• Anonym (mamma)

    Min son mår så dåligt över sin längd! Hur kan jag hjälpa honom?

    Hej!

    Min son är 12 år och kortast i klassen. Han hade vid senaste mätningen i skolan dippat i längd och avvikt från sin kurva. Samtidigt har hans vikt fortsatt att öka och han har blivit lite rundare än innan.

    Jag är inte så orolig för detta själv (tror jag), men han har jätteångest över det här och i perioder beter han sig som en riktigt deprimerad. Håglös och tycker allt känns hopplöst. Ibland är det jättesvårt att få iväg honom till skolan. 
    Han tycker också att han är ful och ser konstig ut. Det är så hemskt, för han är verkligen söt! 

    Han har jättemycket kompisar och nyligen var han även tillsammans med en tjej i klassen. Så han har inga sociala problem, men det här tynger honom något vansinnigt och han säger att han vill få tillväxtsprutor.

    Jag vet inte vad jag ska göra faktiskt... ska jag ta honom till en läkare för att utreda och han kanske kan få höra lite lugnande ord? Eller så kanske det bara kommer kännas ännu värre- tänk om läkaren t.ex kommenterar hans vikt eller så (han är alltså inte överviktig- utan lite lite rund bara). Eller frågar intima frågor om pubertet och så- jag menar, det kanske bara blir värre att utsättas för en sådan situation?
    Eller ska jag ta honom till en psykolog?
    Eller ska jag bara låta det vara och hoppas på att det går över?

    Det är väldigt tungt att se sitt barn dippa sådär totalt i humöret och inte känna någon lust till livet! Det gör mig väldigt ledsen och orolig och jag vet verkligen inte hur jag bäst ska hjälpa honom!

    Någon som har några tips!?

  • Svar på tråden Min son mår så dåligt över sin längd! Hur kan jag hjälpa honom?
  • Kråkes mamma

    Min sambo är 1.63 och när han var i tidiga tonåren var det prat på att ge honom tillväxt hormoner men hans föräldrar valde efter mycket om och men att inte ge någon behandling. Jag vet att min sambo har upplevt det som väldigt jobbigt psykiskt att alltid vara minst och att han blev retad en hel del för det under högstaidet och gymnasiet. Nu som vuxen bryr han sig inte men han kan tycka att det är jobbigt att inte nå upp i skåp och dylikt. Då jag själv är 1.64 tror vår sköterska på BVC att sonen också kommer att bli kort så vi tänker noga hålla koll på hans längd och vikt kurva och om längden dalar av väldigt så önskar iaf sambon att tala med läkare om ev hormon behandling. Att vara under 160 som vuxen oavsett kön är inte så lätt har jag märkt då två av mina vänninor är det. Dom klagar på att dom blir tagna för barn, har svårt att hitta kläder, svårt att bli tagna på allvar i diskussioner mm.

    Å andra sidan är det inte lätt att vara "för" lång heller. En killkompis är 2.02 och har problem med att gå in genom dörrar, duscha, få plats i bilen och på tåg/flygplan och han har även problem med att hitta kläder och skor.

  • kmp
    roffe skrev 2012-03-08 11:57:21 följande:
    Min bror är 190cm lång. Han var typ 160 fram tills typ nionde klass, sen sköt han i höjden. Så hoppet är ju inte ute än liksom. Dock måste man inte vara lång, det är bättre att vara medel/lite kortare, slippa nackspärr när man ska pussas med brudarna :)

    Det han mår dåligt över kan ju vara "vanlig" tonårsångest, försök prata med honom om hur han mår och hur han känner, varför han tror han känner si och så. 
    Samma här. När min lillebror var 13-14 kommer jag ihåg att han låg en kväll och grät för hans kompisar hade kommenterat att han var så kort.
    Han blev 1.86

    Mycket handlar om att killar kommer in i puberteten i så olika åldrar. Din son har inte på långa vägar vuxit klart.
    Men mår han väldigt dåligt över det här kanske det kan vara värt en kontroll hos en läkare som också kan förklara.
  • Anonym

    Kan du inte kolla med sonen vad han vill? Om han nu mår dåligt över sin längd, så kan du kanske fråga "vill du att vi ska gå till en läkare som kollar så att allt ser ok ut, och se om vi kan få reda på hur mycket till du förväntas växa?". Säger han ja, så kan du poängtera att du vet inte vad läkaren kommer ställa för frågor, men att det kan bli en del intima frågor för att avgöra om han kommit in i puberteten eller inte.

