Är jag en mördare?

Nyligen var jag tvungen att genomgå en förlossning med ett barn som dött i magen i v32.
Jag ska här med erkänna mina "synder" som jag tror orsakade att vi inte ens kunde rädda babyn i tid. Ni får läsa och döma själva.
Kan bli långt o läsa men jag ska försöka hålla ner texten....

*BM ber ju alltid att man skall stå på vågen eller att man väger sig hemma och jag vägde mig varje dag hela graviditeten hemma o meddelade detta. Men då jag alltid varit övrviktig sedan ca9års ålder och skämts för detta så sa jag inte rätt vikt på slutet riktigt....
Började på 110kg för jag hann inte gå ner innan vi plusade. Det var inte planerad graviditet, det som var planerat var att gå ner minst 15kg men helst 30kg innan vi skulle börja baka. Jag svarade ärligt hela tiden när jag gick ner i början pga illamåendet och sedan även när jag gick upp nåt kg i taget från månad 5. Gick ner till 104 sen blev det 105, 106, 107, 108 men sen skämdes jag så himmla mycket att jag över bara några dagar gått upp hela 114kg. BM sa inget åt mig om att om vikten går upp för snabbt så skulle jag komentera detta så när det va 114 sa jag att det fortfarande var 108. Hon vägde mig ialf på MVC med flit när vi tog TOXprover och skrev in 114....hon kunde ju se att från 108 till 114 var rätt stort hopp på bara 1-2veckor. Hon nämnde fortf inget om vikten och det ev kunde vara vätska som lades på och det var en varning signal i havandeskapsförgiftning. Stod inget direkt heller i den infon jag lyckades få fram just då under tiden så jag tänker ju inte ens på det sättet.

*BM tog TOXprover för havandeskapsförgiftning och kollade både urin och blodtryck 2ggr i veckan 3 veckor i rad pga blodtrycket inte gick ner. Urinet visade 1 äggvita och sen gick tom bort och kom tillbaka på 1/2 äggvita. TOXproverna visade OK. Själv blev jag mer o mer rädd o stressad men hoppades på att allt skulle visa sig vara OK hela tiden och trodde de skulle lägga in mig (hade då bara läst om att hav.förgift kunde hända på nån veckas tid inte på 24tim!)....så när hon sa alla prover var OK o sen att jag inte behövde blodtrycks tabletter samt jag skötte min gravid.diabetes korrekt (fick den inte förns v25 så rätt sent) så slapp jag åka till sjukhuset för extra kontroll. Genast blev jag mycket gladare och började slappna av.
MEN BM nämnde att fick jag ögonflimmer, magont och ont i huvet skulle jag åka in direkt!

*Babyns hjärtljud visade helt normalt bara vid en vecka hade babyn inte växt en extra cm men sen fortsatte den igen på sin kurva. Blev lite skrajsen sista gången BM hann lyssna för babyn klagade inte speciellt mycket över doppler vilket den ALLTID gjorde varje gång....redan där tycker jag att jag själv skulle lagt märke till nåt fel men ibland beteer sig babys lite olika från dag till dag...men som sagt den klagade ALLTID på dopplern så....:(

*ca2v innan "olyckan skedde" åkte vi in till förlossningen för jag blödde lite i ett par timmar...var ca 1msk totalt som kom ut under 6tim men ändå....de sa på sjukhuset att det var avstannat och att det var nog ett blodkärl på utsidan som hade gått sönder. Alltså inte i "magen med babyn" utan inne i slidan el lite längre upp men ändå på UTSIDAN. Själva tappen var det inget fel på och babyn lekte tjofaderallan där inne hela tiden så mycket att maskinen inte ens hann reg. alla sparkar jag försökte "klicka in på knappen" man andv. Hjärtljudskurvan var jättefin också. Så vi fick åka hem efter bara nån timme.

*Så kom domedagarna...
Lördag...kände mig trött o seg men det e man ju av o på under hela graviditeten.
Fick ont i huvet när jag reste mig upp och när jag gick för o bajsa för att jag var hård i magen så fick trycka en del....alltså ENDAST ont i huvet då men jag borde ha ringt förlossningen....det e så jag känner nu....på kvällen fick jag lite svullna fötter och tänkte ja men det har hänt lite av o på senare tiden och BM sagt det vart OK o vanligt. DÅ skulle jag def!! ringt dem anser jag nu....men pga vad TOXproverna visade och de sa ont i magen o ögonflimmer mm så tyckte jag inte att det verkade så himmla farligt ialf.
Vi gick ut en sväng för lite luft och åt kyklingsallad (jättebra ide sen när man tänker på vad som hände nästa dag o magbesvär!!).

