Hysterisk - helt plötsligt inget kejsarsnitt?

Menar absolut inget elakt för jag hör ju att du mår dåligt men... jag har också blivit våldtagen (okänd gärningsman) och har gjort kejsarsnitt. Jag måste ärligt säga att det är inget jag rekommenderar, vaginalt var mycket bättre innan, under, efter. Mig vill de envist snitta vid nästa barn pga våldtäkten – jag vägrar så här går diskussionen åt andra hållet. Visst kan du känna annorlunda men jag tycker ändå du ska fundera på vad du är rädd för med den vaginala – speciellt om du aldrig fött barn och inte vet hur det är. Det kan vara jättebra att föda barn också! Stor styrkekram oavsett, jag vet hur mycket tankar det är efter övergrepp!

Det håller jag absolut med om att självbestämmanderätten ska respekteras. Jag menade mer att ”hur väljer man när man aldrig varit med om en förlossning och inte vet vad man väljer?” – är det liksom begripligt resonemang eller helt tillsnurrat? Kejsarsnitt är säkert rätt för vissa efter övergrepp – MEN det behöver inte vara det och det vill jag gärna lyfta fram. För mig var det vidrigt att ligga där fastnitad på rygg i totalt underläge och inte kunna röra mig samtidigt som helt okända körde upp slangar och nålar här och var. Jag upplevde det som vid våldtäkten – jag skulle bara ligga där och gå med på allt, ingen möjlighet att gå, protestera, röra sig, komma loss etc... vaginalt var jag med på ett annat sätt.

Jag förstår bara inte hur man kan vara så säker på att man vill det ena eller det andra – och helt avfärda ett alternativ - utan att ha erfarenhet av vare sig det ena eller det andra.

Va? Ingen kan neka någon att föda hemma ensam, det är bara att låta bli att åka till förlossningen. Hur enkelt som helst, behöver du väl ingens ”tillstånd” för.

Med just förlossning så kan man inte veta i förväg hur det blir och vad man ”kan ta”, de flesta kvinnor som fött barn säger efteråt att det var inte som de föreställde sig. Sen kan det ha varit mer positivt eller mer negativt, ha gjort mer ont eller mindre etc men det verkar ändå råda en ganska stark konsensus att man inte kan föreställa sig. Saknar man helt erfarenhet så känns inställningen ”får jag inte snitt så tar jag livet av mig” lite omogen. Jag säger inte att TS inte ska få snitt, bara att hon borde gå och tala ett par gånger, skaffa sig mer information, öppna sig för båda alternativen, lyssna på riskinformation för henne och barnet etc. Inte låsa sig så när hon faktiskt inte vet nånting om vad hon väljer mellan.

Det är som att bli erbjuden kassava eller jams till middag och aldrig ha smakat på någotdera men ändå kläcka ur sig att får man inte jams så tar man livet av sig. Man måste få jams. Men va?

Lavish skrev 2012-02-28 20:07:14 följande:

Nä det är mer som att behöva välja mellan vit flugsvamp eller arsenik .

Okej :) Blir jag tvingad att välja mellan det så är jag helt öppen och läser på för jag vet alldeles för lite om konsekvenserna av att äta vare sig det ena eller det andra för att välja.

Nu har jag ju inte sagt att TS ska välja utifrån vad någon annan tycker/tänker/känner ELLER att något val är larvigt utan bara att hon ska öppna sig lite och skaffa mer kunskap/information om båda alternativen som grund till ett beslut.

-------------------------------

Läs ts start och inlägg. Har ända sedan graviditetsstart vetat att hon inte tänker föda vaginalt, dvs innan några samtal hållits. I kombination med ”tänker ta livet av sig och barnet” mm så pekar det allt mot en viss irrationalitet...

Men om du läser mina tidigare inlägg också och inte bara hugger på det sista som är taget ur ett sammanhang... Jag har också blivit våldtagen (av okänd gärningsman dessutom). Kejsarsnitt MÅSTE inte vara lösningen på förlossningsrädsla efter det, jag har gjort ks och det var för mig VÄRRE än vaginalt eftersom övergreppen kom tillbaka starkare när jag låg där fastsurrad på rygg och inte kunde röra mig. Vaginalt var jag med på ett helt annat sätt. I sina inlägg ger TS uttryck för irrationalitet och jag föreslår bara att hon ska ta erbjudandet att prata igenom förlossningen, öppna sig för att det kan finnas flera lösningar, lyssna, och tänka lite lugnare än i termer av självmord och döda barnet. Hon har inte gjort vare sig kejsarsnitt eller fött vaginalt. Hon vet inte vad hon väljer/väljer bort. Vaginalt kan vara fantastiskt efter övergrepp och kejsarsnitt kan vara hemskt. Eller så kan det vara tvärtom. Men hon avfärdar helt det ena redan innan första barnmorskemötet och det tycker jag är irrationellt.