Inlägg från: Mamma matte hustru |Visa alla inlägg
  • Mamma matte hustru

    Hur länge ska man kämpa med hunden?

    Anonym (:/) skrev 2011-06-15 09:33:09 följande:
    För jag vill inte se livsglädjen försvinna från hunden och jag tror inte riktigt han kommer visa hur ont han har det. Jag såg bara hos veterinären när dom tog i honom hur ont han hade det, men när jag skulle visa sambon så lät han mig göra precis vad jag vill.
    Birgitta2 skrev 2011-06-15 09:28:29 följande:
    Det finns många hundar som måste livstidsmedicinera. Självklart skall ni göra det så länge hunden mår bättre av det. Hur hade ni gjort om hunden haft diabetes? Avlivat? Nej, absolut inte. Det är ju bara att ge medicin så hunden mår bra.

    Att avliva hunden bara för att ni själva inte vill medicinera är ju urkorkat. Hunden gillar livet, har inte ont så länge han får medicin. Låt honom leva! När medicinen inte hjälper: ja, då måste man fundera på vad som är bäst, men än så länge verkar han ju vara smärtfri med medicin.
    Nu vet inte jag hur medicinen som diabeteshundar får fungerar, men veterinären vill inte långtidsbehandla hundarna med rimadyl då det slår ut dom inre organen förr eller senare.

    Medecinen slår ut organen och då får hunden ont Ts man låter inte ett husdjur somna in utan vidare men jag har samma dilemma vår hund fick borrelia för två år sen och då vet (tre st missade det) så hann det gå så pass långt att hennes lever och galla tagit stryk. Det går att sätta in medecin på vår tjeja om man lyckas finna en orsak vilket innebär x antal provtagningar till all medecin har biverkningar dessutom. men då vår tjej skakar så fort hon ser vet huset och vägrar gå in funderar vi på om det är värt att tvinga henne in där x antal gånger till ev utan resultat. Hon skakar och blir inte normal på dagar efter ett vet besök.


     


    Så vi har bestämmt att så länge hon mår bra och inte får för många skov vilket hon visar tydligt genom att hennes beteende växlar från go och glad till sur och aggresiv. Så får hon vara kvar.


    Vi tar nya prover vid varje skov ca 1 i halvåret ännu och så länge värdena är på stabil nivå får hon vara kvar.


     


    Men ingen av oss vill se henne lida sig igenom vetbesök 1 gång i veckan det skulle sänka hennes livskvalite avsevärt och hon får gå vidare om hon får längre skov än nu då hon blir en fara för barnen när hon har sina skov och hålls då avskild från dem vilket påverkar henne avsevärt med även fast det är för att hin ska få lugn och ro.


     


     


    Ts ingen annan än du känner din hund och jag vet hur det är att se en hund lida av organsvikt det finns faktiskt gränser vad man klarar sen finns det tyvärr de som håller sina hundar vid liv pga sin egen egoism.


     


    Djur har också känslor och känner smärta precis som vi även om det inte kan berätta om det.

  • Mamma matte hustru
    Anonym (:/) skrev 2011-06-15 10:06:40 följande:
    Jag försöker gosa mycket mera och tänka på när jag blir irriterad att det inte ska gå ut över hunden. Men oftast kommer man på sig själv när man precis gjort handlingen (eller ja snäst åt hunden för den ligger i väggen, eller är jätte glad och vill gå ut att den ska lugna ner sig). När vi var hos veterinären för bara någon vecka sedan för att han skulle kolla lederna och skriva ut ny medicin så lät det inte så hoppfullt :/ Därför känner jag ibland varför ska jag och sambon "plåga" oss och bara vänta på dagen tills det är dags, lika mycket som att jag hoppas att vi får 5-10 år till med hunden. Mycke tankar cirkulerar runt varje dag

    Det krävs många tankar för och emot helst vill man ju inget annat än behålla hoppas på att medecinen ska fungera för all framtid även om man vet att det inte är så. Tycker det är för många egoistiska människor som tvingar sina djur att fortsätta fast att de uppenbart mår dåligt.


    Vi har inte helt på egen hand kommit fram till hur vi ska hantera vår tjejs sjukdom utan även med vetrinärer och hundtränare. Och vi är överrens om vad hon skulle lida mest utav.


    Känns hemsk att bära på att hon imorgon får ett skov som varar över gränsen vi bestämt och vi åker till vet och tar ett prov som visar på försämring av hennes lever. Då kommer vi få hjälpa henne somna in snart.Samtidigt så måste man förlika sig med tanken att det är för hennes bästa jag vill inte att hennes sista tid ska bestå i att hon hålls avskild från familjen hellre får hon gå vidare när vi alla kan vara nära henne och gosa med henne.


    (usch tårarna kommer när jag tänker på det) hon är och förblir min stora håriga bebis.

  • Mamma matte hustru
    Anonym (:/) skrev 2011-06-15 10:12:41 följande:
    Man märker när hunden är utan medicin att han har ont för då gör han utfall mot hundar, är helt rabiat, och inomhus drar han sig undan och ligger mest.

    Med tanke på pålagringarna så klarar han inte av att aktiveras ordentligt då han blir halt och han får inte springa lös eller leka med andra hundar då det inte är bra för höfterna.

    Försöker att inte vara egoistisk men känns som jag blir det hur vi än gör,. tar vi bort hunden nu så kanske han hade orkat med 1 år till och då tog vi bort honom i "onödan", håller jag honom vid liv kanske han egentligen har ont och lider på grund av det.
    De tankarna finns ju alltid det är väl det som kallas för nitlott du måste ta ett beslut utan att veta om hunden kunde hängt med 1 år till eller fått leva med smärtor.
Svar på tråden Hur länge ska man kämpa med hunden?