Vi som väntar marsbebis 2012 :-)

Pratade idag med min mamma och viktuppgång under graviditeten. Och så började jag hoppas på att jag kanske inte skulle gå upp så himla många kilon. Nu är jag i v.20 och har gått upp sammanlagt 3,5 kilo. Jag skulle helst inte vilja gå upp mer än 10 kilo totalt, då jag är rädd för att jag sedan inte kan gå ner till mina gamla mått igen. 

Okej, nu är jag lång och även om jag skulle väga 10 kilo mer än vad jag gör nu så syns det inte. Men för mig skulle det vara absolut katastrof ifall jag gick upp 30kilo, som min syster gjorde sist hon var gravid, och hamnade i 100-kilos klassen. Jag skulle nog få jätteångest då.

Varje gång jag ens pratar om att jag vill tänka på vad jag äter säger min man, mina föräldrar - alla runt omkring mig - att jag bör bara njuta nu och lassa på. De säger att man tappar vikten snabbt efter förlossningen om man ammar och är aktiv med barnet (lyfter, går promenader, bär...). Jag har däremot lätt för att inte äta alls på dagen, då jag vet at hungerkänslan går över efter en tid. Jag tippar på att jag äter någonstans runt 1500 kalorier per dag. Jag vet ju att barnet får allt den behöver ändå, det har ju sköterskan sagt när jag mådde illa och inte fick i mig ens vatten!!

Ni tjejer som gått igenom graviditet tidigare - hur mycket har ni gått upp och var det lätt att tappa kilon efter förlossningen?

Hur mycket har ni andra gått upp fram till mitten av graviditeten? Är mina 3,5kilo mycket?

Bör man tänka på vad man äter eller ska jag lyssna mer på mina närmaste och bara glömma mina egna fåniga tankar kring att reglera matintaget? 

Camamill, jag fick en total sfinkterruptur grad 3 och 4, och sjukhuset jag födde på följer upp det så fantastiskt bra så jag blir alldeles tårögd :) Skadan innebär kort och gott att jag brast hela vägen, men jag hade tur så de lyckades laga mig väldigt bra. Men det kan innebära problem i en ny graviditet, och jag antar att det är det de vill följa upp nu, och naturligtvis inför förlossningen av den som är i magen nu :)

I mitt fall berodde det på att dottern föddes med handen vid huvudet och då är det mycket svårare att passera. Så i mitt fall hade de inte kunnat förhindra det.

Graderingarna visar hur allvarlig bristningen är, och i mitt fall var den total. Grad 4 innebär att även analslemhinnan brister, och det tillsammans med "total" innebär att ringmuskeln gick rakt av. Jag har väldigt lite problem av det idag, men tillräckligt för att det ska bli snitt.

Och herrejösses, nu är snittet bokat!!! :) 27 februari ska jag få träffa min lille son :) Det blir förmodligen inte på DS, hon tyckte det var bra om jag föder på SÖS även denna gången. Och jag känner mig så otroligt trygg med dem där, så jag tror faktiskt att det får bli så. En skön tanke att få åka till samma sjukhus och få sitt andra barn på samma sjukhus där man fick det första :) En trygghet i sig :)

Det känns faktiskt helt magiskt! Då föds han i vecka 38+5, det tyckte hon var en bra kompromiss. Haha, ja jag sa att jag gärna undviker skottdagen om det går ;)

Jag är positiv i omgångar, men egentligen har jag inget att vara negativ över. Jag har blivit så otroligt bra bemött och omhändertagen :) Det enda är väl att jag känner mig lite snuvad på att få föda vaginalt igen, men det kommer jag nog över. Huvudsaken är att jag får min bebis, min lilla son :)

Jempalainen, gud vilken rolig nyhet! Jag har en jobbarkompis som jag kommer få gå hemma med, och min vän som jag var mammaledig med förra gången också till min stora glädje :) Förra gången låg vi tom på bb tillsammans, så jag är helt överlycklig :)

Jag har fått en ny liten "trevlig" lista med åkommor;
- Kramper i vaderna på nätterna (så du är inte ensam chetti).
- näsblod! Jag har aldrig blödigt näsblod i hela mitt liv tidigare! Igår skulle jag på möte med nya ledningsgruppen men kom fan inte iväg för det forsade!
- läcker bröstmjölk som bara den på nätterna. Jobbigt att vakna i pölar. Sover med en handduk i sängen...

Och så fortfarande:
- illamående
- extrem trötthet
- humörssvängningar...

Åååh vad kul det är att vara gravid :/

Chetti jag vaknar också av kramper på nätterna :)

Camamill, guuuuuuud vad glad jag blir att höra att du också är vrålhungrig! Jag började undra om det var nåt fel på mig, senaste veckan har det inte spelat nån roll hur mycket jag äter så blir jag verkligen vrålhungrig direkt efter. Helt stört ju! Är det nån stor tillväxtfas nu kanske?

Igår och i förrgår hade jag ont i magen till och från, kanske också beror på tillväxtfas? Jag ringde bm som sa att om det inte blir bättre så ska jag åka in akut. Idag känns det tack och lov bättre. Jag var liksom alldeles öm i magen :S Och inatt drömde jag att jag födde... snacka om liten, hjälplös räka... Hua!