Vi som väntar marsbebis 2012 :-)

Känner mig så ledsen och har ingen att prata med.. Min sambo har alkoholproblem och har varit på beh.hem för några år sedan. Sedan dess har han endast druckit på helgerna. Igår var vår förlovningsdag så jag bad honom att inte bli full, utan dricka med måtta, eller ingenting. Men 2 timmar efter vi bytt ringar kunde han knappt stå på benen. Vi bestämde då att åka hem. (Vi var ute med vår båt) Väl hemma tog det 40 min, sen kom han på att han kanske glömt dra åt nån plugg på båten och stack iväg till hamnen för att kolla det. 3½ timmar senare kommer han hem PISSFULL! Vi har grälat typ hela natten då han stack ut gång på gång.. Det slutade med att jag tvingade honom att lägga sig i soffan. Imorse kom han in å väckte mig och bad om ursäkt flera gånger. Han sa att han och en kompis skulle ner till hamnen å hämta 4-hjulingen, då var kl runt 10. Vid halv två ringde han skitfull igen och skulle iväg å tattuera sig.. 

JAg blir så ledsen!!! Är det så här vi ska ha det.. trodde han skulle skärpa sig lite nu när vi ska ha bebis...
Har sagt till honom att jag inte klarar att ha det så här.. Vet inte vad jag ska göra..  

*gråter*

Ville bara ventilera lite.. 

Det är tyvärr inte bara nu helt plötsligt, utan det är nästan varje helg...
Nu fasar jag för semestern!! Han ska vara hemma 2 v. När han jobbar dricker han inget. 
Klarar inte av att se honom så på fyllan. Han blir en helt annan person, som jag inte har några känslor för. Min nyktra, omtänksamma sambo är den jag älskar..  

Varit på inskrivning idag och BM tror att jag visst skulle kunna lite på bf efter mensen.. BF är då 16 feb och jag är i v.11+4 idag! Det är ju lite osäkert eftersom jag har PCO och oregelbunden mens. Inom 2 veckor ska vi på nupp-test, så då får man väl veta lite bättre hur långt man är gången :)

Mina gravidsymptom försvann typ v.7-8. Men jag har sett lilla bebisen som lever och mår bra nu i v.9+5 :) 
Min mamma berättade att hon aldrig mått dåligt under sina graviditeter, utan att det var bästa tiderna i hennes liv!  

Oj oj oj... Har varit med om exakt samma sak! Låter precis som min ex-make... :( 
Har du berättat för någon att du är gravid och hur ni har det där hemma nu? Du behöver verkligen stöd i den här situationen!! Kanske kan ni tillsammans gå till familjerådgivningen också? 
Angående din fråga om missfall, så kan man få en liten blödning utan att det betyder att något är fel, men hoppas din bm kan svara på din fråga med säkerhet!

Vad anbelangar din stora egoistiska man: Har han alltid satt sig själv i främsta rummet? Att det är hans ord som gäller? har ni alla barnen tillsammans?

Jag är ledsen att säga detta, men efter en sådan här grej är det svårt att gå vidare tillsammans... Jag vet! Jag var gravid 2 gånger med min ex-man och han ville absolut att jag skulle göra abort. Jag vägrade och då började den psykiska misshandeln, tystnaden, hånet... Jag fick missfall båda graviditeterna, första i v.18 andra i v.12. Jag anklagade honom för det, för stressen han orsakat.. Jag har önskat och hoppats att ingen annan någonsin skulle behöva gå igenom samma skit, men assholes finns visst överallt...

Styrkekramar till dig, och hoppas bebisen mår bra.

Vill du ha någon att ventilera med kan du pm:a mig!  

Håller tummarna att allt är bra med bebisen!! Tror du han "mjuknar" när han ser att det är en liten människa där inne?

Mina gravsymptom avtog runt v.7-8. Har inte mått illa sen dess och inte så ont i brösten längre. Känner mig ganska som vanligt faktiskt! 

MEN.... "Liten" där inne lever och mår bra och jag är i v.11 nu :) Nojjade oxå lite innan ul:et, men nu njuter jag bara av att jag mår som en gudinna och har en växande bebis i magen  

Var på ul v.9+2. :)

Förra veckan alltså :)

Men gumman... du är gravid! Glöm inte det i din oro! Det finns ingenting som tyder på att graviditeten har gått på tok, så måla inte fan på väggen.. Njut och var glad! Om det skulle visa sig att grav har avstannat så får man ta det då.. det finns ändå ingenting man kan göra åt det..

Och kom ihåg: VI VÄNTAR BARN - INTE MISSFALL