fick ett tungt besked=(

Hej anna!
Så ledsen att detta drabbar även er, men du ska veta att du är långtifrån ensam. Vi var med om exakt samma sak, ryggmärgsbråck och påverkan på hjärnan, för ca en månad sedan. Det är inte lång tid, men tid hjälper ändå känner i alla fall jag. Sen får man bära med sig detta, så är det. Vill du veta mer om själva avbrytandet, hur det går till eller så, eller något annat så är det bara att maila min inbox. Sen har jag nog inga bra svar på hur man går vidare, är nog tyvärr mitt uppe i det själv med många frågor och funderingar!

Stor kram.

Hej! Har varit frånvarande från alla forum ett bra tag, men blev så glad när jag läste här om alla som blivit gravida igen! Vi fick avbryta pga rmb och påverkna på hjärnan i november och jag har också lyckats bli gravid igen. Gick snabbt. Är i v 11 nu och hoppas att allt ska gå bra. Men känns tyvärr inte på samma sätt som första graviditeten. Det är väl nån skyddssprär man har.. Är liksom rädd för att bli för glad för om det skulle gå fel så vet jag ju hur ledsen man blir. Men försöker mitt bästa att försöka släppa på det, blir inte bättre av att vara orolig hela tiden. Hur känner ni? Går dock på ett jättebra mvc, fått göra tidigt vul där allt var bra. Sen fick jag små små blödningar i v8 och befarade det värsta, fick göra vul igen, men allt var som tur bra! Ska göra KUB v 13, extra UL för koll av ev rmb v 15 och sen RUL i v 18 (om nu allt går som det ska..). Får ni också extra koll? Rekommenderar verkligen ett specialistställe, får göra alla UL hos läkare och de tar ens oro på allvar. Hoppas in alla mår bra och igen stort grattis, hoppas det går vägen för oss alla!!

Gällande valet att göra KUB-test eller inte så finns det ju inget enkelt svar. Jag känner att jag vill veta (sannolikheten, det är ju det enda man får reda på..) och tar sedan ställning till om vi går vidare med ev fostervattensprov för att veta säkert. Om vi skulle få ett barn med DS skulle jag vilja veta det innan så att jag kan förbereda mig. Jag vill alltid läsa på om saker (lika som jag agerade vid avbrytandet, ville veta allt om rmb, vad som händer efteråt etc..). Tror att det skulle kännas lättare att hantera allt om jag visste vad det innebär och vad vi ställs inför. Med vår bakgrund har jag lärt mig att tid behövs. Skulle känna mig mer redo att ta hand om barnet då tror jag än om jag måste börja hantera allt vad det innebär där och då. Sen är detta vad jag tror nu, har ju inte varit i situationen. Jag är nog sån, vill veta så mycket det går att få veta.. Sen vad som känns bra för någon känns helt fel för en annan. Va bra att du också har bra mvc som följer upp er ordentligt! Hoppas du ändå kan njuta till och från av att vara gravid igen, men vet själv att det är svårt hela tiden. Det är många delmål på vägen som behöver klaras av. Tyvärr, måste jag säga, så har jag under denna tid läst lite för mycket (ja, jag var visst sån!) om allt som kan hända och gå fel så för mig är det svårt att tro att det ska gå bra hela vägen. Men efter första vul kändes det lite bättre när allt så bra ut där, och snart är vi över v 12 så det blir bättre och bättre..

Jag blödde heller ingenting förra gången så blev jätteorolig när jag nu gjorde det. Läste ju om att det var vanligt, men läste även att missfall kunde börja så. Mitt var egentligen bara bruna flytningar, så var inte färskt blod och min bm sa att jag nog inte behövde vara orolig. Bad ändå att få komma och kolla, för jag orkade inte gå och fundera på detta ända fram till nästa ul..ibland stöter ju inte kroppen ut direkt. Då fick jag göra vul och hon kunde se själva blödningen, men den låg utanför graviditeten så det var bara något blodkärl som brustit, troligtvis pga att det växer där inne!

