Inlägg från: LyckligaLee |Visa alla inlägg
  • LyckligaLee

    40+ som äntligen är gravida - igen

    Sagatula...Ja, detta är ju en oerhört påfrestande situation för både dig och maken. Han har ju några extrema veckor framför sig och behöver förmodligen gå igenom denna svåra behandling i vetskap om att du är ok. Att du pallar, att allt kommer att ordna sig. Och du... det finns ett Sedan, när det värsta är över och ni närmar er mållinjen. Det är ju målet ni behöver fokusera på nu för att överleva detta. Kapad MS, ny liten familjemedlem, och resten av era liv tillsammans. Först måste ni igenom detta svåra. Finns ingen väg runt. Finns inga andra alternativ än att klara detta. Din make gör sin bit nu, och du får göra din. Du har varit så oerhört stark hittills. Jag är full av beundran. Det kommer att gå bra! Sedan kan man tycka att det är mer än orättvist att du nu skall behöva oroa dig för havandeskapsförgiftning och därtill tvingas möta en högst oförstående läkare... Men tänk vad ni gör om ett halvår... vilken fin sommar ni går till mötes. Tillsammans. Allt gott till digHjärta

  • LyckligaLee
    gosensgos skrev 2011-12-07 11:13:47 följande:
    En liten fråga...
    Visar ÄL test också positivt när man är gravid?? 
    Japp.
  • LyckligaLee
    Sagatula skrev 2011-12-07 11:26:50 följande:
    Ska uppenbarligen in för bedömning på specialistmödravården idag. BM ringde mig direkt efter hon fått mitt mail med de värden jag fick igår hos läkaren och gav mig tiden. De får bara inte lägga in mig idag, det går inte på något vis. Jag kan inte lämna iväg vår treåring till någon han aldrig sovit över hos tidigare bara sådär, mina föräldrar som han är trygg med bor 50 mil bort och kan komma hit först imorgon och hämta honom...
    Å, din stackare. Kommer dina föräldrar imorgon? Hur länge kan de stanna? Tänker så mycket på dig och håller tummarna stenhårt. Det bara måste gå bra för er nu. Inte heller jag har någon familj i närheten. Inte som jag kan räkna med. Inte maken heller. Tänker på hur oerhört sårbar man är när den som håller ställningarna inte längre kan... nämligen man själv... Styrkekramar till dig{#emotions_dlg.flower}
  • LyckligaLee
    Aaglars skrev 2011-12-07 15:38:07 följande:
    Sagatula
    Jag kan bara instämma m Lyckliga Li. Så fruktansvärt jobbigt. Hur har det gått idag?

    Liksom du o Lyckliga Li har varken jag eller maken några släktingar här i närheten. Man blir sårbar i vissa situationer..
    Vi vet inte ens om vi kan få barnvakt under förlossningen. Så antagligen får jag åka in själv när det är dags-:(
    Hmmm, ja det är redan nu ett bekymmer... att man inte har barnvakt. Ändå är mina killar 6 och 8. Men de jag har omkring mig är ju heltidsarbetande och ensamstående... kan inte begära att man på kort varsel, kanske mitt i natten, skall slita upp egna ungar och kasta sig i taxi hit... och dessutom ta ledigt från jobbet. Nej, det går inte. Samtidigt kan jag bara inte tänka mig att inte få dela sista förlossningen med maken. Han skulle bli förkrossad. Förra gången tog sig min mamma hit från utlandet (hon bor inte i Sverige) åtta dagar innan bf. 10 timmar efter att hon kommit gick vattnet och vi fick skynda oss in. Hur löste ni det med tvåan?
  • LyckligaLee

    Finns det nåt finare än sann vänskap??? Frågade bästa vännen på skoj om hon tar mina ungar när jag skall föda. Hon är ensamstående, heltidsarbetande med två små barn... Hon svarade direk "ABSOLUT, det fattar du väl". Solig Bästa julklappen!!!

