• Livisu

    Tänker du mycket på din ålder?

    Jag är inte ens 24 år och tänker jämt på detta. Det är som att jag tävlar mot mig själv. Jag tänker att jag vill vara helst runt 25 när jag får mitt första barn, att jag är glad att jag är ung och har en högskoleutbildning redan, att jag var x antal år när jag flyttade hemifrån, att jag var x antal år när jag förlorade oskulden osv. Det är som att åldern verkligen är viktig för mig. Är det för att jag ännu är ung? Jag tänkte som tonåring att jag ville ha barn kring 20. Ju äldre jag blev desto mer prioriterade jag utbildning, jobb och en bra partner. Nu är jag i ett skede då jag vill ha barn innan 25, kanske 26 år. Antagligen kommer jag om nåt år omvärdera och tycka 30 är en bra ålder, om jag inte skulle vara gravid förstås.
    Jag räknar och räknar. Åh, så bra, nu har jag 40 år framför mig innan jag går i pension. Jag har visserligen inget fast jobb än, MEN jag är bara 23 så det gör inget, det är ganska ovanligt i den åldern. Bla bla bla. Åldern är bara en siffra... eller?
    Är jag ensam om att vara så fokuserad på just åldern och värdera min prestation i förhållande till detta?

  • Svar på tråden Tänker du mycket på din ålder?
  • Livisu
    Cherry Cupcake skrev 2011-04-29 21:29:08 följande:
    jag e nog lite som du ts..
    På vilket sätt tror du?
    GrönaDruvan skrev 2011-04-29 21:45:42 följande:
    Jag har åldersnoja och tycker åren går skrämmande fort. Sen jag fick första barnet för ca 2 år sen så känner jag mig för första gången gammal och att åren bara rinner iväg. Är så mycket jag vill göra och ångrar lite att jag bara festade bort så många år, även om det var kul! Jag blir 33 i december..
    Jag vet inte om jag kallar det åldersnoja... Men för mig blir åldern hela tiden viktig. Jag vill veta hur gamla andra är när de får barn osv.
  • Livisu
    bambigirl skrev 2011-04-29 23:59:03 följande:
    Är precis likadan och har alltid varit. Vore skönt att släppa, men kan inte sluta tänka på ålder.
    Mm, jag med. Hade också velat släppa det och bara leva i nuet, utan att etikettera allt efter ålder.
  • Livisu
    Rafael90 skrev 2011-04-30 12:56:54 följande:
    Tänker ofta på min ålder med. Är 20 och har ett år kvar på universitetet, så när jag sitter och planerar framtiden så måste jag peta in allt jag vill hinna med, jobba ett tag, resa, gifta mig osv innan jag skaffar barn. Och jag vill ha barn senast vid 25 tror jag, känns som att jag inte har tillräckligt med tid. Och efter 25, då är jag ju nästan 30. Och då är det ju snart dags att gå i pension, var tog alla min ungdoms glada dagar vägen?! Förvånad blir helt stirrig av att tänka på det.
    Ja men precis! Och jag har ändå gjort mycket saker... eller sånt som är helt normala: pluggat, varit sambo, egen lägenhet, körkort, rest... Jag har ju ingen orska att åldersnojja - ändå gör jag det!
    lövet2 skrev 2011-04-30 13:12:01 följande:
    Nej. I tonåren var det viktigt - mest för åldersgränsernas skull. "När jag blir 15 får jag köra moppe!", "när jag blir 18 kommer jag in på puben" osv. Någon gång runt 20 slutade jag fundera en massa på min ålder, och numera måste jag verkligen tänka efter innan jag kan säga hur gammal jag är. Jag var t ex 37 år 3 år i rad. Det började med att jag var 37. Så skulle jag fylla år och upptäckte att jag fyllde 36. Jaha, det var snabbt bortglömt och så trodde jag i alla fall att jag var 37. Tills jag fyllde år igen och verkligen blev 37 på riktigt ...
    Haha =) Jag kommer inte heller alltid ihåg vilken ålder jag är i, konstigt nog. Det är för att jag ibland blandar ihop datumet med året, dvs. om man räknar per år jag ju 24 år men jag har inte fyllt 24 än i år. Så jag tänker att jag både är 23 och 24. men inte lika vimsig som du förstås, är jag ju.
  • Livisu
    Rafael90 skrev 2011-04-30 14:02:52 följande:
    Det värsta är väl när man vid 20 börjar tänka att "shit, snart är ju livet slut!" Obestämd
    Jag är inte i kris på det sättet. Jag tror inte att livet tar slut än... men jag tänker att jag borde kunnat klämt in mer på mina 23 år. Jag kunde ha jobbat ännu mer, gått på fler konserter, läst fler böcker etc.
  • Livisu
    giftgrodan skrev 2011-07-10 02:33:52 följande:
    ja usch. Jag är 31 och har inte uträttat ett skit. Jämför mig ständigt med alla som intervjuas, kollar vad de hade gjort vid min ålder, etc...
    Ja, i tidningar! Eftersom jag själv hemskt gärna vill gifta mig ungt kunde jag inte ens läsa klart en artikel när jag såg att 24-åringen i den var gift! (Handlade om en konstnärs dotter). Jag blev vara avundsjuk och bläddrade vidare. Diskriminering? ;)
  • Livisu
    Bye baby Bunting skrev 2011-07-10 02:42:12 följande:
    Jag är extremt medveten om min ålder nu. Har aldrig tidigare reflekterat över det, men nu blir jag ständigt påmind om min ålder av omgivningen. Är du verkligen... Ska du verkligen, i din ålder... Bla, bla, bla...
    Då är det nog jobbigt. Hos mig är det bara jag som grubblar. Andra försöker typ lugna mig med det. "Äh, Öllegård, du är ju bara xx - hur många xx åringar är gifta liksom?". Men de blir ju bara fler och fler, grr! Men med andra bryr jag mig inte om åldern. Tycker det är skittuff att plugga när man är 45 och gifta sig när man är 65.
  • Livisu
    Krumpy skrev 2011-08-25 22:12:43 följande:
    Nej ts, du är troligtvis långt ifrån ensam. Jag gissar att 98% av mänskligheten tänker
    på sin ålder, till och från.

    För egen del tänker jag på den... till och från :) Ibland är det deprimerande, men för
    det mesta känns det skönt att man är sin ålder.
    Vad menar du med att man är sin ålder?
Svar på tråden Tänker du mycket på din ålder?