Funderingar på äldre föräldrar och äldre barn

Börja med att ringa socialtjänsten i er kommun och begär att en medgivandeutredning startar. Den har man rätt att starta om man är under 42 år, dvs max 41 år och 364 dagar.

Kolla upp var ni kan gå den obligatoriska föräldrautbildningen och anmäl er genast till den. Är det lång kö till utbildningen kan ni gå i en annan kommun för att skynda på det hela. Det är bråttom eftersom din man har åldern emot sig, men det kan absolut fungera.

Ni ska vara gifta, friska, ha stabil ekonomi, bra bostad, goda värderingar, inga prickar hos kronofogden eller polisens belastningsregister med mera.

Kötid till den vanliga Kina-kön växer för varje år. Nu är den uppe i nästan 7 år!

Mycket snabbare går det med Special Needs eller Special Focus, hör med AC tex för att få mer info.

Ställ er i aktivt medlemskap i minst en adoptionsorganisation, tex AC.

Fundera över vilka Special Needs ni känner er rustade att bemöta. Läs på, och hör med organisationerna.

Bra tips på det där med utbildning i annan kommun om det är bråttom! Gäller det att vara klar med utredningen innan min man är 43 år? 

Vet du om det finns någon lista eller info om de olika SN på nätet? Skiljer dessa listor sig åt mellan de olika adoptionsbyråerna eller är det någon slags standard? Läste någonstans att man "får räkna med" någon typ av SN även på barn ur vanliga kön. Vet du om det stämmer?
Bra tips! Vore ju hemskt om vi, och andra par, förlorade en massa dyrbar tid genom att gå på en icke-godkänd utbildning! Tack!
 

Vi har lämnat in ansökan för att adoptera två barn i 3-8 årsåldern . Vi har vänner från andra länder som flyttat hit med sina barn som har varit både yngre och äldre än så men alla barnen har lärt sig svenska superfort , vi är själva i 40 - årsåldern men har aldrig haft en tanke på spädbarn . Vi tycker det ska bli fantastiskt att få bli föräldrar och att lära känna nya individer . Visst kommer problem att uppstå , det gör det för oss alla under hela ens livstid till och från oavsett adoptiv/biologiskt barn . Visst är det pirrigt ibland men vi känner oss själva väl som lugna , trygga och stabila personer som lever ett fantastiskt liv utan barn men vill så gärna dela vårt liv genom att bli en familj , bara att säga ordet " Familj " ger mig tårar i ögonen av ren lycka , vi längtar men har inte genomgått hemutredning än men vi tror på oss ....

Lycka till alla med era beslut