Är jag en mördare?

Vad hemskt och sorgligt, det som har hänt dig. Beklagar sorgen, verkligen. Men det var absolut inte ditt fel! Det är, som flera redan skrivit, lätt att vara efterklok och plåga sig själv med att man borde ha förstått, borde ha gjort annorlunda. Men du kunde inte veta. I den situationen kunde du faktiskt inte det. Jag hoppas att du kan tänka på barnets långsamma hjärtslag som ett tecken på att han/hon somnade bort lugnt och stilla... Vet att det inte är en stor tröst, men ändå. Kramar!!!