40+ som äntligen är gravida - igen

Inga flytningar har ökat och vi ska till MVC på tisdag så jag försöker sitta lugnt i båten och bara flyta med.
Det som händer händer ju hur som helst och jag kan inget göra åt det.

Många motstridiga känslor och tankar flyter upp till ytan. Det kan kännas som lika bra om vi skulle mista det, vi har ju ändå så mycket att göra med ett renoveringsobjekt till hus, en ny lite valp, en tonåring och inte är jag purung heller...
Å andra sidan en längtan efter att få vara med en sista gång, att jag få vara med om det här underverket en gång till, vara gravid, snusa på nyfödd, amma, vara med en lite människa på deras utveckling osv.

Nej happy thougts är vad som gäller nu!  Har ju inte direkt tappat några av de få gravsymtom jag haft.

Igår var vi hos MVC. Kändes urskumt att sitta i väntrummet helt omringad av alla vänta-barn-tidningar. Då det är semestertider så blev vi "halvt" inskrivna. Ett hälsosamtal plus.
Vi blev informerade om vad som gäller i vårt län ang fosterdiagnostik, här finns inte ens moderkaksprov. Men BM skrev en remiss så kanske kan vi få det i Umeå eller Uppsala men hon trodde kanske inte riktigt det. Dessutom måste vi välja om vi vill ha KUB först, visar det på mer än 1/200 så får vi inget fostervattens-/moderkaksprov även om vi vill eller om vi vill gå direkt på FVP/MKP.

Idag har jag dessutom en riktig neg-dag. Ska vi verkligen börja om med leksaker o barnsäkring överallt o barnpassning jämt.. Herregud, om tre år får jag börja övningsköra med sonen o då ska jag ha en två-åring oxå...
Barnsjukdomar o dagis...
Å huset som behöver renoveras totalt...
Vad har vi gjort...

Just idag lockar knappt inte ens föräldraledighet...

Hur tar man beslut i allt?? : (

Håller med om att känslorna pendlar! Just idag vill jag inte alls men tar inga beslut grundat på en dags neggande.
Ska sova på saken!
Jag är nyss 40 fyllda jag med. Har inte kommit lika långt som du, är i v7 bara. O till skillnad från dig så har jag inga små barn utan en 14-åring. Så jag har kommit så långt ifrån småbarnsåren.

Känner du inte att kuratorssamtalet har hjälp dig alls?
Vad talar för och vad talar emot?
Om du skulle ta beslutet att avsluta graviditeten så tror jag att du kommer att ha grundat det beslutet noga och kan därmed resonera med dig själv om skuldkänslorna kommer, tror du inte det??

Det kan ju oxå vara så att husbyggande och flytt och den påfrestning ni har med endast ett gemensamt rum bygger upp den panik du känner. Kom ihåg att praktiska saker har en förmåga att lösa sig!!

Viktigt är att fråga dig varför du från början ville ha ett till barn. Där kanske svaret du söker ligger...
Kram

Vi har krisat lite efter att verkligheten kom ikapp oss men vi har nu "landat" och åker med : )
Jag måste säga att jag känner mig inte särskild gravid... Mina färgade flytningar kan fortfarande dyka upp o jag blöder även lite om jag behöver göra nr2 o är det minsta trög, så nu blir det ganska mycket mer fibrer på filen...
Det enda som "skvallrar" är brösten.
Jag kan bara hoppas att allt är ok! :-/

Skönt att blödningen är över för dig! Hur mår själen?

Jag försöker att tänka att det är positivt att jag har så lite symtom, vill försöka undvika att hamna i orons klor. Men visst skulle det vara skönt att få veta om det verkligen är någon där inne...som lever.
Ska ändå ringa i morrn o boka av KUB-tiden o boka om till FVP/MKP o då tänker jag passa på att fråga lite.

Jag har nu bokat FVP, MKP görs inte här o remiss till universitetssjukhuset görs bara om genetiska avvikelser finns i släkten... Å det gör det ju inte. Provet blir i september nån gång.
BM jag pratade med kändes ganska likgiltig o hon sa att flytningar/små blödningar så här tidigt i graviditeten är normalt o inget man kollar upp om det inte är förenligt med kraftiga smärtor...
Så jag får helt enkelt vänta o se. Det är ju ett ganska hälsosamt liv att vara gravid så om det skulle visa sig att det inget blir så har jag behandlat kroppen väl under tiden.

Hallå, har ni fullt upp med semestrande där ute i sommarSverige?
Vi spenderar semestern hemma med takbyte o golvläggning i år...
Tiden flyter iväg o nu har jag bara en vecka kvar, sambon har bara veckan ut. Önskade vi var lediga längre!

Vet inte om ni är kvar här i tråden, verkar som jag får hålla dialogen här med mig själv ; )

Tyvärr lämnar jag er här (om ni är kvar) har MF på gång : (

Lycka till tjejer!