Rubriken som den är, min man har lämnat in en ansökan idag 16 augusti. Vad jag förstått är det väntetid på 9 månader. Finns det någon som har erfarenhet av detta? Hur lång tid har det tagit för er? Ärendet kommer antagligen handläggas av Migrationsverket i Göteborg. Har någon erfarenhet så snälla skriv här om väntetiden. Känns som tortyr att vara ifrån sin käresta i nio månader.
han får hämta Ut-kortet denna vecka...
Finns det någon regel om HUR länge man max behöver vänta?? någon som vet nåt om det?
Vi har väntat i över 8 mnd nu. han gjorde intervju i april & jag gjorde intervju på papper jag fick i maj.
vår handläggare är inget bra alls, hon säger bara att vi får vara tålmodiga & vänta som alla andra. hon ska ta beslut i mitten på november men det e oroligt i min mans land nu, tunisien..
ska prata med henne imorgon om hon kan kolla igenom våra papper och hoppas hon kan ta det snabbare som någon skrev tidigare, jag orkar snart inte längre, jag mår så psykiskt dåligt av detta.. äter massa mediciner, lyckopiller lugnande, sömnpiller.... hjälper ju inte, det enda som hjälper e ju om min man kommer hem till mig igen :'(
Hur har det gått för dig?
Det var sen denna tråden skapades men undrar bara hur lång tid det tog för er innan ni fick en handläggare? Vårt ärende registrerades i mitten av november men när jag ringer till mig.verket så säger dem att vi fortfarande inte har fått någon handläggare. Inne på sjätte månaden och känner att tålamodet börjar ta slut. Ringer ungefär 3 gånger i veckan och tjatar på dem, men då kommer svaren "väntetiden är 10 månader" andra gången säger dem " väntetiden är 12 månader", Någon med erfarenhet av detta ?
vänte tiden för ansökan är just nu 10 - 12 månader pågrund av flyktingströmarna från syrien...
Vi söker med förtur på grund av att vi har en 9 månaders pojke och en bebis til på gång, graviditeten räknas bli komplicerad så han kommer få snabb förtur tar ca 1. 3 månader och snabbare om komplikationer uppstår vi har fått ett papper från migrationsverket som han ska lämmna in på ambasaden i sitt land om vi inte vinner överklagan
Vi har tänkt söka men är så orolig över så mycket! Har knappt kunnat sova, och känns som att det är det enda jag tänker på och pratar om. Suttit och tittat på myndighetssidor och ringt runt i mer än en vecka nu.
Vi ska gifta oss snart och sen skicka in ansökan, via webbformuläret då. Vi bor ihop i hans land just nu. Borde jag flytta hem till Sverige under ärendetiden eller kan jag bo kvar där? Känns inte så roligt att bli särbo när man är nygift.
Hur långt i förväg borde man flytta hem om man ska hitta jobb osv? Känns också hårt med pengar då jag själv är student (snart exad) och han kommer bli av med jobbet.
Tänk om han inte hittar jobb eller vantrivs? Känns som ett stort ansvar om man förstör någons liv.
Kirakira, det beror på vart ni flyttar ifrån. Är Sverige ett land ni kommer få det bättre eller sämre i? Jag flyttade från usa juli 2011, var särbo i ca ett halvår innan min man kunde komma. Dec 2011var han här, folkbokförde sig, gick SFI, sökte tusen jobb men fick inget trots mycket erfarenheter. Nov 2012 fick han nog då han försökt o försökt o inte fått nåt jobb, jag var student så inte jätterik jag heller. Det var mycket bråk om pengar och att vi inte kunde unna oss nåt. Så vi beslöt oss för att flytta tillbaka till usa. Han åkte först för jag vae tvungen att få nytt visum då mitt hade blivit abandoned, jag fortsatte med studier här i sverige. Han både pluggar och jobbar fulltid nu, jag och vår dotter åker dit om 2 veckor för visumet har blivit klart o sen fortsätter jag mina studier där. Önskar att jag inte hade flyttat tillbaka till sverige för 2 år sen om jag hade vetat vad jag vet nu. Dock så ångrar jag inte att dottern fått lära känna sin familj i sverige.
lovie: Om det är så så känns det ju helt hopplöst, särskild iom att jag inte har kontakt med min familj här i Sverige och inte vill ha det eller be dem om hjälp, så har i princip bara en vän som står såpass nära att han skulle kunna hjälpa mig. Men har läst såpass olika, vissa får jobb inom en vecka och andra inte alls. Vi kommer ju få det bättre än landet vi är i nu, och för att vara ärlig så orkar jag inte vara här längre, för det är så skevt med kvinnobehandlingen, lönen är galet låga och jag själv hittar inte ens jobb här, iaf inte tills jag tagit min kandidat.
Vi funderade på ett tredjeland, men pga min mans medborgarskap blir det inte EU iaf, det blir mellanöstern, och jag står inte ut där mer! Men är samtidigt så rädd för allt vad det innebär att flytta till Sverige.
Vi tänkte att det blir bra om han kommer lagom till att ansöka till svenskt universitet för sin master, vilket också blir knepigt att schemalägga, men vill inte att han bara ska strossa runt i lägenheten och pendla till SFI. Är snarare mer orolig över att jag själv inte hittar jobb! Han har iaf fem års erfarenhet inom IT och internationella företag, men jag har inget som riktigt räknas känns det som.
Det kan bli svårt med lägenhet också om ni inte har familj ni kan bo hos. Många städer har bostadsbrist, jag hade stått i bostadskö i 5 år och fick en lägenhet 3 mån efter vi flyttat hit. Vi bor i en större stad, trodde att det skulle hjälpa min man att få jobb men tror att man måste bo i de största städerna om man är engelskspråkig. När han inte ens kunde få jobb på mcdonalds så blev det lite jobbigt, o då har han nio års jobberfarenhet inom bla militär/säkerhet och accountant i 4 år. Inga pengar fick han heller när han gick på sfi och arbetsförmedlingen var inte mkt att hänga i julgranen för. Vill inte verka alltför negativ men för oss så blev det rätt dåligt. skyddsnätet kan hjälpa mycket i sverige, det är tryggt och bra för barn att växa upp och man kan gå någorlunda säkert och tryggt och det är mer jämställt. Om ni nu ska flytta så skulle det vara bra med en stor buffert så att ni har råd att leva om det skulle gå dåligt det första halvåret.
För oss tog det 3 månader:) detta var precis då nya online ansökan kom:)