*Söndag...10.00 känner jag att jag måste gå på toa o bajsa...sen tänkte jag ha lite mer sovmorgon. Sätter mig o får kramp, märker jag har fått diarre och fastnar då på toan i 2,5timme med mixat av förvärkar så jag duschar lite av o på mellan toasittandet. Tror att jag fått dålig mage pga kyklingsalladen samt att det är lite förvärkar som alla andra mammorna har i min FL tråd som är ca 1-2v förre mig. Blir inte orolig direkt där den första timmen men sen börjar jag blir lite fundersam...ska babyn komma redan nu? Eftersom detta är första barnet har jag ingen aning om HUR starka ev förvärkar skall vara el ej heller så tror det går nog över snart.
Jo, det gör dem men jag har kramp/molvärk fortf efteråt men går o vilar mig lite...SMSar min mamma innan o säger jag e kass i magen o fått förvärkar för hon vill veta minsta lilla NÄR det händer o inte dagen efteråt. Hon frågar om jag ätit nåt o visst det har jag....jag väcker inte min man o frågar om han e dålig i magen för han åt ju samma sak. Ville inte störa hans sömn o oroa honom i onödan...(så jevla korkad jag känner mig nu pga det).
Lite senare SMSar hon o tycker jag ska lyssna med hemmadopplern på babyn men den låter bra på eftermiddagen däremot måste jag leta efter vart den ligger jämfört med annars...men tänkte att den vridit sig åt rätt håll för nu är det bara 1mån kvar.
Min mamma säger att jag ska lyssna igen efter nån timme och det gör jag...får leta jättelänge och efter en helt ny plats igen på magen efter ljud=hittar det och det är långsammare än mitt egna hjärtljud!!!!!!!!!!!!! :( ringer förlossningen direkt o de säger kom in.
Jag skuller ringt 112 direkt istället!!! men eftersom folk som ringt dit tidigare under året o inte fått en ambulans o sedan dött är jag rädd för att ringa dit o bli nekad. Kanske de anser att babys i magen är inte lika viktiga som de som lever på utsidan?? vågade inte höra deras svar ifall jag ringde.

*Innan vi åker måste jag säga till min man, som är på telefon med sina föräldrar, att vi måste åka in igen. Först fattar han inte o blir störd i samtalet så jag måste säga igen o då fattar han men han e inte superstressad i början av det hela antagligen pga förra gången vi var inne så gick det så bra. Vi ringer på taxi när vi ha satt på oss kläder/packa väska o därför tog det kanske 20min extra att ta oss in...fattar inte att vi drog ut på tiden där?! så himmla ondnödigt!!....kanske jag försökte skydda mig själv med att inte tro att det var så himmla allvarligt ändå och jag lyssnat fel eftersom jag är inte prof läkare/BM som lyssnat med  hemmadoppler också av alla saker?!?!?.....jag vet inte men när vi kommer fram får BM där inte nåt hjärtljud på CTG så vi får gå direkt o kolla med UL och läkaren säger att babyn är död......babyn är död!! :(
Nu måste jag ringa alla o säga att hon är död också.....sjukhuset gjorde mera TOXprover på mig direkt och även dessa var helt OK samt massa andra prover bla på babyn (obduktion) som vi inte fått svar på än men moderkakan var inte OK o hade börjat lossna. Den var helt loss när jag skulle pressa ut den och då hade BM ändå trott jag skulle få ta tablett pga den antagligen inte skulle vilja lossna självmant eftersom jag blivit igångsatt med tabletter o annat i v32...den hade lossnat helt o hållet! Spelade inte så stor roll för babyn mera men gav mig en hint om att den ev lossnat helt där på Söndagens eftermiddag innan jag hörde våran babys sista hjärtslag. :,( så j*vla hemskt att höra och nu efteråt att minnas så jag gråter nu när jag skriver detta....så hemskt att jag önskade jag hade aldrig hört dem för det torterar mig så in i norden.