    Här kan det ju också vara läge att "lära" barnet att det inte är pinsamt att ta upp sådant med sin läkare.

  • Fia 28
    Anonym (mamma) skrev 2012-03-08 14:14:11 följande:
    Tack för alla svar! Ska försöka svara på lite frågor.. Själv är jag 1.62 och hans pappa 1.82 tror jag. Inga sjukdomar vad jag vet! Jag menade inte att vi ska trycka i honom tillväxthormoner, jag tror inte han behöver det. Utan jag menade att det kanske vore skönt att få höra det från en läkare. Få konstaterat att det ser normalt ut. Det jag tänkte på med om läkaren skulle "kommentera vikten", så menar jag förstås om det skulle bli på ett negativt sätt. Eller om läkaren skulle börja ställa intima frågor om pubertetsutveckling. Vill inte t.ex att han ska behöva sitta inför mig och en okänd läkare och förklara om han har fått behåring någonstans osv... Känns som det kanske skulle kunna bli mer jobbigt än bra. Hoppas och antar förstås att skolsyster skulle säga till ifall hon tyckte detta skulle utredas. Men man vet ju aldrig! Fick alltså ett brev hem av henne där det stod att han dippat i längd bara. Slutligen: han är ca 1.47 lång och jag vet inte riktigt vad han väger nu.. ca 40 tror jag.
    Jag tycker inte 147cm för en 12-åring låter kort. Då jag gick i femman (hur gammal e man då?) var jag längst i klassen med mina 153cm. Året efter växte halva klassen om mej, och idag e jag bland de kortare med mina 162 cm. Kusinen som i femman var kortare än mej är idag närmare 190cm. Det kan hända mycket ännu.
  • Anonym (mamma)
    Anonym skrev 2012-03-08 16:00:36 följande:
    Kan du inte kolla med sonen vad han vill? Om han nu mår dåligt över sin längd, så kan du kanske fråga "vill du att vi ska gå till en läkare som kollar så att allt ser ok ut, och se om vi kan få reda på hur mycket till du förväntas växa?". Säger han ja, så kan du poängtera att du vet inte vad läkaren kommer ställa för frågor, men att det kan bli en del intima frågor för att avgöra om han kommit in i puberteten eller inte.

    Här kan det ju också vara läge att "lära" barnet att det inte är pinsamt att ta upp sådant med sin läkare.
    Jättebra idé, tack för konstruktivt råd! Jag har gjort så, sagt att han får välja om han vill gå till en läkare. 
    Vi inväntar nästa mätning hos skolsyster först, som kommer ske snart.
    Sist han mättes hos skolsyster var han 145,3 och det är ett halvår sedan. Han har alltså vuxit 1,7 cm på detta halvår. Är det väldigt lite, nån som vet?
    Fia 28 skrev 2012-03-08 16:01:44 följande:
    Jag tycker inte 147cm för en 12-åring låter kort. Då jag gick i femman (hur gammal e man då?) var jag längst i klassen med mina 153cm. Året efter växte halva klassen om mej, och idag e jag bland de kortare med mina 162 cm. Kusinen som i femman var kortare än mej är idag närmare 190cm. Det kan hända mycket ännu.
    Intressant! Han är verkligen kortast av sina kompisar, med ganska stor skillnad emellan. Men de kanske är ovanligt långa i hans klass! 
    Skolsyster hade tydligen sagt att han skulle bli kortare än sin pappa. Och på pappret står det fel, att han är 1.78 (han är egentligen 1.82). Så han blir nog ingen superlångis i alla fall. 
     
