40+ som äntligen är gravida - igen

Suck, ja... mer än hälften slutar i missfall pga kromosomavvikelser och missbildningar i ägget. Men, nästan hälften går det ju bra för, och vi tillhör väl dom Håller tummarna sååååå hårt för att det snart är din tur. Hade varit väldigt roligt att följas åt. Jag kan berätta att det känns annorlunda denna jämfört med förra, som gick fel. Jag mår väldigt illa,och har metallsmak i munnen,på precis samma sätt som när jag var gravid med killarna. Den graviditeten som slutade med missfall kände jag inte lika tydliga symtom, Hade väldigt ont i brösten och kissade mycket, men mådde inte pyton som jag gör nu. Hoppas det är ett gott tecken, så man inte mår så här i onödan. Har faktiskt ganska svårt att greppa att det gick på ett försök. Även maken blev helt ställd. Jag som köpt cb´s monitor och allt... Fullt inställd på att kämpa på hela hösten. Men, men... det är väldigt tidigt ännu, så jag behåller nog min monitor ett tag. Kram till dej, och massor med lycka till

Så härligt att se dig åter Lyckliga Li och jag hoppas även du jamtlandstaus snart är åter i gruppen igen. Tänker så på er och hoppas det går bra!

Jag har ganska många missfall bakom mig och kan säga att de gånger jag testat positivt då missfall kommit har kännts på ett sätt meda nu känns det absolut på ett helt annat sätt.

Min läkare sa detsamma om hur många graviditeter som slutar i missfall när man är över 40 men jag hade ett annat problem och det var att min kropp slutat producera gulkropp och då klarar ju sig inte embryot fram till moderkakan tar över. Det var därför jag fick progesteron och trombyl när det visade sig att jag var gravid denna gång och det hjälpte och har fungerat jättebra.

Lyckliga Li..

Heeeej och välkommen tillbaka! Och stort GRATTIS till plusset!! Håller tummarna stenhårt för dig ska du veta!
Men jag säger som jamtlandstaus; har svårt att tro att missfallsrisken är så stor som 50%. Känns som en löjligt stor siffra det där, så vi skiter i den tycker jag......

Jag har precis gått in i vecka 27. Magen börjar bli stoooor och jag känner mig en aningens otymplig...men men..man har ju nåt underbart att längta till så jag hoppas att de sista veckorna fram till 13:e dec går fort!
Jag jobbar på fortfarande och gör nog så fram till i början på dec, fre 2:a dec blir nog min sista dag tror jag. Hoppas att jag pallar att jobba så länge. Vill ju verkligen det.

lotusmamma..

Ska jag tolka det som att ni vet hur ni ska göra vid ett ev. "dåligt" provsvar?
Vi visste att vi skulle ha avbrutit graviditeten om det visade sig vara något knas. Jag är ingen ungdom direkt ( kommer hinna fylla 41 innan barnet kommer) och så har man två barn till att ta hand om. Jag tvekade nog inte en sekund över beslutet att göra mkp. Jag ville absolut veta.

Nu är det riktig lattjo lajban i magen men jag ska försöka somna ändå. Läste att barnet i denna vecka fortfarande har lite utrymme kvar att rulla runt därinne och hon tar verkligen alla chanser hon får. Känns som magen ska vändas ut och in!

Nä nu ger jag upp! Ha det bra allihop och god natt!

Lyckliga Li - hoppas hoppas att det ska hålla hela vägen för dig! Grattis!

Lättnadens dag för mig idag! Gjorde mkp i början av veckan, var ledig efteråt och tog det lugnt och har lite blödningar som verkar hålla på att ge med sig nu. Men det verkar ok i alla fall.
Fick provresultatet per brev igår och allt var normalt! 
Jag tror inte att vi bryr oss om att ta reda på könet, trots att jag håller på att spricka av nyfikenhet.  

Nu känns det helt plötsligt helt verkligt med en bebis i magen! Och det kändes bra att få se den på ultraljudet.  Är på väg in i vecka 14 nu (tror jag) och har nästan ingen mage alls än, har gått ner nästan 3 kg sen jag skrev in mig hos bm.  

Planerat snitt på tisdag!! Massor jag vill fixa med innan dess men känns inte som vi hinner nåt, lite smått kaos inombords.. Längtar så efter att få träffa Lillgrodan!!

Spännande!

Ojojoj vad spännande! Ska tänka extra på dig på tisdag

Suck och förtvivlan. Precis som förra gången, var ju gravid i somras och fick missfall, så har nu alla gravidsymtom helt förvunnit. Inget illamående, inga ömma bröst, bara trött... Känns som jag skall förbereda mig för ännu ett missfall. Är ju bara i v 5+3 så det är inget annat att göra än att vänta...

Men hörrni, tack allaför underbart välkomnande inlägg och uppmuntran. Hur har det varit för er, som tidigt gravida??? När kom symtom? Hur länge dröjde det innan ni kände er gravida? Jag minns att jag mådde illa och var dödstrött från början till slut med mina två killar. Därför känns det inte heller bra nu. Vet inte hur jag skall tänka. Usch.

När jag väntade sonen för tre år sedan så var jag som du beskrev helt slut från början till slut och mådde illa jättemycket samt tålde nästan inga dofter alls. Nu denna gång är det annorlunda och jag vet nu att jag väntar en tjej. Jag var trött från v 7 ungefär till v 15 men har före och efter knappt haft några symptom alls... 

En liten fråga, har du varit och kollat med läkare så du har gulkroppen som den ska vara? Mina problem med missfall var just det att jag inte hade gulkroppen som producerade det progesteron som behövs till moderkakan tar över försörjningen. De missfall jag hade var mellan v 6-8. Men när jag nu fick progesteron så gick det jättebra.

Hoppas dock att det går bra och tänker på dig! 

Vad jobbigt för dig kära Lyckliga Li. Varma kramar och tankar till dig.

Med mina två första som nu är 3år resp 1,5år kände jag inga som helst symptom på hela graviditeten.

Med detta barn har jag varit jättetrött och  mått illa från v.5. Går in i v.9 i morgon och nu börjar illamåendet släppa så sakteliga.