Inlägg från: jonnysbrud |Visa alla inlägg
  • jonnysbrud

    Jag ser ingen annan möjlighet än att omplacera eller avliva katten.

    I vintras försvann våran katthane och efter att ha letat grundligt via blocket och andra annons sidor. Så fastnade vi slut för en äldre vit katthona i mars/april, kelsjuk, van vid barn, van vid att gå utomhus och rumsren. Att hon dessutom var upphittad när hon var en liten kattunge fick våra hjärtan att smälta ytterligare och vi ville verkligen ta oss an henne.

    Efter att ha pratat och träffat ägaren och katten tog vi till slut med oss henne hem. Hon var lite små skygg, men vi lät henne vara de första veckorna. De är ju ändå inte så lätt att komma till en ny familj och känna förtroende direkt. En månad gick, allt gick bra, hon skötte sina behov, lät oss klappa henne. Sen började helvetet hon började protestera genom att utföra sina behov inomhus.

    Varje morgon, dag och kväll var det samma historia. Det låg kiss och avföring precis bredvid lådan. På golvet i vårat sovrum samt på golvet i vardagsrummet. Hennes protesterande blev bättre då hon väl fick komma utomhus och vi såg en klar förbättring på hennes beteende i stort sett omedelbart från det att hon kunde känna gräset under tassarna. Hon satt gärna ute på gräset och lät solens strålar värma hennes päls. 

    Vi upptäckte att hon blev dräktig, och hon födde fram 5 välskapta kattungar i mitten av juni. Hon tog sig an de små i några veckor sen började hon gå ifrån dem ännu mer. Vi förstod ju att hon försökte avvänja kattungarna och vi såg inga problem med det. När kattungarna var ca 4-6veckor gamla började helvetet igen. Våran katthona började protestera åter igen. Hon kissade och bajsade bredvid lådorna igen. Hon kom upp till vårat sovrum och gjorde sina behov även där nattetid.

    Nu har kattungarna flyttat hem ifrån. Men fortfarande protesterar hon, dag ut och dag in kissar och bajsar hon utanför lådan. Och nu gör hon ENBART sina behov utanför lådan.

    Vi försöker med alla sätt och vis att få henne att trivas, vi ger henne uppmärksamhet, god mat/vatten, byter kattlåde sanden omedelbart om vi ser att hon har utfört sina behov där. Men ändå vantrivs hon. Hon protesterar genom att kissa i sängar/soffor och senast idag har hon kissat och bajsat i en resesäng.

    Jag orkar inte mer, det tar all kraft från mig att gå och städa efter henne jämt. Jag skäms över att det alltid luktar kattkiss och kattbajs hemma hos oss. Och jag ogillar hennes beteende. Det har gått så långt att jag ser ingen annan anledning än att omplacera eller avliva henne. 

    Det tär så oerhört i mitt inre att behöva "rycka" upp henne från hennes "hem" och att hon ska flytta återigen. Men mitt tålamod är slut, jag har gjort allt för att få henne att trivas. Jag har försökt hitta lösningar och jag har stått ut med hennes kissande och bajsande i  7MÅNADER. Det funkar inte längre och jag är så trött på det här... Vi har kontaktat den förra ägaren, vill hon ta tillbaka henne så får hon hemskt gärna göra det. Men skulle hon inte vilja ha henne, ja hur gör vi då? Det är väl ingen människa i hela världen som vill ta sig an en vuxen hona som utför sina behov inomhus? Borde vi isåfall avliva henne?

  • Svar på tråden Jag ser ingen annan möjlighet än att omplacera eller avliva katten.
  • jonnysbrud

    Vi har sammanlagt 4 kattlådor här hemma, 2st uppe och 2st nere. Kastrera? Joo jag har tänkt på det också, men våran ekonomiska situation tar emot, samtidigt så vill jag inte lägga en större summa pengar på henne om det inte hjälper. Att dömma av hennes beteende och uppförande så vantrivs hon trots allt hos oss.