Å nej!! Va ledsen jag blir för er skull. Det är inte rättvist gällande detta, det får man lära sig den hårda vägen. Sänder styrkekram och ta hand om varandra! Gråt, sörg, ta hand om dig, landa lite och ge inte upp! Det kommer gå bra, eller hur?! Fick själv lite nya bruna flytningar idag.. suck. Försöker skaka av mig oron.

Hej Emuz och ni andra! Är aktiv lite till å från.. Japp, är också nojig! Kan känna igen mig i det du skriver. Tror det är rätt oundvikligt när man varit med om det vi varit med om. Man vågar liksom inte riktigt tro att det ska gå bra, även om jag verkligen vill det. Kan ju säga till mig själv att det inte hjälper att oroa sig, men hur lätt är det att bara sluta..? Tycker du ska be om VUL ifall bruna flytningarna fortsätter. Jag hade ju också det ett tag, kollade upp med VUL för att stilla min oro, allt såg bra ut och sen har de försvunnit. Men kan ju också lugna dig lite att veta att jag (och många fler) har haft det och det var helt normalt. Jag har nu kommit in i v 15 och mår bra. Har gjort KUB och fick fint resultat. Visste inte om den barnmorskan som gjorde ultraljudet skulle veta/tagit reda på vad som hänt oss, men hon hade full koll och det var skönt. Man är ju liksom inte lika glad att titta på den där skärmen som de flesta andra blivande föräldrar.. Efter påsk ska vi få göra ett extra UL hos en läkare som då ska kunna se ev ryggmärgsbråck. Blir en hemsk dag, men längtar samtidigt dit så man får veta. Följer er gärna i denna tråd! Skönt att skriva av sig ibland och även få höra hur det går för er. Hoppas på det bästa!

Hej Emuz och ni andra! Här rullar det på vilket känns bra, är i v 18! Gjorde det extra UL för ett par veckor sedan och det såg bra ut! Helt fantastiskt! Var hemskt nervös och orolig innan, men fick träffa en lugn bra läkare som gick igenom det mesta (som han kunde se nu) i den lilla kroppen. Kom tårar efteråt av lättnad, sån stor anspänning. Nästa vecka har vi rutinultraljudet som jag hoppas går lika bra, ska främst då kontrollera hjärtat som var lite för litet för att se ordentligt sist. Men bara att veta att det inte är samma sak/fel igen känns väldigt skönt, rent psykologiskt. Har berättat på jobbet nu (några få visste innan), efter UL:et, då min mage börjat synas och det bara kändes konstigt att inte säga det. Å kompisar har vetat sedan länge, har känts skönt då många brytt sig och frågar hur det går. Å idag är det då ert UL Emuz, tror och hoppas att det går jättebra! Du kan väl skriva och berätta när ni varit där! Kram

Va skönt att höra Emuz! Hoppas ni hade ett trevligt firande! Å hoppas ni kan glädja er nu, jag kände mycket lättnad efter första ultraljudet. Man började våga tro på att det var som det skulle.. Har själv nyss varit på rutinultraljudet och allt var bra, igen. Skönt! Nu har två olika specialistläkare kollat på vår bebis och båda har konstaterat att det ser ut som det ska - kan inte bli bättre. Lycka till framöver för er!! Å tvåbransmamman78, har tyvärr inget bra svar. Varför händer det - en fråga man ställer utan att få svar. Jobbigt utan svar. Å det är väl så att det blir lättare med tiden, livet fortsätter, men man kommer alltid att bära med sig vad som hänt. Så får det nog vara. Jag är lycklig och tacksam att jag nu är gravid igen, men kan nu vara ledsen över att jag inte får uppleva "min första graviditet" så som jag en gång i tiden tänkt mig. För de flesta är ju det en tid med enbart glädje, förväntan och planering. Jag har fortfarande svårt att säga att vi ska ha barn, vill gärna lägga in "om allt går som det ska" då jag tyvärr fått veta den hårda vägen att det inte alltid blir som man tänkt. Får kämpa för att övertyga mig själv om att det oftast går som det ska, har läst för mycket om allt som kan gå fel. Styrkekram till dig!

