuten att göra det jobbet.) 

Vad jag menar med degradera är alltså att jag menar att många sjuksköterskor (inte alla, och du behöver inte ta åt dig om du inte är en av dem) glömmer bort omvårdnaden, som ju är deras ansvar och istället "går läkarens ärenden". Det kan krocka ibland och man har ju vid studier sett att patieneten förlorar på det i längden, om inte sjuksköterskan står upp för sin kunskap och sitt ansvarsområde. 

Ja, jag anser visserligen fortfarande att omvårdnad och medicin är två olika fokus och två olika saker. Sen finns det inget som säger att man inte kan arbeta med båda två. Läkare kan också arbeta med omvårdnad och gör det många gånger, precis som sjuksköterskor arbetar med medicin. Det jag menade var just att man som ssk och läkare har olika ansvar. Läkaren är alltid medicinskt ansvarig och när man som sjuksköterska arbetar med medicin är alltid läkaren chefen. Sjuksköterskans ansvar är omvårdnad och när t.ex. läkaren arbetar med omvårdnad är det sjuksköterskan som är chefen. Problemet som har uppstått är att omvårdnad har fått ett rykte om sig att vara flummigt och medicin har ju högre status än omvårdnad. Därför har många sjuksköterskor medvetet eller omedvetet många gånger tappat omvårdnadsansvaret och om inte de tar det, så är det ingen annan som gör det. Jag läste i Göteborg och där läste vi inget alls om teoretikerna som många pratar om. Jag tror Nightengale nämndes två gånger under en termin, men i övrigt känner jag inte till något om någon teoretiker. Om ens Nightengale var teoretiker? För mig är inte omvårdnad vare sig flummigt eller "teoretiskt" det är i högsta grad en viktig och stor del av sjukvården, som tyvärr blivit eftersatt till förmån för medicinen. Att många fått avsmak för omvårdnad får man väl skylla på utbildningarna som inte lyckats bra med att förmedla vad det egentligen handlar om. Det har helt enkelt blivit fel där. När alla utbildningarna släppt teoretikerna och istället börjat ägna sig åt personcentrerad vård i modern tappning kommer förhoppningsvis omvårdnad att få mer status och intresset kommer förhoppningsvis att öka - vilket gagnar patienterna. Sen är medicinutbildningen en mycket viktig i sjuksköterskeutbildningen och den kan säkert bli bättre eller mer detaljerad. Att förstå det medicinska förloppet (fysiologi, anatomi, m.m.) är ju en viktig del i att klara av att göra korrekt omvårdnad. Att förstå och behandla symtom är ju en mycket stor och viktig del av omvårdnaden.

Nu förstår jag inte....du har ingen vub alls? Och bara jobbat 3 år? Låter ju extremt högt...

Hahahaa...ja, det ÄR en normal lön. Men jämfört med vad man läst här på FL så säger ju alla att det är så uselt betalt.....så jag blev förvånad... :)

Låter väl mer som att hon har vub...?

Stämmer det att man åker ner i lön direkt efter sin vub? Jämfört med innan?

Vilken vub har du och jobbar du i landsting? Påverkar ort?