Vi som snart är gravida efter utredning i Aten!

Hej alla kämpar! Nu är det ganska precis ett år sen jag var i Aten, kan inte fatta hur fort det året gått! Tvillingarna blir två månader på torsdag, bara en sån sak. Tänker ofta på er här inne och läser allt även om jag inte "pratar" lika ofta.
Jag vet nämligen inte hur mycket det hjälper er att höra solskenshistorierna, minns själv att jag faktiskt inte alltid kunde se det som en tröst att andra som hade svårt att bli med barn plötsligt lyckats för så länge jag själv inte var där så hjälpte det ju inte mig (även om jag verkligen gladdes åt plussen i just den här tråden förstås!). Därför håller jag lite lägre profil här inne nu.

Det jag däremot kan säga är att hur oändlig än tiden kändes när jag fortfarande kämpade (det tog mer än fem år från vårt första oskyddade försök tills att twinsen föddes) så minns jag den knappt nu. Det var lätt värt varenda månad, krona och tår, och jag skulle utan tvekan göra om alltihop i morgon om jag visste att det skulle sluta så här fem år senare. Jag vet att alla är olika, att det inte finns några garantier och att man själv känner när enough is enough, men jag vill ändå råda er att inte ge upp så länge ni rätar ut frågetecken och så länge tex dr D tror att det kan gå. De där åren av kamp suddas ut i samma ögonblick som barnet/barnen föds, så det ÄR värt det. Jag hoppas verkligen att ni alla lyckas i slutänden!

Gläds också åt att du kommit så långt TWH, vecka 25 var en enorm milstolpe för mig eftersom det faktiskt händer att tvillingmammor föder då så plötsligt blev det verkligt att det var barn på gång (nu höll ju mina sig tack och lov i magen tills snittet i v38+0 ändå). Nu har du bara upploppsrakan kvar!
 
Stor kram till er alla, ni är fantastiska! 

Så härligt att höra Holly! Blir helt tårögd. Det behövde jag höra just nu då jag känner mig lite nedslagen efter att vi fått resultatet från Dr D o funderar mycket över hur mycket/länge jag ska orka kämpa. Försöker vända min känsla till något positivt. Att vi faktiskt har hittat något konkret som vi kan jobba med istället för att vara totalt oförklarligt barnlösa.

Stor kram till dig!

Tack Snart Lycklig och tack Holly🌺 ja, det känns ofattbart att vi är i v25 nu. Idag gjorde vi notch/flödesul och allt var bra. Det känns så skumt att allt är bra - vi bara tittar på varandra ovant och skrattar, de senaste årens läkarbesök har ju sett annorlunda ut med ovisshet, inga svar på frågor, hjärtan som slutat slå, konstiga diagnoser påhittade av läkare (att jag är för gammal, att jag har tränat under graviditeten etc som har orsakat alla missfall). Vi är så tacksamma att dr D finns och att denna tråden startades för drygt ett år sedan, för prick ett år sedan bokade vi första mötet med D. Ett barn kan överleva om det föds i v25 så nu känns det mkt positivt, den lille pojken (ja, det blir ytterligare en atenkille😃) rör sig runt i magen och tränar, han hann vända sig flera ggr bara under ul idag. Jag håller med Holly - ge inte upp!! Det krävs ju ett enormt tålamod och stålsättande men vi ska alla lyckas till slut! Kram på er alla💝