Vet hur det känns, och jag hoppas verkligen att det går bra för er! Hoppas på glädjetårar efteråt! Skriv å berätta! Kram

Å vilka härliga nyheter! För alla tre! Tror på att det går bra för oss alla denna gång, vi är på god väg!

Va härligt att höra att det rullar på för er Emuz och Miss Idan! Tvåbarnsmamman 78 - hoppas sommarens lediga dagar hjälper er på traven, tummarna hålls här med! Emuz, känner igen mig precis. Är ju mer avslappnad nu än i början av graviditeten, innan vi visste att allt såg bra ut på ul. Dock finns det alltid tankar och oro kvar. Vill egentligen inte planera för långt fram, är väl rädd att planen ska tas ifrån en sådär som det gjorde sist. Vi alla är ju tyvärr medvetna nu om att det inte alltid går vägen och att det inte är en självklarhet att en graviditet slutar med en frisk bebis.Dock krävs det ju en hel del planering - föräldraledighet, saker som ska inhandlas m.m. Är i v 28 nu, men har ännu "inte vågat" köpa nåt klädesplagg.. Märkligt att det är ett stort steg, hade jag nog inte tyckt förut utan hade säkert shoppat loss på nåt gulligt. Efter semestern ska jag börja! Barnvagn har vi beställt, det är det enda. Och då dubbelkollade jag att förlossningsgaranti gällde.. ja ni ser ju. Får peppa oss alla, inkl mig själv, att våga! Ha en härlig sommar och ta hand om magen :)

Jag har fått göra extra tidiga ul hos specialistläkare, för att kunna se ev missbildningar, men har nog inte fler kontroller annars. Frågade redan vid avbrytandet om bra mvc att gå på nästa gång och fick tips av läkaren om detta mvc jag går hos nu, som just har många specialister knutna till sig och erfarna bm. Många som går på detta mvc har "med sig en del i bagaget" som läkaren sa. Så när det är dags tycker jag du ska fråga (kanske på fler ställen om det finns där du bor) hur de lägger upp kontrollerna så att du känner dig trygg!

Grattis till graviditeten!! Va härligt, hoppas allt känns bra än så länge!

Va jobbigt att bli hänvisad hit och dit utan att få hjälp. Jag kände lite på samma sätt förut, innan jag igen, vid en återkontroll som jag ville ha, kom i kontakt med läkaren som gjorde ul i samband med avbrytandet. Man måste helt enkelt hitta till rätt person, men är ju galet att man ska behöva jaga runt för att få hjälp. Tycker dock att mvc borde ta sitt ansvar för din nya graviditet, ihop med din historia. Lycka till, stå på dig! 

Hej alla! Jaaa, nu är vi föräldrar till en alldeles underbar liten kille! Snart 3 veckor gammal. Förlossningen gick bra och än så länge flyter allt på! Hoppas vår glädje kan ge er andra hopp om att det faktiskt kan gå bra efter att man upplevt något så hemskt som vi alla gjort! Emuz - du får berätta hur det går för dig sen!  Stort lycka till med allt :)

Jag blev gravid rätt snabbt efter avbrytandet, ville liksom på det igen. Kände inte att det skulle bli lättare att vänta med att prova igen, för oro inför ny graviditet skulle ändå finnas där. Har varit jätteöppen med det som hände tidigare och pratat pratat pratat. När man själv är öppen med det är det många i ens närhet som själva berättar vad de varit med om i samband med graviditeter, många bär på något.
Har också fått jättebra stöd från MVC och extra UL under denna graviditet. Oro kommer finnas, mer än för andra då man på det grymma sättet fått veta att det inte alltid går bra, men förhoppningsvis går det bra nästa gång. Lycka till framöver!
     

Stort grattis Emuz - å skönt att höra att allt gått bra! Vi har ju följts sedan vi var mitt uppe i allt hemskt, härligt att vi båda nu får uppleva denna lycka :) Njut nu!