Inlägg från: Anonym (sök hjälp) |Visa alla inlägg
  • Anonym (sök hjälp)

    Har jag en barnslig sambo??

    Be honom söka hjälp. Det låter ju verkligen inte som att han mår bra. Han borde gå till en prykolog och berätta hur han beter sig, så att han kan få hjälp med att reda ut varför han beter sig som han gör. Det där är inte normalt över huvud taget. Jag tror inte han är medveten om varför han gör som han gör, så då hjälper det nog heller inte att du tjatar och tjatar och tjatar och vill pressa ut honom svar han inte har. Det gör nog snarare saken värre.
    Nej, boka en tid till en psykolog och ställ ett ultimatum. Går han inte dit så är du inte beredd att kämpa mer. Ni måste reda ut det här.

    Lycka till!

  • Anonym (sök hjälp)
    Anonym (orkar inte) skrev 2011-07-07 08:52:37 följande:
    Jag har märkt på han (då vi sitter i skype och vi pratar med samma personer) att de skrattar åt mina skämt, lyssnar på mig och så, att han blir tyst och han skrattar inte bara de. Jag känner mig så uppskattad av de människorna, DE tycker jag är rolig och rolig att prata med. De är karlar båda två.

    Kanske därför min stora pojk inte respekterar mig, det gör ju inte hans pappa heller=(

    Häromdagen var det nåt med nycklarna när jag skulle gå och han frågade "men VAR är  dom du hade ju dem nyss". "men jag vet inte!!!" sa jag och blev smått irriterad. Då säger han till mina barn "mamma är fanimej blåst"
    Det där är något som är HELT oacceptabelt!!! Min systers kille betedde sig så mot sin syster, ÄVEN när jag var där på besök, och jag sa ifrån, för dom verkade inte se beteendet själv. Att bete sig som idioter mot varandra, visst, det får man väl göra om man är så dum, men att säga TILL barnen att "mamma är dum" och såna grejer är fan inte okej. Barnen lär sig då att bete sig så, och dom vet inte varför, eller att det INTE är normalt, men är det så dom blivit uppfostrade så är det så dom kommer bete sig när dom själva växer upp också, och dom kommer aldrig ha någon respekt för dig.

    Behandlar hans pappa sin fru lika respektlöst? I så fall är det där det kommer ifrån.
  • Anonym (sök hjälp)
    Anonym (orkar inte) skrev 2011-07-07 09:03:36 följande:
    Hans fru är död. Men det ryktades om att han misshandlade henne på fyllan.
    Hans problem sitter då väldigt ljupt rotade tror jag. Det handlar inte om något som uppkommit senaste tiden, det har nog funnits där hela tiden. Men något har gjort att han inte kan trycka undan det. Han mår nog som sagt inte så bra. Men hur får man honom att inse det och vilja undersöka saken? Det har jag ingen aning om.

    Frågan är om det finns något som kan rädda ert förhållande. Eftersom att han inte har något förtroende för psykologer tror jag att det blir svårt för honom att utreda sin situation. Om du är beredd att hjälpa honom igenom det så får du säga det. Säg att du är beredd att hjälpa honom och stötta honom igenom det, OM han är beredd att förändra situationen. Är han inte det är det nog tyvärr bara att lämna honom så fort som möjligt.
  • Anonym (sök hjälp)

    Är han så respektlös mot dig inför andra också, eller är det bara när ni är ensamma?

  • Anonym (sök hjälp)
    Anonym (Man 38) skrev 2011-07-07 09:26:04 följande:
    Nej, det låter definitivt som att han mår mycket dåligt och att han får kickar av att ge sig på dig. Han njuter helt enkelt av maktkänslan han får när han "sätter sig på dig". Att ni inte kommer överens om ölfördelningen är ert minsta problem. Som sagt, ett förhållande ska byggas på respekt, kärlek, att ha kul tillsammans, och gemensamt ansvar... ett givande och tagande. I hans fall verkar det bara handla om tagande, och det kommer bara att bli värre så länge inget drastiskt görs. Jag tycker väldigt synd om era barn som måste växa upp i den miljön, och jag är väldigt nyfiken på din och din sambos ålder. Det låter som att ni är unga tonårsföräldrar som behöver mogna.