  • LyckligaLee
    gosensgos skrev 2011-12-09 05:09:08 följande:
    Lämnar tråden...
    Min oro var befogad.
    MA v 8+5, läggs in för skrapning idag.
    Sköt om er alla! 
    Å nej, så trist och ledsamt. Gick igenom detta i somras. Sköt om dig och kom tillbaka{#emotions_dlg.flower}
  • LyckligaLee

    Idag har jag berättat för chefen. Hon blev chockad men glad för min skull trots allt. Så har vi berättat för barnen som är såååå lyckliga. De klappar och nattar min mage, planerar och känner sig STORA och delaktiga. Jättehärligt! Mamma blev också oerhört glad. Jag trodde att hon skulle visa oro och komma med förmaningar, men icke. Hon bor ju utomlands så barnen fick berätta för henne på Skype. Jättekul och minnesvärt. Nu när man delar glädjen och det sprattlar i magen så börjar det kännas att detta är på riktigt. underbartSolig

  • LyckligaLee
    Jamtlandstaus skrev 2011-12-10 17:03:17 följande:
    Håller oxå tummarna för det! Har just gått in i v11
    Hur har det gått för dig? Jag fick ju klarröd blödning och mol-värk förra veckan. Åkte till kvinnoakuten och fick lugnande besked vid ultraljud. Jag tycker du skall söka akut för att lindra oro. Du är ju trots allt i v 11, så om det skulle vara nåt som är fel så måste du ändå uppsöka vård. Hoppas, hoppas, hoppas nu att allt är som det skallHjärta.
  • LyckligaLee
    Jamtlandstaus skrev 2011-12-11 16:09:46 följande:
    Ingen mer blödning sedan igår mitt på dagen. Känns olustigt men avvaktar lite till.
    Har väldigt svårt att ta mig till sjukhus, känner mig alltid som en simulant...
    Hur mycket blödde du Lyckliga Li o hur länge?
    Såg ju pyret i måndags, vore ju så otroligt ironiskt om den skulle dö bara dagar efter jag känt mig lugnad efter att ha sett ett pickande litet hjärta!
    Jag har fått en "störtblödning" i v 10-15 under samtliga graviditeter. Åkt in varje gång. Första gången var jag helt chockad och alldeles förstörd. Men alla gånger har det handlat om en blödning som man inte kunnat härröra. Förmodligen känsliga blodkärl som brustit. Jag blödde klarrött och behövde väl en vanlig binda och sen ett trosskydd. Denna gången gick jag inte helt i taket, men jag är väldigt glad att jag tog mig in och gjorde ett extra ul, även om jag nyss gjort ett privat. Då kan man släppa det helt. Ta hand om dig nu. Du har väl talat med bm om detta?
  • LyckligaLee
    Nilam skrev 2011-12-12 20:02:21 följande:
    Hoppas du fått lugnande besked idag jamtlandstaus, om du varit i kontakt med bm. Jag undrar om jag är sjuk eller om man kan bli så här matt och trött av bara graviditet? Är alldeles knäsvag, kan inte stå eller gå mer än korta stunder och tror jag ska sjunka ihop på marken om jag inte får sätta mig ner. Klarar av det jag måste, men får anstränga mig så mycket så jag är helt mentalt frånvarande. Imorgon ska jag köra 26 mil men det känns ändå okej att få sitta still i bilen. Har ont i ena äggstocken typ, så det strålar ner i hela benet men vet att jag hade ännu mer ont förra graviditeten så det oroar mig inte lika mycket som det andra. Känner mig som om jag vore förgiftad eller nåt...
    Jag drabbades av samma förlamande utmattningssymtom. Var tvungen att sjukskriva mig och sov dygnet runt i en vecka. Sov korta stunder på jobbet... på toan, på mitt rum osv. Så himla tufft. Har pga graviditet nedsatt funktion i sköldkörteln och det var enligt bm orsaken till att tröttheten var så extrem och satt i så länge. Medicinerar för detta nu och känner mig överlag piggare sedan v 15 ungefär. Är i v 17 nu. Be bm kolla ditt sköldkörtelvärde. Enkelt blodprov som på vissa mvc numera är rutin. Har man för lågt värde ökar risken för missfall så det kan vara värt att kolla upp det. Kanske behöver du vara hemma nån vecka och vila?
Svar på tråden 40+ som äntligen är gravida - igen