Heeej gosan!!!
Härligt att ni fick till det!!jag fick bara till det på tisdagen jag
Men nu vill varken du el jag se Rödluvan på 9 mån!!!
Min mens har blivit regelbunden från april i år,efter missfall.
jag fick ju missfall i v 18 i november förra året & då fick jag tre kurer Provera utskriven då
som en knuff i rätt riktning & jag blev gravid under den tredje & sista kuren(ijanuari),fick ju då MA i
mars i v 18,men barnet hade dött i v 8,strax efter d förra VUL(dom kollade oss var 14:e dag)
Men mellan det har den varit ganska regelbunden 26-28 dagar8räknar alltid på 28 dagar för att inte bli besviken.
Fick ju tydligen ett till missfall i maj då jag höll på stryka med,men vi misstänkte & skulle kolla på måndagen...men fick en störtblödning hemma på fredagkvällen....OP hela natten & jag förlorade tre l blod..precis när dom skulle ta min livmoder för att rädda mitt liv,så vred han där uppe av blodflödet som en på en kran...så förklarade läkaren d.
Jag tror att d finns nån mening me allt & att jag ska lyckas!!
Jag gråter oxå för ingenting!!Samt att alla runtomkring mig oxå får barn...d tär på en fast man inte vill.
Jag är såklart oxå glad för andras skull,men har hamnat i ett läge där jag tycker allt e orättvist...folk som inte ens vill ha barn,som blir dåliga föräldrar & håller på med droger & skit samt folk som använder abort som preventivmedel...jag har blivit sååå bitter på sådana ting!
Men d e ju tabu att tala om hur man mår.
Min man har svårt att prata & är livrädd pga att han höll på förlora mig...han sa i helgen att d kommer dröja länge innan man gläds pga oro för mig & barnet.
Så ibland känner man att man inte har någon att prata me,så jag uppskattar dig min vän!
Jag har två flickor med två olika män.Den älsta tjejen är stora damen & 21år,började tidigt jag ;)
Den yngsta flickan e 10år.Så jag hoppas följa mönstret me 11 år mellan barnen
Men nu har jag träffat mannen i mitt liv & vi vill ha ett kärleksbarn,han har en son på 16 år sedan tidigare.
Jag försöker vara glad & tacksam för barnen jag har,vilka såklart är mina ögonstenar...men den minsta flickan är lika involverad i att få ett syskon & d värsta med missfallen & särskilt d förra året där vi kommit halvvägs,i d närmaste tog knäcken på henne!!Hon hade d så enormt jobbigt & tjatar på oss hela tiden nu att fixa till hennes
syskon.Hon har kommit över d & klarade d andra missfallen bra för dom var rel tidiga & vi pratade öppet.Men att jag blev inlagd på sjukhus i maj,tyckte hon var jobbigt,men vi sa inget då om att d var misfall efts vi själva inte viste svart på vitt.
Jag stressar inte mkt på mitt jobb,har nattvak åt en 3årig pojke & d e inte stressigt om pojken inte blir dålig,jag är lugn i naturen jag stressande dock då min biologiska klocka springer ifrån mig!
hur ser din bakrund ut gumman?
Hur länge hade ni försökt?
Barn?
hur länge har du & mannen varit tillsammans?
Jag tittar faktiskt på den nya serien med Renné Nyberg om ofrivillig barnlöshet tillsammans med min man i torsdags,& han behövde d...d var förlösande för honom...
han var så närvarande med "Lill Arvid" som vi kallade babyn förra året(kändes bra med ett namn oxå då jag jag ju födde honom i badrummet) förra året,jag låg & läste utveckling & saker högt för honom & jag tror luften gick ur honom & han stängde in sig lite...men att se d pogrammet lösgjorde honom 6 han kunde känna igen sig i d som männen berättade.
Oj va lååååångt d blev
Vi hörs snart igen gosan!!
Massa kramar