Människan = Hundratals miljoner år gammal, äldre än både apdjuren och dinosaurierna!
Dinosaurierna har tydligen inte levt på samma gång som människan, vad vetenskapsmännen har kommit fram till!
Beträffande detta säger James Skott i sin bok Paleontology: "Även de äldsta arterna av Homo sapiens (människan) levde långt efter det att dinosaurierna försvunnit. ..
Om man bortser från förändringar i jordskorpan (genom veckning), ligger de lagar som innehåller mänskliga fossil undantagslöst ovanför dem som innehåller ben av de stora dinosauriereptilerna, och härav följer att de senare härrör sig till en tidigare tidsperiod än mänskliga lämningarna"
Första Moseboken talar endast om en generell i vilken ordning allting skapades, Den ger utrymme för möjligheten att miljarder år kan ha förflutit sedan jordens tillblivelse och anslår tusentals år, i sex skapelseperioder eller ”dagar”, åt beredandet av jorden för människoliv.
Somliga dinosaurier (och pterosaurier) kan mycket väl ha skapats under den femte tidsperioden, då Gud enligt bibeln danade ”flygande skapelser” och ”de stora havsvidundren”.
Andra typer av dinosaurier kan ha skapats under den sjätte tidsperioden..
Med sin glupande aptit skulle alla dessa dinosaurier av skilda slag ha passat bra in i det ekologiska mönstret, med tanke på den yppiga vegetation som uppenbarligen existerade på den tiden, - 1 Moseboken 1:20 – 24.
När dinosaurierna hade tjänat sitt syfte, lät Gud dem försvinna.
Bibeln nämner inte när eller på viket sätt han gjorde detta.
● När skapade Gud dinosaurier, och när dog de ut? — USA.
Bibeln ger inte något uttryckligt svar på denna fråga. Enligt skildringen i Första Moseboken skapades djuren under den femte och den sjätte skapelseperioden eller ”skapelsedagen”. Om det hebreiska uttryck som översatts med ”stora havsvidundren” [hebreiska: tanninim′] innefattar dinosaurier, som ofta levde i träskartade, vattenrika områden, skulle detta innebära att dinosaurierna skapades på den femte ”dagen”. (1 Mos. 1:21, NW) Vi vet inte huruvida de fortsatte att existera ända tills människan skapades (mot slutet av den sjätte ”dagen”). Det förefaller som om de allra senast måste ha försvunnit från jorden i samband med syndafloden på Noas tid. Dinosaurierna var kräldjur, och vissa dinosauriearter företer stora likheter med ödlor, både i strukturellt avseende och på annat sätt (sauros är i själva verket det grekiska ordet för ”ödla”; saura, i 3 Moseboken 11:29, LXX). Alla slags dinosaurier var inte lika gigantiska. Även om jättevarieteterna skulle ha överlevat fram till syndafloden, skulle detta följaktligen inte ha krävt att man tagit med ett par av dessa varieteter i arken. Andra, mindre medlemmar av den speciella familj eller ”art” som dessa djur tillhörde torde ha varit till fyllest för att den gudomliga befallningen skulle bli verkställd. — 1 Mos. 6:19, 20; 7:14.
Somliga äldre bibelöversättningar använder ibland ordet ”drakar” för att återge det hebreiska tanninim′ (”havsvidunder”, NW). (Ps. 74:13; Jes. 27:1; 1917) Ordet ”drake” (grekiska: dra′kon) återfinns i de kristna grekiska skrifterna. Man har framhållit möjligheten att detta uttryck inte är av rent mytologiskt ursprung, utan att det från början kan ha använts om sådana jättelika djur som dinosaurierna. Detta uttryck kan sedan ha fått en mytologisk prägel, men först sedan dessa jättelika djur för länge sedan försvunnit från jorden. Det är intressant att lägga märke till att många av de mytologiska framställningarna av ”draken” i hög grad liknar vissa arter inom de jättelika kräldjurens familj, som inbegriper dinosaurierna.