Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Fan, vilket "handikapp" jag har, och säkert många andra...

Jag är femtiotvå men känner mig mer som trettiofem fyrtio. En del tror att jag är trettiofem när de träffar mig (speciellt de som är synskadade). När jag är ute med min vän som är tjugofem och henns son, så tror många att det är jag som är hennes man och även pappa till barnet. Hon tycker givetvis att det är jättejobbigt och brukar säga högt "Gå till farfar nu", bara så ingen ska tro att hon har fallit för en äldre man. Och jag som gärna spelar på min omanlighet säger ofta "Kom till gammelmormor". Stackars barn, vad ska h*n tro?

Men i alla fall, för att komma till mitt problem. Nu är det kvinnor i åldern strax över sextio som är inne och kollar eller kanske skickar ett mejl. Vad tusan gör man när de flesta i min ålder känns så gamla. Jag har träffat några som faktiskt var några år äldre än mig och de var väldigt unga för sin ålder. Men de var givetvis upptagna.

Helst vill jag nog träffa en i min ålder som är ung i sättet. Gillar mycket humor, lyssnar på P3 och deras musikutbud. Går på nattklubbar, kan vara barnslig på ett positivt sätt. Alternativet är en fyrtioåring som är lite lillgammal.

Är det fler som liknande "problem"?

Så tycker jag också. Säkert därför jag har varit själv i några år. Skrattet bjuder jag på 

Fast det räcker inte med att vara supersnygg (i den bemärkelsen du kanske tänker på). Jag vill att personkemin ska stämma. Att vi ligger på samma frekvensband. När mycket av det stämmer så blir personen också väldigt vacker.

Frågan är om många är rädda för vardagen. Man vill att livet ska vara fredag lördag, festligt, drinkar, uteliv, barer...

Man vill inte uppleva onsdag morgon med en tallrik filmjölk och smulor på golvet...

Sen kan det givetvis vara så att vardagen är så hårt uppbokad, så då återstår bara lördagen att gå ut

Men du, jag söker just en gammal fyrtioåring. Får jag lov...

Ta och träffa honom vet jag, det kanske är mannen i ditt liv (bortsett längden då förstås)

Man börjar ju undra om det är någon idé med sms och mejl när det ändå ska ta sån tid. Likabra att återgå till vanligt brev eller vykort igen.

Kors i taket, stoppa pressarna !

Nu har jag hittat en som jag är intresserad av. Det är bannemej första gången jag har sett nån som har attraherat mig (på hp). Skickade iväg två mejl, det går ju bara att skriva tvåtusen tecken per mejl. Sen kom jag på att det kanske inte var så bra, det är ju inte säkert att hon är intresserad av mig. Ja ja, nybörjarfel...

Kan vara svårt att undvika dem, men du ska ju inte bjuda på det de vill ha. De tröttnar nog och går vidare...

Välkommen hit