40+ som äntligen är gravida - igen

Jag förstår dig fullt ut. Och jag tycker som jag sa innan att det är starkt att ta det beslutet. 

Jag tycker att det känns jätteviktigt att förstå att alla dessa beslut är så oerhört individuella och inget som någon kan ifrågasätta. jag var bara lite nyfiken så jag hoppas verkligen att du inte känner att jag trampade dig på tårna!
Hoppas vi kan följa varandras graviditeter i tråden!  

Jag kommer att göra KUB testet. Vet inte varför egentligen för jag kommer nog behålla barnet oavsett. Men jag vill veta allt som går att veta liksom. Kommer även att ta reda på könet.

Vad har ni funderat på för namn?

Vill passa på att "paxa" Elis och Alma.

Jag tror inte man kan se könet då. Men om gör ett fostervattensprov så kan de avgöra könet.

Planerat snitt på tisdag!! Massor jag vill fixa med innan dess men känns inte som vi hinner nåt, lite smått kaos inombords.. Längtar så efter att få träffa Lillgrodan!!

Suck och förtvivlan. Precis som förra gången, var ju gravid i somras och fick missfall, så har nu alla gravidsymtom helt förvunnit. Inget illamående, inga ömma bröst, bara trött... Känns som jag skall förbereda mig för ännu ett missfall. Är ju bara i v 5+3 så det är inget annat att göra än att vänta...

Men hörrni, tack allaför underbart välkomnande inlägg och uppmuntran. Hur har det varit för er, som tidigt gravida??? När kom symtom? Hur länge dröjde det innan ni kände er gravida? Jag minns att jag mådde illa och var dödstrött från början till slut med mina två killar. Därför känns det inte heller bra nu. Vet inte hur jag skall tänka. Usch.

Nu är vårt mirakel född!! Allt bra och vi njuter varje minut i BB bubblan!!

Loppelina..
Härligt att höra om din graviditet, för trots krämpor här och där så ska man ju njuta också. För mig är det definitivt sista gången nu, och då ser man allt ur ett annat perspektiv... Jag kommer att hinna fylla 41 innan lillasyster tittar ut och jag har bestämt mig för att sterilisera mig i samband med mitt kejsarsnitt. En kompis gjorde det när de fick sin fjärde. Man kan väl säga att jag känner mig lika klar som hon gjorde. Tre kids är nog.. Men jag kommer att bli kallad på samtal till spec.mödravården innan, och jag tror nog att jag kommer att kunna övertyga dem om att det här är vad jag vill.

Nu ska jag hänga den sista tvätten och sen sooooooova.

God natt på er brudar!

Även här är det sista. För mig är det andra barnet men för maken är det femte. Vi blir båda 41 under nästa år och tycker att nu är familjen stor nog. Även jag överväger en sterelisering efter detta.

Jag mår bra (i v.23) men har foglossning som gör ont hela tiden. Börjar sova dåligt då magen senaste veckorna skenat iväg i storlek. Har problem med att äta, är inte hungrig utan tvingar mig själv på bestämda tider att få i mig mat och frukt så jag inte svälter.

De fogar jag har problem med är inte höfter utan som ett pärlband från blygdbenet och upp till svanskotan. Inget bälte fungerar och kryckor hjälper ganska bra med avlastning. Det är som om någon skulle knäa mig i skrevet vid varje steg jag tar... hårt, samtidigt som andra drar benen åt varsitt håll ungefär... Svårt att beskriva men ont som f*n gör det.