Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Godmorgon mina solstrålar!

Hoppas ni sovit gott.
Jag då, är fortf plågad över att han inte hörde av sig igen. Känner mig korkad.

 Tack!

Men jag klarar mig utan såna här erfarenheter nu. Det räcker så tack

Sånt är verkligen skitjobbigt. Har gjort det några gånger och får sååå dåligt samvete.
men tänk på att det är det enda rätta och schyssta. Så slipper hon sitta och känna sig som jag :)

En otäck klassiker är väl att säga att man tyckte att dejten var trevlig (även om den inte var det) men "jag tror inte att vi passar ihop".

Sen vet vi ju att du är en ful typ som bara dejtar kvinnor för att få en anledning att dricka Guiness.

Själv har jag nu börjat tycka att det är liiiite mycket från Mr Malmö. Han har ringt en gång idag. Sms:at fyra. Nu ska jag iväg och shoppa lite och då tänker jag "glömma" mobilen. Så får vi se hur han reagerar på det. moahahahaha     

Snabb uppdatering!

Nyss hemkommen från en fantastiskt rolig dejt. Så himla skön kille! Men inget "kärleks-klick" utan mer en ny vän. Tror att han kände likadant (hoppas jag)

Är nån nyfiken på detaljer så får jag återkomma imorgon. Ska upp om mindre än 6 tim

Jo, det är ju just det jag funderat över. Men hur vet man att dejten är värd 2-3 dejter till? Ja, okej, det ska man väl känna förstås.

Nu har jag en fråga till 

Måste man svara på ALLA första meddelanden man får på en dejtingsite? Om jag får ett meddelande, ser på profil, fakta och bild och känner "Nej, det här kan aldrig funka" Måste jag då skriva tillbaka och säga "Tack, men nej tack", för att vara hövlig" Eller kan jag med gott samvete bara gåvidare utan att svara?
 

Jo, om det känns helt fel ska man såklart gå på magkänslan. 
Men iallafall jag kan på dejter få känslan, att det är en helylle, snäll och trevlig kille jag träffar men att tex nåt litet som gör att man känner att man kanske kan få nåt bättre som gör att man letar vidare.
Fast man kanske då egentligen borde ha gett killen en andra och tredje chans?
Fast jag börjar tro att jag har blivit skadad av det här med att dejta via nätet och gå på många dejter att man tillslut bara blir blassé på alla killar och hittar fel överallt och tror sig kunna hitta bättre... suck!

Hehe.. nä, jag vet! 
Men jag tänker mig mer ett förhållande som kan bli Det förhållandet i mitt liv.. med barn och allt sånt... vill man inte ha en helyllekille då?
Egentligen kanske jag inte vill det.. för då hade jag ju redan fastnad för alla de helyllekillar jag dejtat, och det har jag ju inte gjort  

Hej på er. Hur går det för er?

Själv är jag i en svacka just nu. Skulle helst vilja att Mr Right ringde på dörren i detta nu med blommor och en diamantring för att förenkla hela processen. Att jag skulle öppna med håret i en slarvig tofs och med lite halvdana kläder (eftersom jag tagit städdag idag) skulle inte göra Mr Right något. Inte heller att jag inte skulle orka vara trevlig och positiv hela tiden, för han skulle veta att jag var rätt ändå.

Det här är lite OT eftersom det här inte är nätdejting, men ni får förlåta mig men jag känner att jag behöver er åsikt lite grann.
Träffade på en kompis igår på stan. Han är en fd kollega som jag inte träffat sen i maj. En kille som jag kommer väldigt bra överens med och som jag snabbt blev väldigt "nära" med. Nej inte hångel, men vi kan prata öppet om i princip allt. Vi har roligt tillsammans och vi har alltid småflirtat lite. Satt ofta och fikade ihop, hittade alltid varandra när vi skulle ha större möten och så där. Vi är förstås kompisar på facebook och vi har alltid skickat fåniga och roliga sms till varandra, men vi har egentligen aldrig umgåtts på fritiden. Nu sa han att nu måste vi hitta på något tillsammans. Vi bestämde att vi skulle ta ett glas nästa vecka. Han tyckte att vi skulle göra det där jag bor. Till slut bestämde vi att det kanske "räckte med" att ta med en flaska vin och lite picknick mat och sätta oss vid vattnet nedanför mig. på skämt sa vi att vi skulle ta en tre till tre dejt, dvs umgås i minst 12 timmar. Jag sa att jag kunde ringa en annan kompis från jobbet och fråga ifall hon ville hänga med. Då frågade han om hon verkligen var hemma och om jag trodde att hon verkligen ville följa med. Så jag släppte väl det lite grann.

Så - frågan är ifall han är intresserad eller om han bara är kompis. Jag får känslan av att det är mer än kompis i alla fall. Sen är det ju det... I vanliga fall hade jag nog inte intresserat mig pga det här "problemet". Men han och jag kommer så otroligt bra överens så att det inte betyder något egentligen. Jag är 44 - han är 26. 

What to do?! 

Välkommen!

Nämn nån förutfattad mening och roa mig/oss lite :-P