  • jonnysbrud

    Jag har ändå stått ut med det här i sju månader, varje dag har jag städat efter henne. Men ändå protesterar hon och van trivs hon. Det ska helst inte kosta nej, jag vill som sagt inte lägga massor med pengar på henne om inte beteendet försvinner helt och det kan man ju inte garantera med kastrering.
    Hon vill gärna vara ute jämt. Jag har ingen möjlighet att ha henne ute så mycket som hon önskar och vill. Om det regnar/blåser/är kallt/mörkt/molnigt/solen lyser inte då blir det enbart värre med protesterandet inomhus. Eftersom hon var rumsren och ordentligt innan hon kom hit och har börjat protestera hela tiden här så vantrivs hon ju med att bo hos oss. 

  • jonnysbrud

    Äntligen har jag hunnit läsa igenom tråden, jag måste säga att det var med både positiva och negativa känslor. Att komma med personliga påhopp som fler av er gjorde är oerhört ett fruktansvärt dåligt beteende från eran sida.


    Sammanfattar de frågor jag har sett, om jag missat någon fråga får ni gärna ställa frågan ännu en gång.


    Katten var 3½år när vi hämtade henne.


    Tack för era påpekanden om fler kattungar, men hon går på p-piller. Så att föda kull efter kull är uteslutet. Hon gick på p-piller redan då hon fick kullen, dock började vi troligtvis med p-pillrena försent, vi avbröt dem omedelbart då vi misstänkte att hon var dräktig.


    Avlivning skulle ske med hjälp av spruta hos veterinären.


    Jag tänker inte dra upp varför vi inte har ekonomin till att kastrera henne just nu, men saker blir inte riktigt som man tänkt sig ibland och vi fick prioritera hus och barn före katten.


    Hon har haft samma kattsand hela tiden både hos oss som hos hennes före detta ägare.


    När allt började var vi i kontakt med veterinär och de uteslöt då urinsten.

  • jonnysbrud

    Jag vill även passa på att skriva att katten var utekatt i stort sett på heltid innan, den förra ägaren flyttade från villa till lägenhet och såg då att katten vantrivdes i lägenhet.  Vi valde att skaffa en äldre katt just för att vi tyckte synd om henne, hon skulle aldrig ha samma möjligheten att gå ut om hon bodde på 3:dje våningen i en storstad. OM problemen med kisseriet började innan kan jag faktiskt inte uttala mig om. MEN problemen startade rätt snart efter att katten flyttade hem till oss. Det visar FÖR MIG att katten inte trivs. Det ultimata vore om hon kom till landet där hon skulle ha möjlighet att gå ut när hon vill och vara ute hur länge hon vill.

  • jonnysbrud
    Jennie med ie skrev 2011-10-11 13:10:54 följande:
    Jag vidhåller fortfarande att jag anser att om man inte ens har möjlighet eller viljan att överväga kastrering, något som ofta avhjälper den typ av problem som uppstått, ja då är man inte rätt som djurägare. Och oavsett orsaken till att man inte kan eller vill göra det, om det är för att man inte har råd eller för att man inte anser katten värd att lägga ut pengar på eller whatever, så är rådet att _skaffa ny_ katt ett synnerligen dåligt sådant. Kalla det påhopp om ni vill, jag anser inte att det är så.
    Ditt inlägg är inte ett påhopp, det är din åsikt i frågan och jag är tacksam över att du skrev den.
  • jonnysbrud

    Efter att åter igen ha pratat med våran veterinär om kattens problem. Så kommer vi nu ta bort p-pillrena helt. Veterinären misstänker att dessa har ett sammanhang till varför våran katt beter sig som den gör.

    Vi kommer ge det några veckor/månader och se om beteendet minskar när vi tar bort pillrena. ( Nu kommer de flesta skriva: Nu kommer hon föda kull efter kull eftersom hon springer ute) Dock kommer inte detta att ske då vi kommer att ha uppsikt över henne och gå med henne i koppel de närmaste veckorna.

    Hur vi går vidare efter det här kommer vi enbart prata om med våran veterinären samt den förra ägaren.

  • jonnysbrud

    Eftersom jag berättade för veterinären att vi har ekonomiska svårigheter just nu, samt att jag är osäker på att söva ner katten inför kastrering, så väljer vi först och främst att ta bort p-pillrena för att se om dessa har ett samband med hennes innekissande. Hur vi kommer gå vidare efter det är upp till mig och veterinären.
    Det här blir mitt sista inlägg och jag väljer att lämna tråden till sitt eget öde.

Svar på tråden Jag ser ingen annan möjlighet än att omplacera eller avliva katten.