    Jag säger som de andra, sök hjälp! Vill han inte gå med på familjerådgivning, så kan du gå dit själv till en början. Din sambo har antagligen upptäckt att livet efter barnens ankomst inte blev så "fritt" som han hade hoppats på (för så är det för många föräldrar), och nu är han besviken på sin livssituation och tar ut det över dig. För att klara av och övervinna såna känslor krävs det att man jobbar med sig själv och sin egen mognad, och så länge han inte är beredd att göra det så kommer det inte att bli bättre.

    Därför tycker jag inte att du ska ta det här länge till om han inte är beredd att hjälpa till och jobba på era problem tillsammans med dig. Tvinga honom!! Sätt ultimatum. Ni ska prata på ett vuxet sätt om era problem, och vill han inte det så ska du lämna honom, för det ska inte handla om att bli förnedrad resten av ditt liv, för du är värd bättre.

    Och ta en funderare över hur viktigt alkoholen är i era liv. Klarar ni en helg helt utan den?

    Lycka till!
    Håller med ovanstående talare till fullo!
  • Anonym (sök hjälp)

    Du måste prata med någon om det här. Någon som kan stötta dig på riktigt. Här på FL kan du visst få lite olika synvinklar och småtips, men vi kan inte hjälpa dig så mycket. Du måste gå och prata med någon. Någon som kan ge dig styrka och mod att säga att han måste söka hjälp för att ni ska ta er igenom det. Vill han inte inse att han har problem och behöver hjälp så måste du ta dig ifrån honom på något vis. Det här bryter ner dig bit för bit, och det verkar ha gått rätt långt redan nu.

  • Anonym (sök hjälp)
    Anonym (orkar inte) skrev 2011-07-07 09:35:21 följande:
    ok tar gärna råd som inte kräver att jag gör slut.
    Jag tycker inte att man ska be folk lämna sina partners för minsta lilla.

    Du måste få honom att förstå hur han får dig att må, likväl som du måste få veta hur du får han att må.
    Han måste inse att han behandlar dig totalt respektlöst, och ändra på det.

    Ett förhållande går att rädda, om båda vill och är beredda att göra förändringar. Det mesta handlar om att FÖRSTÅ varandra. Kvinnor och män är olika av naturen, och tycker och tänker helt olika. Det du tycker är en sjävklarhet (att han ska se när du är ledsen och göra allt för att hjälpa dig), är inte alltid det för honom. Och saker som han tycker är självklara (att skruva och spika ska räknas till hushållsarbete), tycker du inte alls är självklara.
  • Anonym (sök hjälp)
    Anonym (orkar inte) skrev 2011-07-07 09:38:21 följande:
    Hur menar du att det gått långt redan nu?
    Ja, du verkar ju inte må bra av det här. Du pratar om depression, och tror att situationen bara kan skyllas på dig? Du ser inte klart på situationen. Han har dig i ett järngrepp. Du verkar inte våga ta fram ditt kloka jag och säga till honom att han beter sig illa och behandlar dig respektlöst. Du viker dig för hans maktfasoner för att slippa stå ut med det "helvete" som uppstår om du inte gör det.

    Du kan längre inte ta dig ur situationen själv, utan söker dig till FL för att få hjälp. DÄRFÖR tycker jag att det redan gått långt.

    Ingen av er kan skyllas till 100% för det här. Ni har båda låtit det bli vad det har blivit, och ni måste BÅDA kämpa för att få tillbaka det ni en gång hade. Du kan inte göra det själv. Han måste också vilja kämpa, och innan han kan kämpa måste han inse hur situationen faktiskt ser ut.

    Har han någonsin behandlat dig med respekt förresten?
Svar på tråden Har jag en barnslig sambo??