Bjuder ni era singel/barnfria-vänner på era barns kalas?

Ett syskon har egen familj och man har varit med på varenda ett av barnens födelsedagar. Alltid singel och alla de andra (syskon till mitt syskons partner) kommer i par med sina barn.
Jag har inget gemensamt med dom, jag känner mig utanför. De har tryggheten med varann eftersom de kommer som par allihopa.
De har lyckats, de är bättre människor.