Tycker INTE det blir lättare med tiden...

1-3 år är värst, nu vid fyra  år är det kul!

Våra flickor är 8 mån. tycker helt klart de är lättare nu!

jag satt just och funderade om någon annan drivs till vansinne med sina tvillingar....mina är 4.5 år gamla (flicka&pojke) och måst nästan säga att jag saknar babytiden (fast just då var den ju jobbig, oj herregud så man var trött....tycker hela första året är en enda dimma)....tycker mina barn grälar konstant,det är alltid någon som gråter föratt den andra slog den etc....och är det inte det så gnäller dom och trotsar så jag skulle villa låsa in mig i badrummet och gömma mig....
Någon har sagt att vid 5 lättar det lite (sådär allmänt med trotsen,vet inte hur det är med tvillingar), vi hadde en mycket bättre period några månader sedan då jag såg ljuset i ändan av tunneln men nu har det ljuset nog slocknat....
Hur har ni andra med tvillingar i denhär åldern?  

Våra tvillingar är ett år nu och jag tycker faktiskt att det har blivit enklare nu! (Fast jag vet inte vad jag säger om ett halvår...) De äter själva - med lite hjälp förstås - och visst blir det kladdigt men bara om jag ser tillbaka när de var 8-9 månader så var det tusen gånger jobbigare med att få rutiner på måltider, att få dem att äta maten, att få dem att äta bra samtidigt osv plus att man då var tvungen att mata dem. Vid 9-10 månader började de dessutom att sova hela nätter vilket gjorde mig till en helt ny människa...utmaningarna som jag har nu är att de klättrar precis ö v e r a l l t och jag är rädd att de ska skada sig. Men de underhåller varandra och leker jättebra och långa stunder tillsammans.

Mina är 19 månader och vid 17-18 månader hände något och nu är det FULLT med trots, skrik och bråk... dom snor saker från varandra konstant, tävlar om min uppmärksamhet, den andre får absolut INTE sitta i mitt knä om den ena redan gör det, dom puttas osv... suck! Allt, allt, allt ska pillas på. Jag kan säga nej 10000 miljoner gånger och ändå gör dom det. Tills jag säger till på skarpen, och då blir som arga och slänger sig raklånga på golvet och skriker. Kastar maten på golvet, glasen åker ner i golvet.. ja, allt ska kastar just nu, vad det än är.

Men, dom där (få) tillfällena då dom faktiskt kommer överens, busar med varandra och skrattar, och myser och gosar med mig, pussar och allt det där.. då glömmer man det jobbiga. Tills det börjar igen

Jag tyckte det var otroligt mastigt då de höll på att lära sig äta själv, inte lyssnade och jag bara var hemma med dem hela dagarna. När de var två började de dagis och det tyckte jag hjälpte mycket, att få avlastning. Jag och min sambo har all släkt på annan ort så vi har inte haft någon hjälp. 
Nu vid tre påväg mot fyra är det enormt mycket lättare. De lyssnar inte alltid, de trotsar ibland men det går inte att jämföra med för ett år sedan. 

Hej håll ut och även om jag håller med mångt och mycket ovan var det ett rent helsike de första 5 åren men sedan... Nu är de snart 10år med egna intressen, kompisar och sätt är de ofta de bästa vänner som finns och leker i timmar ihop. Stöttar och hjälper varandra, men visst kan vara arga på varandra som syskon. Vi har ALDRIG accepterat att de har slagits utan är de inte överrens är det komunikation som gäller, arg får man vara men inte elak. tror man gärna vill att bägge ska ha samma rutiner, mat och intressen men det funkar inte. Mina killar gillar inte samma mat, håller på med olika sporter, olika sov mönster och vad de gillar att pyssla med. Så jag har ganska tidigt sett på dem mer som syskon, inte tvillingar som är identiska om du förstår hur jag menar. Låter dumt för de är syskon så klart.

Mina tvillingar ( flicka+pojke) är snart 17 mån. och jag tycker inte heller det blivit lättare.

Som nyfödda vaknade de 1 gång var per natt och jag och mannen tog var sin då. Så nattsömnen blev ganska bra ändå.

Lyckades få dem synkade med mat och sovtider på dagtid, så man kunde vila när de sov. Och de var snälla,lugna och lätta att hantera.

Nu är de inte så synkade med sovtider längre och  det är konstant bråk o skrik om saker, min uppmärksamhet och de är uppe o klättrar på allt. Och båda blir väldigt arga och skrikiga när de inte får sin vilja igenom.

Så man är väldigt trött i huvudet när kvällen kommer. Kan bara hoppas att det blir bättre med åldern.            

Okej.. Dumt att läsa dennna tråden när man sitter och lipar, tycker allt är jobbigt och har fyramånaders :)
Men men, jag har ju en 4,5 åring och VET ju att det går upp och ned.. Trots, mat, sömn osv..
Bara att förbereda sig på att ha lite skoj på vägen och inte längta framåt med andra ord då!
För jag vill inte längta livet av fem år av mitt liv utan får nog bara ställa mig in på att jag har fem års slit framför mig :)

Fasen jag som ville skaffa syskon när det började bli lite "lättare"...     :)

Nu är de fyra och de är inne i en ljuvlig period. Även om det ritas lite på väggar, det trotsas en del och det tjatas en del. De sover ju hela nätter, äter själva och går att prata med. Ja det blir bara bättre

Trots att det är jobbigt med 1,5-åriga tvillingtjejer så får man skratta gott flera gånger om dagen. De bråkar och lever rövare förstås men de håller också på att lära sig prata, de kramas innerligare än förut, de delar ut 100-tals pussar, dansar till Moldaviens bidrag till schlagerfestivalen varje dag!, de matar mig och varandra med massa "godsaker", de leker och busar och skrattar så de kiknar. Man måste komma ihåg det när det är tungt! Man får igen såååå mycket mer!

Det blir bättre - man får rutiner och mer sömn och göra annat när man jobbar och de börjar på fsk. Men då får man säga hej till trotset i stället. De trotsar ju inte bara mot oss föräldrar utan även mot varandra, så det blir lite dubbelt där. Mina är 4 år och har precis börjat lugna ner sig. Men dina är ju inte riktigt där än. Ang mat och sånt så förstår jag att det är en krånglig period. Men förhoppningsvis så blir det ganska snart bättre härifrån. När de bara äter vanlig mat så blir det ju inte lika osynkat. En period som jag upplevde som väldigt härlig var när de blivit så stora att de kommunicerade och åt mat som stora barn, men innan de börjat trotsa. Då var de alltid så glada, roliga och enkla att ha att göra med, men utan att man behövde tänka på jobbiga spädbarns saker som amning/ersättning och smakportioner.