  • Anonym (////////////////)
    Anonym (mamma) skrev 2012-03-08 22:44:50 följande:
    Jättebra idé, tack för konstruktivt råd! Jag har gjort så, sagt att han får välja om han vill gå till en läkare. 
    Vi inväntar nästa mätning hos skolsyster först, som kommer ske snart.
    Sist han mättes hos skolsyster var han 145,3 och det är ett halvår sedan. Han har alltså vuxit 1,7 cm på detta halvår. Är det väldigt lite, nån som vet?

    Intressant! Han är verkligen kortast av sina kompisar, med ganska stor skillnad emellan. Men de kanske är ovanligt långa i hans klass! 
    Skolsyster hade tydligen sagt att han skulle bli kortare än sin pappa. Och på pappret står det fel, att han är 1.78 (han är egentligen 1.82). Så han blir nog ingen superlångis i alla fall. 
    Svårt att svara på om han har växt för lite men det beror på vem man jämför med.. Din son får säkert en tillväxtspurt senare

    Jag personligen kan tycka att 1,7 cm på ett halvår låter lite men som skolsyster sa så kommer han förmodligen inte bli så jättelång..

    Jag skulle kräva remiss till en läkare om du/ni känner att det blir ohållbart.. En specialist kan ju förklara mer när det gäller längd, hormoner osv och kanske din son då accepterar sin längd om han får veta att det inte är nå "fel" på han och att han kommer växa mer sen?

    Lycka till! 
  • vampyria2

    Jag vet ¨å här på rak arm 4 pojkar som var minst lika små som din son i den åldern, sen b.örjade de växa och i dag är de vuxna och lika långa som vilka män som helst....tror att en del killar kommer in i puberteten lite senar och börjar växa till sig lite senare pga det...samtidigt som 12 år är ingen ovanlig ålder att inte ha kommit in i puberteten än och killar växe som mest när de är i den.

  • Anonym
    Fia 28 skrev 2012-03-08 16:01:44 följande:
    Jag tycker inte 147cm för en 12-åring låter kort. Då jag gick i femman (hur gammal e man då?) var jag längst i klassen med mina 153cm. Året efter växte halva klassen om mej, och idag e jag bland de kortare med mina 162 cm. Kusinen som i femman var kortare än mej är idag närmare 190cm. Det kan hända mycket ännu.
    Jo, det är kort. Det bevisar ju också din egen anekdot. När du var elva var du 6 cm längre än ts son, och året efter växte många om dig. 

    Ts, jag tycker absolut att ni ska ta sonens känslor på allvar och gå till läkaren.  
  • Anonym (Jag)

    Tycker du fått utmärkta råd. Och han låter inte onormalt liten. MEN om han fortsätter att inte växa så mkt så tycker jag at ni beställer tid på barnmottagningen. Hormonbehandling kan i så fall vara ett alternativ, även om man nog undviker det till friska barn. Och vad gäller hans vikt så låter han definitivt inte tjock alls!

  • Rainei

    Har han astma? Min kille har gått på astmamedicin hela livet och det ska tydligen ha hämmat hans växt en hel del.

  • Fia 28
    Anonym skrev 2012-03-09 07:19:07 följande:
    Jo, det är kort. Det bevisar ju också din egen anekdot. När du var elva var du 6 cm längre än ts son, och året efter växte många om dig. 

    Ts, jag tycker absolut att ni ska ta sonens känslor på allvar och gå till läkaren.  
    Jo men jag var ju längst i klassen, hade redan kommit in i puberteten och fått mens. Det var mest flickor som växte om mej de närmsta åren, och pojkarna sköt i höjd i högstadiet, några få först efter högstadiet. 
  • Anonym42675

    Är själv 15 år är 158 cm lång (är kortast i klassen) och väger 50. Tycker att det är en stor fördel att vara kort tex att kompisar och vuxna kan bära runt än och att man får plats i små ställen. Jag är ganska nöjd med min längd.

Svar på tråden Min son mår så dåligt över sin längd! Hur kan jag hjälpa honom?