Nu undrar jag är jag en världens sämsta mamma och person som inte reagerade i tid? som inte är som alla andra verkar vara =kyklingmamma från dag ett och ringer för minsta pip eller nåt?? Samtidigt misstänker jag att babyn ev var skadad redan innan på Lördag morgon av ev syrebrist eller tom långt innan i flera veckor med växthämning (alltså kan vara tom i organen/hjärnan om babyn hade inte fått allt den behövde--vi ska ju få veta mer om insidan sen senare av läkarna) så vad säger att hon hade varit ett friskt barn om hon kom ut levande i tid? (alltså där på Lör/Sön) Kanske hade hon levat nåra timmar, dagar, skulle vi vart tvugna att stänga av en respirator för hennes skull? hade vart ännu värre anser jag men samtidigt tror jag hela tiden jag mördat min egen baby!?................... har stunder då jag inte tål mig själv o försöker tänka positivt men det går inte. Första kvällen o resten av veckan ville jag bara dö själv för jag tyckte jag inte förtjänade att leva själv samt jag ville vara med babyn istl.
Men jag vill ju ha mera barn i framtiden och jag vill inte vara så elak mot min man, mamma o släkt att jag tar livet av mig själv....dessutom är jag för feg för sådant. :,(

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-12-29 22:22
Idag fick vi ialf svar på majoriteten av prover o obduktionen. Microprover skulle ta lite längre tid pga den där läkaren på Schalgrenska som F*ade upp typ 500 pasienters melanom prover. Så deras labb måste göra om alla o kalla tillbaka folk från flera år tillbaka så de levande går före de döda just nu. Det skulle ta nån månad till med svaren på detta men i dagsläget spelar de inte så stor roll pga vad vi fick reda på redan nu.

*Moderkakan var trasig (visste vi redan då vi fick se den efter förlossningen).
*Babyn försöker spara energi pga syrebrist pga moderkakan var ju paj.
*Babyn släpper då bajs i vattnet.
*Andas tyvärr in bajs i lungorna och lungblåsor blir påverkade på dåligt sätt av bajset.
*Babyn hade navelsträngen runt halsen, visste vi redan men det vi inte visste var att den hade suttit hårt! BM ville väl inte komentera detta under en redan lessam förlossning.
*Senare kläms navelsträngen av helt ev mellan babys axel och min bäckenbotten :(
och då stängs allt av....

Jag tror inte babyn hade varit frisk om den kom ut i tid varken pga bajs i lungorna eller syrebrist. Antingen hade den varit sjuk för alltid och haft stora problem ev "halv grönsak"....eller så hade den antagligen dött efter en stund/dagar/veckor bara och då antingen av sig självt eller att läkarna säger att det räcker nu/vi måste stänga av en maskin.
Jag vet inte varför men det känns som det hade varit ÄNNU värre om den levde en stund efter förlossningen och sedan dog så man har den där "levande" kontakten med babyn på ett ännu mer påtagligt sätt än bara sparkarna i magen. Det räcker gott o väl med minnen av sparkar o hjärtljud för att få mig o grina hysteriskt och vilja bara "inte tänka" på nåt alls....så om babyn hade andats o ev greppat mina fingrar mm hade det varit ännu värre....men samtidigt hade jag haft fler "fina" upplevelser av babyn...sörjer dem med, att inte fått chansen ens att få uppleva såna med just denna baby.

Det är delvis en lättnad att babyn slipper ett liv med massa problem och kanske inte få leva så länge tex bara några år och sen behöva förstå själv att den kommer dö i förtid mm.

Nu ska vi försöka ta oss vidare (fortf. hemskt stor sorg) och hoppas inför framtiden på flera babys men med problemfria graviditeter och så friska babys som möjligt.
Jag ser i alla fall nu att jag hade ju inte kunnat göra ett jota åt bajset i lungorna och inte heller nåt åt navelsträngens strypgrepp ÄVEN om hon kom ut i tid så hade dessa saker hänt innan jag själv skulle kunnat hinna göra något eller ens märka något tecken. Jag menar hur 17 kan man ens veta att nån svalt bajs?! kan ju inte ens läkarna se förns babyn är ute!! Det hjälper mig lite men inte babyn ett jota tyvärr i dagsläget... Det hälper mig att gå vidare så jag mår en aning bättre innan nästa baby kommer så jag inte är för deppig då för sådant känner babys av redan i magen och då kan de gå fel pga det istl! :S så nej vi ska vara glada o stråla när vi plussar nästa gång! Kommer grina ögona ur mig så jag inte ser nåt alls och uppskatta alla framtida babys ÄNNU mer än man kan tänka sig om allt går bra då.

TACK!! för alla svar får er alla.
Ett extra tack till dig Kea03 för din sista komentar, det hjälper faktiskt lite!
Även tack till dig "anonyma" med DIN berättelse om din dotter som dog för 3år sedan, var ju helt super hemskt efteråt där med allt slarv. KRAM TILL ER BÅDA
och till er andra med :D