• Anonym (Oroad)

    Räknas att nypa sitt barn i örat som aga?

    Har en bekant i min umgängeskrets som gör detta på sin 2åring. Om barnet inte lyssnar på vad hon säger så nyper hon tag i örat på ungen tills barnet gör som hon säger. Bevittnat detta många gånger nu och det känns så fel när man ser ungen bli ledsen och börja gråta när hon nyper tag i örat. 

    Idag fick hon dock en utskällning av en annan i våran bekantskap för detta och då såg det verkligen ut som att hon skämdes för det hon gjort...

    Räknar ni detta som misshandel och borde det anmälas? Skulle själv aldrig göra så mot mitt eget barn. 

  • Svar på tråden Räknas att nypa sitt barn i örat som aga?
  • Anonym
    Anonym (Oroad) skrev 2011-11-21 00:58:58 följande:
    Har en bekant i min umgängeskrets som gör detta på sin 2åring. Om barnet inte lyssnar på vad hon säger så nyper hon tag i örat på ungen tills barnet gör som hon säger. Bevittnat detta många gånger nu och det känns så fel när man ser ungen bli ledsen och börja gråta när hon nyper tag i örat. 

    Idag fick hon dock en utskällning av en annan i våran bekantskap för detta och då såg det verkligen ut som att hon skämdes för det hon gjort...

    Räknar ni detta som misshandel och borde det anmälas? Skulle själv aldrig göra så mot mitt eget barn. 
    det gör jävligt ONT!

    jag hade gjort så här:

    -du jag bara undrar en sak
    ( greppa tag i hennes öra) (HÅRT!)
    -kompisen får säkerligen en chock och vrålar VAD GÖR DU
    -jag ville bara se om det gör ont på vuxna

    idiot hade jag kallat den mamman

    hur fan kan man göra så mot sitt eget barn!!!!

    när jag växte upp och blev större slog jag min mamma (slog tillbaka efter att hon försökt slå mig) varpå käringen brukade vråla HUR kan du slå din egen mamma!
    sjukt eller hur?

    vissa borde inte få lov att ha barn
  • MrsMia

    Ja, det är aga. Nu vet inte jag om du har barn, men hade du tyckt det var ok om en förskolepedagog gjorde så mot ditt barn?

    Ta ett snack med mamman, men sansa dig lite med att anmäla. Skulle konsekvenserna av en sådan bli värre för barnet än hur det är nu? Hur funkar hon för övrigt med sitt barn? Samtidigt förstår jag att du inte vet hur du ska göra, det där verkar inte friskt..

  • Anonym

    Jag skulle inte kalla det aga.. Jag är född 88 och under min uppväxt så var smisk på stjärten, drag i örat, dask på handen och knäpp på näsan vardag när jag var dum mot mina syskon.

    Var livrädd för mina föräldrar när jag gjorde nåt dumt och de kom på mig, men egentligen fungerade ju det inte. De försökte ha det som skrämseltaktik för att jag skulle sluta vara dum, men det gjorde bara så jag fick dåligt samvete och var rädd när jag gjorde dumheterna istället. ^^ Hur man kan vara så rädd för något som inte ens gör särskilt ont...
    Kommer nog använda mig av samma metod på mina barn, men inte lika frekvent då det tar bort udden av det. 

  • MrsMia
    Anonym skrev 2011-11-21 01:22:01 följande:
    Jag skulle inte kalla det aga.. Jag är född 88 och under min uppväxt så var smisk på stjärten, drag i örat, dask på handen och knäpp på näsan vardag när jag var dum mot mina syskon.

    Var livrädd för mina föräldrar när jag gjorde nåt dumt och de kom på mig, men egentligen fungerade ju det inte. De försökte ha det som skrämseltaktik för att jag skulle sluta vara dum, men det gjorde bara så jag fick dåligt samvete och var rädd när jag gjorde dumheterna istället. ^^ Hur man kan vara så rädd för något som inte ens gör särskilt ont...
    Kommer nog använda mig av samma metod på mina barn, men inte lika frekvent då det tar bort udden av det. 
    Seriöst?! Varför planera att utsätta sina barn för sån stress, kränkning och obehag? Framförallt när du själv råkat ut för det, och låt mig få påpeka att det inte alls var normalt att aga sina barn på 80-talet, det där stämmer inte. Men visst, intala dig själv det om det får dig att må bättre, jag kan lova dig att det inte ses som normalt idag, det är olagligt om du inte visste det.
  • Anonym (Oroad)

    Nej, jag tycker det är sjukt fel och har lust att ryta åt henne varje gång men när det väl händer så blir jag bara mållös och vet inte vad jag ska ta mig till. Blir mest tyst och obekväm. Tyckte dock det var himla bra när den andra tjejen sa ifrån ordentligt. Man såg ju att mamman till barnet tog åt sig. Hon blev tårögd och såg ut som att hon ville försvinna genom jorden. 

  • Anonym
    MrsMia skrev 2011-11-21 01:34:05 följande:
    Seriöst?! Varför planera att utsätta sina barn för sån stress, kränkning och obehag? Framförallt när du själv råkat ut för det, och låt mig få påpeka att det inte alls var normalt att aga sina barn på 80-talet, det där stämmer inte. Men visst, intala dig själv det om det får dig att må bättre, jag kan lova dig att det inte ses som normalt idag, det är olagligt om du inte visste det.
    va? var har jag sagt att det var normalt på 80 talet?
  • Anonym (Oroad)
    Anonym skrev 2011-11-21 01:22:01 följande:
    Jag är född 88 och under min uppväxt så var smisk på stjärten, drag i örat, dask på handen och knäpp på näsan vardag
  • Anonym (Karin)
    Anonym skrev 2011-11-21 01:22:01 följande:
    Jag skulle inte kalla det aga.. Jag är född 88 och under min uppväxt så var smisk på stjärten, drag i örat, dask på handen och knäpp på näsan vardag när jag var dum mot mina syskon.

    Var livrädd för mina föräldrar när jag gjorde nåt dumt och de kom på mig, men egentligen fungerade ju det inte. De försökte ha det som skrämseltaktik för att jag skulle sluta vara dum, men det gjorde bara så jag fick dåligt samvete och var rädd när jag gjorde dumheterna istället. ^^ Hur man kan vara så rädd för något som inte ens gör särskilt ont...
    Kommer nog använda mig av samma metod på mina barn, men inte lika frekvent då det tar bort udden av det. 
    Så då är det okej om din chef smiskar dig på stjärten, drar dig i örat, daskar dig på handen och knäpper dig på näsan i rent uppfostringssyfte så att du presterar bättre (läs så som han/hon önskar)? I annat fall lägg ned ditt sjuka tänk.
  • Anonym (60-talist)
    Anonym skrev 2011-11-21 01:22:01 följande:
    Jag skulle inte kalla det aga.. Jag är född 88 och under min uppväxt så var smisk på stjärten, drag i örat, dask på handen och knäpp på näsan vardag när jag var dum mot mina syskon.

    Var livrädd för mina föräldrar när jag gjorde nåt dumt och de kom på mig, men egentligen fungerade ju det inte. De försökte ha det som skrämseltaktik för att jag skulle sluta vara dum, men det gjorde bara så jag fick dåligt samvete och var rädd när jag gjorde dumheterna istället. ^^ Hur man kan vara så rädd för något som inte ens gör särskilt ont...
    Kommer nog använda mig av samma metod på mina barn, men inte lika frekvent då det tar bort udden av det. 

    Samma gamla argument från folk som ivrar för barnaga. Jag är upfostrad utan barnaga precis som mina föräldrar och mina barn. Det har gått alldeles utmärkt för oss allihop. Det är väldigt lågt och dessutom onödigt att använda barnaga vid uppfostran av ett barn.

    Och ja - det du beskriver ts skulle jag absolut säga är barnaga! 
  • Anonym (!?)

    Jag har i några tillfällen tagit min son hårt i armen och ryt till när han tex slått mig i huvudet, kastat något hårt mm. Har även bitit tillbaka en gång då han bet mig riktigt hårt. Kallar ni det också aga?

Svar på tråden Räknas att nypa sitt barn i örat som aga?